Nu ska arbetssättet implementeras i den ordinarie verksamheten, något hon beskriver som en satsning.

– Vi ser att det varit väldigt framgångsrikt. Vi ser att vi kommer att göra en ambitionshöjning och helt enkelt bygga ut det och bli ännu bättre. Så att vi kan jobba ännu mer effektivt i det brottsförebyggande arbetet. 

Konkret, hur ska ni skala upp det arbete som Igor gjort med en liten specialiserad grupp?

– Den kanske viktigaste delen som man gjort hela tiden är att utbilda övrig personal på det lokalpolisområde som projektet har varit på. Det är där vi ser den bästa effekten, kunskapen som medarbetarna i pilotgruppen har skaffat sig har man spridit till alla medarbetare. Vi har höjt vår lägstanivå väldigt mycket. Det är det vi ska fortsätta göra. Vi kan inte bygga en verksamhet på ett fåtal engagerade individer, det är alldeles för sårbart.

Oron främmande

Hon säger att den oron för framtiden som projektledaren Markus Antonsson uttryckt känns främmande för henne.

– Jag känner inte igen mig i att vi lägger ner någonting, för det stämmer ju inte.

Projektet har följts noga av forskare utifrån och ni gjorde själva en utvärdering i våras. Hur ska ni utvärdera det nya sättet att arbeta? När kan man se hur det har gått?

– Det ska utvärderas precis som vi gör med all vår verksamhet. Låt mig återkomma till det. Det är en jätteviktig fråga. 

Projekt Igor byggde på ett nära samarbete med socialtjänsten. Är det möjligt att göra i den ordinarie verksamheten?

– Det är absolut möjligt. Vi ska ha kvar den typen av samverkan på plats i polishuset, vilket vi har i andra brotts­kategorier också, som ungdomsbrott.