Under mellanrubriken ”var kreativ” skriver han bland annat:
”Det finns en mängd fullt lagliga verktyg som kan användas för att göra livet jobbigt för de aktivistiska journalisterna. Lägger de upp en bild i sociala medier där de dricker alkohol i hemmet? Gör omgående en orosanmälan om barnen till socialtjänsten”.
Lite längre i samma stycke går han ännu längre och uppmanar till direkt förföljelse.
”Har du mycket fritid? Gör en lista på aktivistiska journalister och ta reda på var de bor. Kartlägg genom Google maps, ta bilder på deras veranda. Beställ ut planritningar hos kommunen. Är inte den där uteplatsen möjligen ett svartbygge? Anmäl direkt”.
Han uppmanar också till kartläggning av journalisters familjer. Han skriver:
”Vilka umgås de med? Vilka är de släkt med? På vilka dagis går deras barn? Få en helhetsbild på deras sociala kontakter”.
– Det är jättegrovt, det är en förföljelsestrategi som uttryckligen går ut på att tysta journalister. Logiken är så här, en journalist som inte ställer de frågor som Chang Frick tycker att de ska ställa förtjänar förföljelse i livets alla vrår, säger Daniel Poohl, chefredaktör på Expo som tidigare har skrivit om Nyheter Idag.
Vilka är Nyheter Idag?
– Om man ska ringa in dem ideologiskt passar de in i ett högerpopulistiskt liberterianskt hörn. Men de rör vid samma frågor som den svenska extremhögern. Nyheter Idag är en av de där tidningarna som gör anspråk på att ha en allomfattande nyhetsbevakning, men den är väldigt kurerad. Det bekräftar samma världsbild och berättelse, att de traditionella medierna ljuger och att våra folkvalda är helt bortkopplade från verkligheten. En ganska klassisk populistisk berättelse om samhället.
Vill ”väcka debatt”
Chang Frick själv menar att syftet med texten är att väcka debatt, inte att journalister faktiskt ska förföljas.
– Jag tror att det som fattas i diskussionen om hatet mot journalister är frågan varför folk är arga. Jag försöker sätta ord på det genom att sätta upp en spegelbild. Det jag skriver om är saker som folk upplever att de själva drabbas av när man tycker något man inte ska tycka.
Men det du gör är ju att uppmana till att tysta journalister?
– Jag hoppas att vi kan få en debatt så att vi inte landar där. Men gör man inte något åt den här polariseringen och sättet att behandla de som tycker fel, då lär man sig till slut att jävlas tillbaka. Men visst, jag är ute väldigt provokativt. Man kan dra en parallell till Scum-manifestet, det var inte så att några karlar sköts ihjäl eller blev kastrerade bara för att det publicerades, men det väckte en debatt.
Är det ett bra sätt att kartlägga journalister? Att ta reda på vilka de umgås med och vilka dagis deras barn går på?
– Skulle det bli så kommer det bli akut att ta den här debatten. Om du har en mobbare och en som blir mobbad, då kommer mobbaren inte lägga av förrän det blir konsekvenser. Men med det sagt, det ska inte behöva hända etablerade journalister. Jag vill bara visa att inget hindrar den som blivit utsatt att själv agera på samma sätt.
Om folk följer dina tips, vad har du för ansvar?
– Varje individ har ansvar för vad man gör. Jag kan läsa på Flashback om hur man bygger en bomb, men jag som byggt bomben har ett ansvar. Du måste kunna uttrycka åsikter, även om om de är väldigt provokativa.
Du är själv journalist, är det inte märkligt att uppmana till att tysta journalister då?
– Jag har ju själv varit utsatt för mycket av det här. Jag känner mig ganska trygg i att det jag skriver varken gör från eller till när det gäller det hat och hot mot journalister, det finns redan där. Kan jag sätta ord på det många känner tror jag att de som är mest förbannade känner sig representerade, att effekten kan bli att de lugnar sig lite. Som en pysventil för de allra mest förbannade jävlarna.
Kan få allvarliga konsekvenser
Men Ulrika Hyllert, ordförande för Journalistförbundet, menar att artikeln kan få allvarliga konsekvenser.
– En sådan här artikel leder ofta till att fler journalister utsätts för hot, hat och trakasserier vilket både är ett stort arbetsmiljöproblem och ett allvarligt demokratiskt problem, säger hon.
Vad kan det här få för konsekvens för journalister?
– Det finns en stor kraft bland journalister att granska och jobba ännu mer när man blir motarbetad. Men förutom psykisk ohälsa efter trakasserier så finns det så klart journalister som väljer att lämna yrket för att det inte är värt priset att vara rädd hela tiden eller orolig för att ens familj ska drabbas.
Hur kan journalister skyddas från det av fack och arbetsgivare?
– Det finns många olika sätt. Arbetsgivare har ett stort ansvar när det gäller hot och hat som arbetsmiljöfråga och där är det viktigt att vi som fack samarbetar och ställer krav. Vi har till exempel tillsammans med arbetsgivarorganisationen Medieföretagen samarbetat om en utbildning där 400 journalister utbildats kring just hur man kan hantera hot och hat på redaktionerna. Vi har också experter anställda för att hjälpa enskilda journalister som behöver hjälp i den här typen av frågor. Frilansar är en extra utsatt grupp som behöver extra stöd eftersom de inte har någon arbetsgivare att vända sig till.
