BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

– Vi märker att det är allt färre vuxna som ställer upp. Det är få föräldrar i vår stadsdel som har tillgång till körkort och bil så de kan inte hjälpa till att köra till träningar och matcher. Vi skulle också behöva fler som engagerar sig som tränare, säger Lillan Andersson som förutom att ansvara för klubbens ekonomi också fungerar som städare, tvättare, chaufför och ansvarig för att hitta folk som ställer upp.

Ett annat problem är det ekonomiska. Efter en hyreshöjning på 30 procent kostar nu deras träningslokal över 50 000 kronor i månaden och klubben vill inte bemöta det med att höja medlemsavgifterna.

– Vi har låga medlemsavgifter för att alla ska kunna ha möjlighet att träna. Vissa föräldrar har så många som åtta, nio ungar och då kan du inte betala högre avgifter. Dessutom kanske barnen vill gå på flera aktiviteter och vi vill ge dem chansen att testa boxning, säger Lillan Andersson.

”Jättemånga skulle försvinna”

I dagsläget kostar det 550 kronor om året att träna i klubben om man är under 15 år och 850 kronor om man är under 20 år. Lillan Andersson tror att många av medlemmarna skulle behöva lägga av om de höjde avgifterna.

– Vi vet ungefär hur medlemmarnas ekonomi ser ut och många har det redan tufft. Om vi skulle höja avgifterna skulle jättemånga försvinna. Det kan påverka hela stadsdelen för under jullovet hade vi stängt i tre dagar och direkt märker handlarna hur mycket bus och spring det blir i affärerna. Barnen behöver någonting att göra och det spelar ingen roll om du spelar schack eller handboll, bara du har en aktivitet att gå till några gånger i veckan, säger hon.

För några veckor sedan gick de ut på sin Facebooksida och berättade om klubbens situation. De efterlyste fler tränare för att kunna ta in alla de som står på kö för att börja boxas, men också vuxna som kan hjälpa till att söka bidrag och arrangera träningsläger – annars riskerar verksamheten att dö.

Problem i andra stadsdelar

Angereds boxningsklubb är inte den enda klubben i som går på knäna. Förra hösten berättade Tito Rojas, tränare för Cruz Azul i Biskopsklubben, att de kämpade med att betala hyran för lokaler och fotbollsplaner samt att de hade svårt att hitta föräldrar som ville engagera sig. För bara några veckor sedan larmade Göteborgs fotbollsförbund om att ungdomsfotbollen i nordöstra Göteborg riskerar att dö ut och Fadi Nano, ordförande i Angereds MBIK, berättade om utmaningen att driva klubbar i utsatta områden.

– Vi har inte tid att utbilda människor i hur en förening är uppbyggd och att föräldrarnas engagemang krävs. Vi skulle kunna ha tio lag till här, men det finns inte ledare eller organisation för det, sa han till Göteborg direkt.

Kunskap krävs

Kommunen stöttar föreningarna ekonomiskt genom att betala ut lokalbidrag och aktivitetsbidrag. Men för att få pengar måste man fylla i blanketterna på rätt sätt och rapportera medlemmarnas aktiviteter. Några av grundkraven för att få bidrag är att man ska jobba aktivt mot missbruk och diskriminering och ha minst en revisor som ska vara vald av medlemmarna. Det finns även särskilda bidrag för föreningar som verkar i särskilt utsatta områden men de är svåra att få för Angered boxing club.

– Det räcker inte att man bor i Angered utan man måste bo på särskilda gator. För att göra en sådan ansökan måste man ha barnens fullständiga personnummer och många föräldrar vill inte lämna ut det så då får vi inga bidrag för de barnen. Men de får såklart vara med ändå, säger Lillan Andersson.

Hon ser en långsam glidning mot att ideella föreningar allt mer likställs med privata företag och förväntas betala marknadsmässiga hyror. Det problemet har även Vänsterpartiets kommunalråd Daniel Bernmar noterat och förra veckan beklagade han sig över att stadens politiker inte lyckats höja föreningsbidragen i samma takt som hyreshöjningarna. På Angered boxing clubs önskelista står fler engagerade tränare och någon som kan hjälpa ledarna med de administrativa uppgifterna som kräver allt mer tid.

– Om vi skulle kunnat anställa en administratör att dela med några andra föreningar i området hade det varit susen. Våra ledare har sextio, sjuttio barn varje dag i veckan och de flesta jobbar heltid och har familj. De är inte bara tränare utan har koll på hur det går för barnen i skolan och ringer om de inte dyker upp på träningarna. De går på knäna, vi alla går på knäna, säger Lillan Andersson.