Inrikes.

2016-07-26 12:00
  • Gerillasoldater genomför sitt dagliga fysiska träningspass, en tidig morgon.
    Gerillasoldater genomför sitt dagliga fysiska träningspass, en tidig morgon.
  • De flesta av intervjuerna gjordes under träd och i tät vegetation, som skydd mot solen och mot spaning från det turkiska flygvapnet.
    De flesta av intervjuerna gjordes under träd och i tät vegetation, som skydd mot solen och mot spaning från det turkiska flygvapnet.
  • En gerillasoldat framför bunkern där han sov ­natten innan. Kriget har varit tillbaka i ett år.
    En gerillasoldat framför bunkern där han sov ­natten innan. Kriget har varit tillbaka i ett år.

”Nu börjar ett ännu tuffare krig”

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Prenumerera och betala per vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Prenumerera och betala per månad. Avsluta när du vill.

Samma kamp

Vi åker vidare i Kandil, fast nu västerut. Efter en lång resa upp på bergskammen ovanför Zergele blir vi stoppade på en grusväg av två unga kvinnor med Kalasjnikovs. De bär likadana grågröna PKK-uniformer som andra, men tillhör en helkvinnlig polisenhet med uppgift att vakta den här sektionen. Kvinnorna leder oss ner till deras bas, i en ravin med tät skog som gömmer dem från det turkiska flygvapnet. Där sitter Zelal Memo och lagar mat över en liten eld.

– Jag kommer från Hasakah, i Syrien. Först var jag med i YPG och stred mot IS vid Jazafronten, men på hösten 2014 anslöt jag mig till PKK här.

Vid samma tid, hösten 2014, utvecklade USA sitt militära samarbete med YPG och kurderna i Rojava, norra Syrien. När jag frågar Zelal Memo om hon ser en skillnad mellan att vara gerillasoldat för YPG respektive PKK, missförstår hon mig först. Eller så är det jag som ställer en dum fråga.

– Det är så klart en stor skillnad vad gäller stridstekniken, det är helt annorlunda här där man kämpar i bergen och inte på en platt slätt.

Men är det samma slags kamp hon utkämpat, för båda gerillorna? Självklart, svarar Zelal. Det är rörelsen som bestämmer vart hon så småningom ska skickas för att strida på nytt. Även om hon gärna skulle återse sitt Rojava, är hon beredd att kämpa även i Turkiet.

– Det finns ingen skillnad mellan att kämpa mot IS eller mot den turkiska staten.

Väst vill skilja YPG från PKK

Västmakterna som ingår i koalitionen mot IS har i nära två år försökt beskriva den utmärkta organisationen och militära disciplinen hos Rojavas kurder som ett fenomen helt isolerat från resten av Kurdistan och dess politiska verklighet. Det finns absolut inga band mellan YPG och PKK, har både Tyskland och framför allt USA klargjort i uttalanden. Folk i Kandilbergen har inga problem att tala om motsatsen. Många av de västerländska frivilligsoldater som kämpat för YPG har också varit duktiga på att dela med sig av bilder i sociala medier, som visat hur de åkt till Rojava via PKK och Kandilbergen.

– Vi betraktar PKK som en utländsk terrororganisation och vi stöder Turkiets ansträngningar att bekämpa dem, sa amerikanska State Departments talesperson Mark Toner vid en presskonferens senast den 19 juli.

Han uppmanade då endast PKK till att sluta strida och undvek att nämna något om den turkiska armén – trots att det är denna armé som internationella människorättsorganisationer och FN:s människorättskommissarie riktat hård kritik för övergrepp mot. Under samma presskonferens vägrade Mark Toner även svara på några frågor om ifall världssamfundet gjorde några försök att lösa kriget mellan PKK och Turkiet.

Använder flygbasen

Västmakternas politiska spel i regionen fortsätter – och det gör även kriget. President Erdoğan har använt den misslyckade militärkuppen i Turkiet till att arrestera eller avskeda tiotusentals upplevda motståndare i landets armé, poliskår, lärarkår, akademiska lärosäten och rättsväsende. Sent på kvällen den 20 juli utlyste Erdogan ett tre månader långt undantagstillstånd, vilket ger honom ytterligare maktbefogenheter. Landet störtar allt djupare ner i ett auktoritärt styre.

Den 20 juli var även den femte dagen i rad, som Turkiet hade elektriciteten till det stora Incirlik-flygbasen avstängd. USA använder flygbasen för att bomba IS i Syrien.

Andra flygbaser höll Turkiet tvärtom i full drift och den 20 juli – årsdagen för IS självmordsbomb i Suruc – rapporterades Turkiet ha bombat PKK-fästen i irakiska Kurdistan igen, för första gången efter kuppförsöket. Man påstod att 20 gerillasoldater dog men siffrorna är som vanligt omöjliga att verifiera.

Efter den misslyckade kuppen har analytiker talat om risken för ett inbördeskrig i Turkiet. I de sydöstra landsdelarna har ett sådant redan pågått i ett fullt år. Nu är risken stor för en ännu blodigare upptrappning mellan PKK och staten, i det spända politiska klimat som råder.

PKK

Kurdistans arbetarparti (PKK) bildades 1978 med målet att skapa ett socialistiskt, självständigt Kurdistan.

En väpnad kamp fördes först mot kurdiska rika markägare, som kollaboratörer till staten. Sedan 1984 har ett inbördeskrig mot staten utkämpats, som krävt tiotusentals människoliv och miljontals flyktingar. Sedan 1999 kämpar PKK för en anti-kapitalistisk autonomi.

Ideologin hos PKK:s grundare Abdullah Öcalan utgör kärnan i en politisk massrörelse, som är verksam i de kurdiska områdena i Turkiet, Syrien, Irak och Iran samt i den kurdiska diasporan. Sedan 2014 är de revolutionära kurder i Rojava, norra Syrien, allierade med USA för att bekämpa jihadiströrelsen Islamiska staten.

Inbördeskriget

Inbördeskriget i Turkiet har sina rötter i en nästan hundraårig diskriminering som kurder och andra etniska minoriteter utsatts för, sedan den turknationalistiska republiken skapades. Kurder blev utan ett eget hemland i de avtal och gränsdragningar som europeiska kolonialmakter skapade för Mellanöstern, under och efter det första världskriget.