”Ärade åhörare”. 

Socialdemokraternas stora affischnamn står i en konsertarena med plats för 700 personer. Det är kanske tredjedelsfullt i lokalen, men Lawen Redar ångar på som vore hon Olof Palme inför tiotusentals. Valet av huvudtalare på första maj i arbetarstaden Borlänge var givet i år. Hon pratar om sitt arbete med att leda den arbetsgrupp som tagit fram förslag som ska bryta segregationen. 

– Jag fastnade förstås här i Borlänge. Kommunstyrelsens ordförande, Erik Nises, berättade för mig om Tjärna ängar. En plats vars befolkning länge känt sig övergivna av politiken. En plats där många av de boende fördrivits ut i arbetslöshet, sysslolöshet och förtvivlan. 

Nästan ett och ett halvt år har gått sedan Lawen Redar promenerade runt med Erik Nises i det nordligaste av de 59 områden som polisen listar som utsatta i Sverige. Nu är det Dagens ETC som är på besök och det är svårare att promenera runt. Vi tar skydd från duggregnet under taket till vad som en gång var en stor butikslokal, tvärs över gatan från bostadsområdet Tjärna ängar. Sedan ett par år saknar de 3 500 boende här en affär att handla mat i. 

– Nu köper kommunen det här och så omlokaliserar vi arbetsplatser hit, säger Erik Nises.

Det skapar ett bättre underlag för restaurangen i området, för servicehuset med seniorbostäder och ambitionen är givetvis att få dit en aktör som öppnar en livsmedelsaffär igen. 

– Det är viktigt för de som bor här att man kan kvista iväg och köpa mjölk, hämta ut ett paket och köpa snus.

Tidigare har området kallats ”Lilla Mogadishu” eftersom över en tredjedel av invånarna har rötter i Somalia. Totalt är nästan nio av tio boende utrikesfödda, över hälften saknar gymnasiekompetens och fyra av tio får ekonomiskt bistånd. 

För Erik Nises och hans socialdemokratiska kamrater hänger allt ihop. Livsmedelsaffärer, servicehus och restauranger behövs, precis som kulturen, idrotten och satsningarna på skolan för lyfta området att stärka den samhällsgemenskap som Lawen Redar och partiledningen i Stockholm pratar så mycket om. Men grunden är bostäderna. 

New Deal för utsatta områden

Och nu genomförs politiken. Göran Greider har kallat den för en New Deal. Nu ska man behandla Tjärna ängar som alla andra bostadsområden. 

Lawen Redar lät sig inspireras under sitt besök. 

– På vägen hem till Stockholm tänkte jag: tänk om den nya dealen för Tjärna ängar kan skalas upp? Tänk om hela Sverige jobbade i den här riktningen?

Den nya politik som Erik Nises genomför i Tjärna ängar och som Lawen Redar började skissa på som utgångspunkt för nationell politik, ska hon – som föredragande för partiledningen – presentera på S-kongressen om ett par veckor. 

Hon kallar det gärna för ett nytt folkhemsbygge. Samtidigt som hus ska rivas och rustas ska nya byggas med hjälp av statliga kreditgarantier och återinfört investeringsstöd. Polisen ska bli mer närvarande i området och vuxenutbildningen och SFI ska stärkas. Hyresrätter ska omvandlas till bostadsrätter för att öka blandningen och attraktiviteten i de utsatta områdena. Samtidigt ska kraven höjas rejält på dem som bor där. De ska kunna svenska språket och ha en stabil ekonomi för att överhuvudtaget få flytta in. Personer med försörjningsstöd ska inte kunna få en bostad i ett utsatt område.  

–  Vi har bestämt att vi inte får använda Tjärna ängar som ett fattighål, säger Erik Nises i Borlänge, som redan har påbörjat arbetet.

Var ska de mest ekonomiskt utsatta bo då, när de billigaste hyresrätterna rivs eller omvandlas?

– Vi får plats med dem på andra ställen. Det finns tomma lägenheter i alla områden. Det är inte nödvändigt att alla med försörjningsstöd bor på samma ställe. 

River ett hus i taget

Den som promenerar genom Tjärna ängar ser en samling huslängor i smutsbeige tegelfasad. Balkonger i orange, blått eller grönt. Där är sexan, åttan, tolvan, men där nummer tio på Klöverstigen en gång stod finns numera bara en tom gräsplätt. Huslängan, som främst huserade föreningslokaler, var väldigt sliten och revs redan för sex år sedan. 

Snart kan det bli fler hus som rivs här. 

