Plast täcks av en tunn hinna av biologiskt material och sjunker i havet. Inom två veckor har den fallit sönder till mindre bitar och börjat spridas. Ny forskning från Göteborgs universitet visar att en stor del av de pyttesmå plastbitarna, som ofta refereras till som mikroplaster och som nu spridits till alla skrymslen och vrår i våra vatten, ursprungligen kommer från större plastföremål. Det kan vara byggplast, plastpåsar, trossar eller dunkar.
Göteborgsforskarna placerade ut burar med plast i Gullmarsfjorden för att se vad som hände i den naturliga miljön. En av de viktigaste upptäckterna var att plastens egenskaper förändrades så mycket på kort tid, förklarar Therese Karlsson, marinvetare och en av forskarna bakom resultaten.
– Plasten började fragmentera och sjunka. Det har sin konsekvens, att om plasten hamnar i havet så blir den väldigt svår att ta upp, just för att den går sönder och sjunker.
Hon fortsätter:
– Det var plast som redan var åldrad. Vi hade nog inte räknat med att några av de processerna skulle vara så snabba. Vi hade räknat med att det skulle ske, men att det skulle ta längre tid.
Hon har de senaste fyra åren som doktorand undersökt plastförekomsten i havet längs västkusten. För ett år sedan väckte hennes och forskarkollegornas upptäckter stor uppmärksamhet när de visade på att miljontals oanvända pellets spreds från plastproduktionen i Stenungsund ut i fjordarna trots att det finns regelverk som ska hindra sådana läckage.
– Produktionsplasten är en ganska liten del av totalen, men däremot är det en del som vi hittar på många ställen. Och det är en ganska onödig del, för många av de saker som kan göras för att minska läckagen, som att sopa upp, är inte så svåra, säger Therese Karlsson.
Måste minska mängden avfall
För att ta itu med plastens miljökonsekvenser krävs ett fokus på stora plastprodukter, att se till så att de inte hamnar i havet till att börja med, menar Therese Karlsson. Exempelvis handlar det om att minska mängden material som konsumeras och arbeta med sophantering.
– Våra resultat visar bland annat att vi behöver finnas ett större ansvar för företag. Eftersom den mesta av plasten som vi hittar är mindre bitar så behöver alla jobba mer med den större plasten, och hur vi använder den, säger hon.
Vad har vi för ansvar som privatpersoner?
– Individens ansvar i de här frågorna handlar framförallt om att kräva förändring. Många av de här frågorna behöver tas itu med på policynivå.
Hon förklarar att forskningen om plast i naturen går snabbt framåt och att kunskapsläget om olika processer och källor är betydligt bättre idag än för bara några år sedan, även om det fortfarande finns frågetecken. Det gör det lättare att titta på lösningar mer i detalj. Men Therese Karlsson påpekar att de övergripande lösningarna känner vi till sedan länge.
– Mikroplast i havet är bara en av många olika konsekvenser av väldigt höga konsumtionsmönster. Det blir en påminnelse till oss att vi behöver minska vår konsumtion generellt. Det gäller inte bara plast, det är ett bra material om vi använder det på ett bra sätt.
