När krisen slog till blev det oroligt i hela Storfors.
– Det är en liten ort med få arbetsgivare och varje jobb som försvinner är ett elände för Storfors. När arbetslösheten breder ut sig kommer oron för att inte bara de som får gå ska drabbas utan att hela samhället får sämre service, säger Mariann Thuresson.
– Vi har två livsmedelshandlare i Storfors och det är klart att vi undrade hur länge både COOP och ICA skulle bli kvar om folk inte hade råd att handla lika mycket när inkomsterna sjunker. Även att apoteket skulle försvinna fanns det en stor oro för. Som tur är finns båda affärerna och apoteket fortfarande kvar, fortsätter hon.
Ett stenkast från COOP ligger kommunhuset i Storfors. En
rödbrun tegelbyggnad som stod färdig 1993 med en imponerande ljusgård där ett stort glastak släpper in dagsljuset på besökarna. En trappa upp sitter kommunalrådet Hans Jildesten (S) och han tydliga minnen från när finanskrisen slog till.
– Jobben som försvann här kan mer än väl jämföras med att Göteborg blev av med hela Volvo och SKF. Vi är en liten kommun med drygt 4 000 invånare och det var väl antagligen därför vi inte fick någon riktad statligt hjälp som till exempel Arvika fick när de drabbades av krisen, säger han.
– Man kan ju undra vad staten hade gjort om Göteborg blivit av med både Volvo och SKF på ett bräde, fortsätter Hans Jildesten.
Alla dagar i veckan
I centrum vid Storforsälven ligger ortens staketomgärdade industriområde som upptar omkring 20 procent av ytan i Storfors. Idag är de flesta av fabriksbyggnaderna öde.
– På sjuttiotalet var det full verksamhet där och 1 200 arbetade i de olika industrilokalerna. I dag är det mindre än en handfull företag kvar och antalet arbetare är nere på mellan 40 till 45, säger Hans Jildesten.
Marianne Thuresson började på Structo i november 1987 och när det var högkonjuktur var bruket igång dygnet runt alla dagar i veckan.
– Vi tillverkade hydralrör av svartstål, ett stål som har bra egenskaper för hydraulik. Största kunderna var Catepillar och Volvo som använde hydralrören till sina tunga lastmaskiner. Det var ett tungt jobb med riktning, dragning, svarvning och spetsning av rören, säger hon.
Finanskrisen gjorde att både Catepillar och Volvo drog i handbromsen eftersom deras orderböcker snabbt sinade på grund av att bankerna blev mycket restriktiva med att låna ut pengar till bland annat markberedsningsföretag som behövde köpa hjullastare. När så stora företag som Catepillar och Volvo inte kunde sälja sina maskiner drabbade det ofelbart även deras underleverantörer. I Storfors försvann helgskiften och till slut stod fabriken stilla vissa dagar i veckan.
– Eftersom processen var så energikrävande samlade vi ihop de ordrar som kom in och arbetade koncentrerat med att producera hydralrör när vi hade tillräcklig orderingång för att köra maskinerna på helfart, medan hela tillverkningen stod still för att inte slösa med energi när vi inte kunde köra för fulla maskiner. På så sätt blev det produktionsstopp ett par dagar i veckan, säger Mariann Thuresson.
”Jag kan pendla till Karlskoga”
Personalstyrkan minskade i olika omgångar och företaget bytte ägare innan hon fick gå i februari 2006. Mariann Thuresson har inte fått något nytt jobb inom industrin och håller på att byta bransch.
– När mina 300 stämpeldagar var slut började jag som praktikant på Coop i Storfors med aktivitetsstöd från arbetsförmedlingen. Jag hoppas att det ska ge mig erfarenheter från både att stå i kassan, med varuhantering och att serva i spelhörnan. Vi har ju dessutom postservice här som jag vill lära mig att behärska. När jag kan det hoppas jag få arbete inom handeln, det behöver inte vara i Storfors utan jag kan pendla till Karlskoga, Kristinehamn eller Filipstad om jag får arbete på någon livsmedelsaffär där, säger hon.
Bra bussförbindelser
Just möjligheten att pendla är något som Hans Jildesten betonar.
– En väl fungerande kollektivtrafik är nödvändig för oss. Vi ligger inom tre mils radie från Karlskoga, Kristinehamn och Filipstad. Med bra bussförbindelser kan kommuninvånarna arbetspendla utan bil till de tre städerna med sammanlagt över 50 000 invånare. Och i förlängningen ligger Örebro bara några mil bort från Karlskoga och Karlstad från Kristinehamn. Då plussas folkmängden upp till 300 000 invånare och det innebär att tillgången till lediga jobb blir avsevärt större för oss, säger Hans Jildesten.
Han påpekar att förra året invigdes ett nytt resecentrum och att Värmlandstrafiken i dag sammanlagt kör från Storfors till de tre grannstäderna 35 gånger varje vardag.
– Vår arbetsmarknad är beroende av möjligheten till pendling. Det är mellan 600 till 700 Storforsare som pendlar till arbeten på annan ort och omkring 400 som pendlar in till oss utifrån för att arbeta här.
Ser ljusare ut för Storfors än på länge
Förutom möjligheten att pendla är servicen viktig. Hans Jildesten arbetade hårt för att få ett bankkontor till Storfors. Den sista banken på orten stängde 2006, strax före finanskraschen, men 2013 bestämde sig Bergslagens Sparbank för att öppna kontor i Storfors.
– Symbolvärdet går knappt att överskatta. Plötsligt gick det inte bara utför för Storfors längre utan företag kunde få nära till rådgivning och möjlighet till lån för att investera. Bergslagens Sparbank har inga aktieägare utan ägs av en stiftelse. Dessutom är den verkligt lokal med endast sju kontor i kommunerna Lindesberg, Frövi, Nora och numera också i Storfors, säger Hans Jildesten.
– Det är en lokal bank som lyssnar på kunderna och till och med hanterar kontanter. Visserligen bara en dag i veckan, men ändå, fortsätter han.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Bankens VD, Cecilia Jeffner, ångrar inte att banken öppnade kontoret för fem år sedan.
– Vi såg att det fanns ett stort behov, både hos privatpersoner och företag att få en bank till kommunen och vi får hela tiden fler och fler privat- och företagskunder på Storforskontoret. Vårt kontor har precis ökat personalstyrkan med en person, så nu är det fyra heltidsanställda, säger hon.
Nu tio år efter finanskraschen ser det ljusare ut för Storfors än på länge. Arbetslösheten är nere på strax över sex procent och arbetsmarknaden är mycket mer varierad än när kommunen dominerades av en stor industri.
– Företagandet är mer uppdelat på flera mindre företag som startat de senaste åren. Det är till exempel byggfirmor, åkare och verksamma inom markberedning. Nuförtiden är det till och med brist på arbetskraft och för den som har gått gymnasiet är chanserna goda att få jobb, säger Hans Jildesten.
Och Mariann Thuresson längtar inte tillbaka till något industrijobb.
– Det här vill jag hålla på med tills jag blir pensionär. När den dagen inträffar kanske jag säljer huset och lämnar Storfors för åka runt med min man i en husbil istället, säger hon.
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
