Är det inte stressigt att hänga med?

– Det beror lite på vem som pratar, och vad de pratar om. När det är mycket siffror samtidigt, och speciellt när de  blandar olika siffror, om bekräftat sjuka, antal IVA-platser och så vidare, då kan det vara svårt hålla isär allting. Och när de läser från manus, då har de tagit bort alla småord, all redundans i språket, säger Elise.

Det har dykt upp många ord som känns nya för de flesta av oss. Hur har det varit att tolka dessa nyord och begrepp?

– Vissa av orden har ju kommit upp i andra delar av världen, inom döv-communityt. Ord som ”corona" och ”pandemi” är internationellt använda. Ett uttryck som ”platta ut kurvan”, där tar vi innebörden av begreppet, snarare än ett tecken per ord. Teckenspråket är ju ett eget språk med egen grammatik. Det är bildligt, säger Guidaí.

Är det något ord som varit extra svårt?

– ”Allmän smittspridning”. Tecknen för ”allmän”, ”smitta” och ”spridning” är väldigt lika varandra. Det ser onaturligt ut på teckenspråk. Då blir man tvungen att fundera över vad det betyder, och så gör man en förklaring istället. Man förmedlar innehållet av begreppet, säger Elise.

– ”Permittering” är lite luddigt. Eftersom vi inte har använt det tidigare så blir det mycket diskussioner. Vi har några olika tolkningar på det. Ibland kan vi göra samma ord på olika sätt, det kan vara synonymer eller personliga uttryck också. Och det finns dialektala skillnader inom teckenspråket också, säger Guidaí.

– ”Apelsin” till exempel finns det tre olika tecken för i olika delar av Sverige, säger Elise.

Vem på myndigheternas pressträffar är extra rolig eller svår att tolka?

– Det handlar inte så mycket om själva personen, utan om de läser från papper eller inte. Tegnell och Wallensten gör ju inte det, de har sina powerpoints istället. Då blir det lite ledigare i språket, säger Elise.

Enligt SVT:s statistik har tittarsiffrorna för Folkhälsomyndighetens pressträffar stundtals legat runt en halv miljon. Och Anders Tegnell, Anders Wallensten och Johanna Sandwall har blivit rikskända den här våren.

Har ni också börjat bli igenkända på stan?

– Haha, nej, inte jag i alla fall. Det är väl de närmast sörjande. Föräldrarna tittar nästan varje dag och några grannar, säger Elise.

Hur känns det att nå en publik på flera hundra tusen svenskar dagligen?

– Det är lite nervöst med livesändning, och att det viktigt att få alla siffror rätt. Samtidigt är det kul att teckenspråket har blivit så synligt. Många är väldigt glada för att det blivit självklart att man står där, det är en stor vinst för vår målgrupp, säger Elise.

– De hörselskadade är en minoritetsgrupp i samhället som har blivit mer åsidosatt på senare tid. Jag hoppas att samhället får upp ögonen för det mer, säger Guidaí.