​Rasisten som lämnade – och blev fackkämpe

– 2006 begick jag min första politiska gärning och i det valet förespråkade jag Sverigedemokraternas politik, berättar Kim Pettersson, som då ville röra om i grytan och visa ”de jäklarna uppe i Stockholm”.

Under uppväxten i Hyltebruk i Småland hade Kim Peterson hört många skrönor om invandrare. De beskylldes för allt ifrån cykelstölder till bidragsfusk. När han var liten och en flyktingfamilj skulle flytta in i området sa hans föräldrar åt honom att han inte skulle leka med invandrarbarnen eftersom de var “farliga”.

– Så småningom träffade jag de här barnen som mina föräldrar inte ville att jag skulle leka med. Då tänkte jag och mina kompisar att vi ska slåss med dem. Jag gillade kampsportsfilmer när jag var liten och tyckte det var häftigt. Efter att vi hade bråkat med dem gick vi in till min kompis pappa som gav mig en klapp på axeln: ”Det är bra, visa dem vem som bestämmer”.

När han i vuxen ålder ser tillbaka på uppväxten har han insett att han påverkades väldigt mycket av jakten på bekräftelse och att passa in.

– Först fick jag bekräftelse från mina föräldrar som tyckte att jag skulle passa mig för invandrarbarnen. Sedan av min kompis pappa som jag såg upp till och tyckte att jag gjorde någonting bra när jag bråkade med dem. Det fördes in i min politiska omedvetenhet. 

Hans åsikter om invandrare stärktes med tiden också av att han var inne mycket på Flashback, där många andra som tyckte som han. När bekanta försökte argumentera emot honom rann det bara av honom.

– Jag tyckte att de var idioter och att jag visste mycket mer än vad de visste. När jag blev kallad rasist så tyckte jag att tja, är det bara det argumentet du har så är det inte värt att lyssna.
 

Blev ifrågasatt av sambon och gick med i facket