– Vi har inget beslut om hur många än, vi tar ett i taget, säger Cilla Rhodin, ordförande för kommunala bostadsbolaget Tunabyggen och ledamot i kommunfullmäktige, som står bredvid Erik Nises och huttrar i den bistra vårvinden. 

Främst handlar det om hus där det blir alltför dyra hyror om man skulle gå in och göra stora renoveringar, menar Erik Nises. 

– Då erbjuds naturligtvis alla enligt lag och rätt en motsvarande lägenhet här eller någon annanstans.

Just rivningarna har varit det mest uppmärksammade och kritiserade i hela det nya paketet. Lawen Redar försvarar dem utan att blinka. Det handlar om att motverka social dumpning, att rika stortstadskommuner skickar nyanlända och ekonomiskt utsatta till mindre kommuner ute i landet där det finns tomma lägenheter. Kritiken mot att riva bostäder är en väldigt storstadscentrerad kritik, menar hon och radar upp exempel på små eller mellanstora städer där man rivit bostadshus på senare år. 

– Landskrona, Filipstad, alltså jag kan göra listan lång. Rivning ska genomföras om det inte är ekonomiskt eller socialt motiverat att rusta upp befintligt bestånd. Det Erik Nises gjorde i Tjärna ängar var att fråga människorna där hur de vill bo. Och det är rätt få människor som säger att man vill bo i nedgångna bostäder som inte har genomfört ett stambyte, säger hon. 

Danska ghettopaketet avskräcker

Många är rädda för det danska exemplet, menar Lawen Redar. Det ”ghettopaket” som Danmark lanserade 2018, där man rivit tusentals bostäder och över 11 000 människor beräknades behöva flytta, har väckt stor uppmärksamhet och kritiken mot de ”rasbaserade bostadslagarna” har nått hela vägen till EU-domstolen i Luxemburg. 

Utöver faktorer som inkomst, arbetslöshet och kriminalitet har Danmark nämligen räknat in också etnicitet som faktor för att ghetto-stämpla ett område. 

– Delar av befolkningen där har känt sig utpekade på grund av den här beteckningen ”västlig” eller ”icke-västlig”. Det är inte relevant för Sverige. Vi tittar på hur man åstadkommer en socioekonomisk blandning i ett bostadsområde, där olika inkomstgrupper ska leva tillsammans. Det tycker jag är det viktigaste för oss, säger Lawen Redar. 

Ambitionen i den danska politiken lyfter hon däremot gärna fram. 

– Herregud, ett välfärdsland där politiken har klivit in och sagt att vi ska inte ha några utsatta områden. Vilken ambitionsnivå! Här i Sverige är det som att högern vill ha en permanent segregation, de tycker det är okej, säger hon och syftar på kristdemokraten Alice Teodorescu Måwe som hon samma kväll debatterar emot i Aktuellt. 

– Jag är inte rädd för kritiken från vänsterhåll. Den skiter jag fullständigt i. Jag är vänster i min ekonomiska och sociala uppfattning. Jag menar att den sociala miljön har en jättestor inverkan på människors levnadsvillkor. Det här är inte miljöer vi ska ha någonstans i vårt land, säger hon. 

Att politiken kommer gå igenom på S-kongressen är hon förvissad om. Precis som att den kommer skapa betydande förändring i grunden. 

– Jag är helt övertygad om att när vi sitter om 15 år och har en diskussion över Tjärna ängar så kommer det vara ett helt annat bostadsområde. 

”Vänstermög”

I Tjärna ängar röstar nästan varann person på Socialdemokraterna, som styrt Borlänge sedan andra världskrigets dagar, men den senaste mandatperioden i en ohelig allians ihop med Moderaterna. 

Kommunstyrelsens ordförande Erik Nises pratar om vikten av blandade upplåtelseformer, fler bostadsrätter eller en modell med hyrköp. Hyresrätten är självklar, men samtidigt inte något som nödvändigtvis är eftersträvansvärt i alla lägen. 

Är det socialism, att någon stackars mamma som går och städar betalar hyra till Tunabyggen hela livet och när hon dör så får ungarna komma och ta ner gardinerna?

– Vi hjälper inte folk genom att ha kvar dåliga, trasiga lägenheter. Det är vänstermög att tro det, säger han.  

– Är det socialism, att någon stackars mamma som går och städar betalar hyra till Tunabyggen hela livet och när hon dör så får ungarna komma och ta ner gardinerna?

Marie Linder är förbundsordförande på Hyresgästföreningen. Även hon har varit på besök i Tjärna ängar nyligen. I undantagsfall kan hon se en poäng med att riva hus. 

– Det kan vara så att man kan riva enstaka hus, men det får inte vara så att man struntar i att sköta underhållet av det skälet. Men om det finns en genomgående tanke samtidigt så kan man göra det, säger hon. 

