BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Föräldrarna till 30-åriga Per i Ljungby har stridit i mer än två år för att få behålla sin sons personliga assistans. Per har autism, desintegrativ störning och utvecklingsstörning, kan inte ta hand om sig själv och stoppar ofta farliga saker i munnen. Föräldrarna menar att gruppboende inte är rätt boendeform för sonen, som lätt blir orolig av en stimmig miljö, men kommunen anser att Per bara har rätt till 4,5 timmars assistans per vecka.
30-åriga Julia i Södertälje befinner sig på en sexårings mentala nivå och har stora balanssvårigheter. Hon hade assistans dygnet runt fram till 2013, men har sedan bara fått mobilt vårdteam och trygghetslarm i sin lägenhet. Förra året drogs dessa insatstimmar in från 137 timmar i veckan till 42.
Mette i Katrineholm sökte fler assistanstimmar men istället tog kommunen bort de timmar som hon dittills hade haft och hänvisade till hemtjänst. Hon har en aggressiv reumatism och omfattande rörelsehinder och behöver hjälp med allt från hygien och påklädning till matlagning och dagliga göromål.
Stränga krav
En ytlig skumning av lokaltidningarnas artiklar om de strängare kraven för assistans ger många träffar, och det handlar inte bara om multisjuka små barn med konstanta medicinska behov, som Liaz, vars fall ETC tidigare har berättat om. Berättelserna om personer med svåra neurologiska sjukdomar, utvecklingsstörning eller rörelsehinder som nekats eller plötsligt halkat ur rätten till assistans, är många.
När regeringen i förra veckan gick ut och aviserade att de slopar sparkraven i sin assistansutredning väcktes hos många en förhoppning om mildare bedömningar.
Men statsvetaren Niklas Altermark, som har specialiserat sig på funktionshindersfrågor, ser inga förutsättningar för det.
– Regeringens vändning är en seger för funktionshidersrörelsens aktivister, som har satt press på regeringen. Nu måste man släppa på gasen och kan inte ytterligare urholka rätten till assistans.
– Men inget tyder på att de som har förlorat assistansen de senaste tre-fyra åren kommer att få tillbaka den, i alla fall inte genom nya förslag från utredningen. Krisen i assistansen är kvar.
Turbulent sedan 2015
Det har varit några turbulenta politiska år för personer med funktionsnedsättning och deras anhöriga.
Från Magdalena Anderssons avisering 2015 att staten måste skära i assistansersättningen och sjukförsäkringen för att klara flyktingmottagandet till Åsa Regnérs utredning med huvudsyftet att skapa ”en långsiktigt hållbar ekonomisk utveckling” av den statligt finansierade assistansen.
Detta, i kombination med regleringsbrevet som ministern 2016 lämnade till Försäkringskassan, skapade ett stort politisk tryck för att åstadkomma besparingar. Försäkringskassan kom att omvärdera sin tolkning av två gamla domstolsprotokoll och bland annat utesluta hjälp med andning och sondmatning från de så kallade grundläggande behoven, vilket ledde till en lång rad avslag på assistansansökningar.
80 procent får avslag
På ett och ett halvt år halkade 617 personer ur den statliga assistansersättningen och sedan dess har antalet avslag fortsatt. 80 procent fick avslag på sina assistansansökningar år 2016 mot 57 procent 2014 och 20 procent 1994, strax efter att reformen hade lanserats.
Den stora förändringen har kunnat genomföras helt utan lagändringar.
Idag räknar föreningen RBU, Föreningen för rörelsehindrade barn och unga, med att ungefär 1 400 personer som tidigare hade fått assistans istället har blivit utestängda från insatsen.
Risker med avslag
I Socialstyrelsens utredning av konsekvenserna uttryckte myndigheten att anhöriga riskerar behöva sluta jobba, och att barn riskerar fara illa och till och med utsättas för våld när föräldrar överbelastas.
Nyligen fick Försäkringskassan bakläxa från högsta förvaltningsdomstolen – myndigheten har gjort fel när personer som behöver sondmatning har nekats assistans, vilket var en framgång för funktionshindersorganisationerna.
Men då hade förslag redan läckt från assistansutredningen. Där framgick att utredaren hade tänkt utesluta ytterligare en rad grupper från assistansen. Regeringens ändrade direktiv till LSS-utredningen innebär att den nu skjutits fram till den 15 december. Istället för de tidigare kraven på besparingar byts frasen i tilläggsdirektivet ut mot ”förslagen ska inte leda till kostnadsökningar”. Många med funktionsnedsättningar känner fortsatt oro.
