– Jag tror att en graviditet likställs med en allvarlig skada eller rent av ett dopingbrott, man bryter kontraktet då. Så krasst känns det. Det händer ju inte om en kille ska bli pappa, säger hon i programmet.

Många slutar

Sanna Kallur är långt ifrån den enda elitidrottande kvinna som har blivit av med sina sponsorer eller fått indraget stöd på grund av en graviditet. När löparen Moa Hjelmer var gravid för två år sedan berättade hon om att SOK drog in hennes stöd när de fick veta att hon var gravid. Det trots att hon fortfarande kunde träna. Och även landslagsskidåkaren Maria Rydqvist har märkt hur en graviditet påverkar karriären. Vissa av hennes sponsorkontrakt bröts när hon inte längre kunde tävla.

– En del kontrakt är utformade så att jag bara får något om jag når vissa resultat. Och det var ju omöjligt att göra under graviditeten, säger hon.

Elitidrottarna är ofta beroende av att kunna tävla för att få sponsorpengar och andra stöd. När det inte går blir konsekvensen att pengarna uteblir, även innan man har fött barn. Att det är så, och att det dessutom finns så lite praktisk stöttning för den som blir gravid, gör att många väntar med att skaffa barn, säger Maria Rydqvist.

– Det finns inga färdiga strategier, varken när det gäller ekonomin eller träningen, hur man ska lägga upp sitt idrottande på bästa sätt för att sedan också kunna komma tillbaka och fortsätta satsa. Att stödet ska finnas först när man själv tagit sig tillbaka och kan visa resultat tycker jag är orimligt. Det gör att många i stället lägger av när de skaffar barn, eller väntar.

För en elitidrottande man som blir pappa är situationen dock en annan, menar Maria Rydqvist.

– Det är en väldig skillnad på hur man ser på idrottande män och kvinnor. Systemet är uppbyggt med utgångspunkt från män. De behöver aldrig välja mellan idrottskarriären och föräldraskapet, istället tas det för givet att de ska kunna fortsätta satsa eftersom det finns en mamma som tar ansvaret för hemmet. Sällan, eller aldrig, är det tvärtom.