– Ibland är vi emot att man river, det viktiga är att man har ett helhetsperspektiv på bostadsområdet och involverar de som bor där.

Om det, som i Borlänge, finns tillräckligt med lediga bostäder i andra stadsdelar, kan det vara bra att flytta folk för att minska segregationen? 

– Då måste man också titta på hur hyresnivåerna ser ut och det måste ske i dialog med hyresgästerna.  

Men hon förstår inte alls varför man ska omvandla hyresrätter till bostadsrätter. 

– Då är det i så fall bättre att man bygger nya bostadsrätter. Vi behöver alla lägenheter med rimliga hyror.

Ta bort inkomstkraven

Gällande de höjda inkomstkraven i utsatta områden vill Hyresgästföreningen snarare gå åt andra hållet.

– Det är synd att man gör den kopplingen och det vore bättre att man ser till att de som bor i områdena kommer i arbete. Skulle man ta bort alla inkomstkrav så skulle människor automatiskt börja röra på sig på ett annat sätt, säger Marie Linder som på det stora hela låter positivt inställd till mycket av den politik som läggs fram inför S-kongressen, som de generella byggkreditgarantier och det statliga investeringsstödet. 

– Det är väldigt viktiga saker som man går fram med. Och vi tycker det är viktigt att vi får ett renoveringsstöd, så att staten inte bara understödjer det ägda boendet. 

Bredvid Erik Nises i duggregnet står också Maslah Omar. Han är 32 år, född i Somalia och uppväxt här på Tjärna ängar. Idag är han ordförande i kultur- och fritidsnämnden och Nises lyfter honom som ett av Socialdemokraternas stora framtidsnamn. 

Själv vill han främst prata om skolan, om fritidsaktiviteterna som de startat upp under konceptet Trevligt Hus, då föreningslivet kommer till skolan, direkt efter skoltid så att barnen kan ägna sig åt idrott, kultur, musik eller pyssel. 

– Det är många ungar från det här området som inte är med i den ordinarie föreningsverksamheten. Då kan vi fånga dem här genom aktiviteter direkt efter skolan, tillsammans med skolan, socialtjänsten och föreningslivet. Både föräldrar och ungar får en trygg aktivitetsmiljö, säger han. 

– Det var kanske tre-fyra procent av tjejerna i det här området som hade något att göra efter skolan förut, men nu är det 50 procent av eleverna som går på Paradisskolan som håller på med kultur eller sport eller pyssel eller någonting genom det här konceptet, säger Erik Nises.

Lammkött och Liverpool

En stund senare inne på somaliska Restaurang Adan doftar det grillade lammköttet med gult ris så gott att till och med en vegetarian blir sugen att smaka en bit. Men trots att det är mitt i lunchrusningen är det är nästintill tomt på gäster i den stora, men spartanskt inredda lokalen. 

– Igår kväll var det fullt här, 150 gäster. Barn, vuxna och gamla, som kollade Liverpool på tv, berättar den unge mannen bakom disken som kallar sig Buubshe. 

Restaurangen är den enda samlingsplats som finns kvar för de 3 500 boende i Tjärna Ängar nu. Hit kan de närboende komma och dricka kaffe eller läsk, äta östafrikansk mat, spela kort, umgås och titta på fotboll på de stora skärmarna. 

– Det är folk från många olika kulturer här, kurder, somalier, eritreaner, fortsätter Buubshe. 

– Det har blivit mycket bättre här de senaste åren. Mycket lugnare, även om media påstår att det är massa problem här. Så fort något händer i Borlänge så påstår de att det är här.

Han är inte ensam i Tjärna ängar om att ha en skeptisk inställning till media. När Dagens ETC promenerar runt en heldag bland de slitna trevåningshusen är det nästan ingen som vill uppge sitt namn eller vara med på bild. Många hävdar att media alltid förvränger bilden av deras hemområde. 

Alla vi pratar med är positiva och säger att de trivs bra i området. 

– Utifrån det vi ser och hör och de önskemål som kommer från den yngre generationen så är det många som säger att de trivs bra och vill vara kvar här. De vill inte flytta bort, men de vill gärna ha en bostadsrätt, som är billigare än de tio tusen i månaden man betalar för en trea här nu. De ser kompisar som bor i bostadsrätt och har det billigare och bättre. Det är ju inte schysst, säger Maslah Omar. 

– Är inte det här egentligen bara helt vanlig politik för den skötsamma arbetaren, frågar Erik Nises retoriskt innan han hoppar in i bilen med sina kamrater i kommunstyret och drar iväg in mot centrum.