Oroliga föräldrar låter inte sina barn leka fritt utomhus

I en brittisk rapport från 2007 om risker för barns mentala hälsa när deras utrymme att upptäcka världen begränsas får fyra generationer av en familj i Sheffield illustrera en förändring. 1926 fick George Thomas som åttaåring promenera nästan en mil från hemmet till sin favoritplats för fiske, ensam. Hans föräldrar hade inte råd med en cykel till sin son, dit han ville ta sig fick han gå. När hans svärson var åtta år 1950, fick han leka själv i den närliggande skogen och röra sig ungefär 1,5 kilometer från hemmet. 1979 fick George Thomas barnbarn Vicky Grant gå ut själv, men det rörde sig då om under en kilometers avstånd. Den största anledningen till att hon inte fick gå längre var den ökande trafiken. 

När rapporten gjordes, var hennes son Edward åtta år. Till skillnad från tidigare generationer hade Edward tillgång till mer. Han fick pianolektioner, åkte skidor, hade en studsmatta i trädgården och åkte på regelbundna semestrar, men på grund av brist på tid och mängden trafik rörde han sig bara 300 meter från sitt hem utan vuxen. Vicky Grant resonerar i rapporten kring familjens ekonomiska utveckling och allt de har tillgång till idag.