– De ändrade direktiven tyder på att ytterligare försämringar hejdas, men eftersom regeringen samtidigt säger att förslaget inte får leda till kostnadsökningar i assistansen så är det samtidigt ett godkännande till hur Försäkringskassan har arbetat, säger Niklas Altermark.
Frigör pengar i statskassan
Han menar att regeringens fokus på just assistansen handlar om att det är en statlig insats, och att man i snabb takt vill se till att assistansberättigade istället får andra insatser som kommunerna betalar – särskilda boenden, ledsagning, avlösning, hemtjänst och liknande.
– Jag tror att det har funnits en klar politisk vilja att dämpa just kostnader i assistansen, för att det frigör pengar i den statliga budgeten.
Privata bolag räddningsplanka
I samma takt som Försäkringskassans avslag på assistansansökningar har ökat har också kommunerna löpande fått ökande utgifter för assistans. Socialstyrelsen konstaterade i februari att kommunernas kostnader har ökat med ungefär en miljard mellan 2015 och 2016.
Ändå har kommunerna antagligen inte helt och hållet täckt upp för det behov som finns hos personerna som söker.
– Sedan Försäkringskassan började tolka domarna som de gör så är det mitt intryck att kommunerna ser det som en signal att göra samma sak, säger Harald Strand i Föreningen för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna, FUB.
De privata assistansbolagen har blivit en infekterad fråga. Fram till 2011 var kontrollerna av deras verksamhet obefintlig och nu när de kontrolleras får många bolag nej till att starta.
Samtidigt har många av de assistansbolag som regeringen granskar i en sidoutredning – för att utröna i vilken utsträckning man tar ut övervinster – blivit många anhörigas sista räddningsplanka när Försäkringskassan börjat utnyttja gamla domar i jakten på att få ned antalet timmar.
– Assistansbolagen är de enda som har anställda jurister som kan driva en familjs ärende när de får avslag på sin assistansansökan, säger Harald Strand.
– Det kan man ha synpunkter på, men det är oftast enda valet. Jag har alltid förespråkat att det ska finnas rättshjälp för personer med funktionsnedsättning, men det finns inte.
Kostnader ökar – oklart varför
Det är ett obestridligt faktum att både Inspektionen för socialförsäkringen och regeringens utredning pekar på att utgifterna för den statliga assistansen stadigt har växt ända sedan reformen genomfördes – förutom de två senaste åren.
En rad möjliga orsaker tas upp i den extra utredning som regeringen har låtit Stig Svensson göra och som presenterades i januari i år. Utredningens uppdrag var att undersöka kostnadsökningarna utifrån teorin att övervinster i assistansbolag eller rent fusk låg bakom.
Men vad som egentligen är huvudorsaken kommer utredaren inte fram till. Utredningen gör en uppskattning att det kan röra sig om 2–6 procent av utbetalda medel som används till annat än det avsedda, men skriver rakt ut att det inte kan förklara ökningstakten för kostnaderna.
En rad möjliga orsaker
Det finns heller ingen uträkning på i vilken uträckning kostnaderna kan svara mot ett faktiskt ökat behov.
Stig Svenssons utredning nämner en rad möjliga orsaker till ökningen av beviljade personer och antalet timmar de får – att fler för tidigt födda eller svårt sjuka barn överlever än tidigare, att personer över 65 numera får assistans till skillnad från före 2001, att fler diagnoser har fått räknas in i assistansen, samt att löneutvecklingen för assistenter har förbättrats. Andra, tidigare återgivna förklaringar, är att man har underskattat jobbet som anhöriga tidigare har lagt ned på funktionshindrade som bott hemma.
– Vi vet tämligen väl, men inte exakt, varför kostnaderna för den statliga ersättningen ökat. Det finns flera olika orsaker till det och den analysen kommer vi att redovisa i vårt betänkande som vi ska överlämna till regeringen, säger Gunilla Malmborg, huvudansvarig för den stora utredningen.
Själv menar Stig Svensson att LSS saknar tak för vad den assistansberättigade kan begära, så länge det innebär att personen får möjlighet att leva som andra, och att det är det som gör att kostnaderna ökar.
– Kostnaderna kommer att fortsätta att öka årligen med lite över en miljard om inte lagen ändras, säger Stig Svensson till tidningen Assistanskoll.
Försäkringskassans ansvar är systemfel
Funktionshindersforskaren Barbro Lewin instämmer i beskrivningen att det finns ett systemfel inbyggt i LSS, men inte nödvändigtvis i att det är individens möjligheter som ska begränsas. Hon har studerat reformen sedan den lanserades 1994, och menar att det från allra första början var dåligt att två huvudmän skulle dela på uppgiften med assistansen. Att regeringen sedan 1996 delade upp behoven i grundläggande behov och andra behov där bara den som kommer upp i 20 timmars grundläggande behov kommer upp till statlig assistans, har skapat ett incitament för kommunerna att ”hissa” antalet beviljade assistanstimmar så att staten och inte de själva ska ta ansvar för assistansen i så stor utsträckning som möjligt. Detta kan också vara strategiskt för den person som har funktionshinder, eftersom hen inte kan få så mycket hjälp med ”andra” behov om tiden för de "grundläggande" behoven inte räknas till minst 20 timmar per vecka.
– Nu ser vi att staten, genom Försäkringskassans avslag, återigen lägger ner ansvaret på kommunal nivå, förklarar Barbro Lewin.
Hon menar att systemet skulle bli mer stabilt om kommunerna, med hjälp av statlig finansiering, tog hela ansvaret.
– Då skulle det bli lättare för kommunen att besluta om rätt insatser med hänsyn till de behov som individen har.
Många argumenterar att kommunerna har sämre ekonomi än staten?
– Jag har aldrig tänkt att kommunerna ska kunna bära hela kostnaden själva. Naturligtvis behövs ett statligt stöd, utöver det kommunala utjämningssystem som finns redan idag för LSS-insatser.
Försämrad boendekvalitet
FUB Stockholms ordförande Harald Strand håller med. Han menar att det idag finns personer som lever med assistans, som kanske hade mått bättre av ett bra gruppboende. Men här tycker han att det finns en annan baksida av att debatten blivit så koncentrerad kring assistansen, nämligen att kommuner i skymundan har kunnat försämra boendekvaliteten på LSS-boenden, med ett närmande till den gamla institutionaliseringen.
Även detta har kunnat göras med hänvisning till domstolsbeslut, trots att dessa domar ofta är feltolkade. Men av tio insatser i LSS diskuteras just nu bara en, tycker han.
– Man bygger boenden med för många platser. Det är för lite personal, hög personalomsättning och ofta får personalen inte den utbildning som de ska ha. Sedan verkar många av de privata bolagen som driver boendena inte seriösa.
– Det uppmärksammas knappt alls. Trots att ungefär 80 procent av alla med insatser enligt LSS inte har statlig assistans.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
• I oktober 2015 säger Magdalena Andersson att regeringen vill skära i den statliga assistansersättningen och sjukförsäkringen för att staten ska klara flyktingmottagandet.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
• Mars 2016: Barn- äldre- och jämställdhetsministern Åsa Regnér inleder en utredning med huvudsyftet att skapa ”en långsiktigt hållbar ekonomisk utveckling” av den statligt finansierade assistansen och se över ändamålsenligheten i insatserna i LSS. Utredaren Desirée Pethrus ersätts senare med Gunilla Malmborg.
• Oktober 2016: Försäkringskassan presenterar sin nya vägledning för assistansersättning. Förändringar där är att man inte får insatser av övervakande eller beredskapskaraktär om man inte har en psykisk funktionsnedsättning, att egenvård inte ingår i bedömningen av grundläggande behov (däribland sondmatning och hjälp med andning), och att man själv måste ansöka om assistans vid sjukvårdsvistelse.
• December 2016: Åsa Regner ger Försäkringskassan i uppgift att bryta utvecklingen av ökade assistanstimmar.
• April 2017: Ytterligare en utredning tillsätts, ledd av skatteexperten Stig Svensson. Dess uppgift är att undersöka fusk och överutnyttjande inom assistansersättningen.
• Oktober 2017: Försäkringskassan varnar för att en ny dom från juli samma år kommer att leda till stora konsekvenser för enskilda om myndigheten ska tvingas följa den. Det handlar om tid för beredskap mellan insatser, som kassan anser att de inte kan bevilja med hänsyn till domslutet.
• December 2017: Socialstyrelsen släpper en utredning om vad som har hänt sedan de nya striktare reglerna började tillämpas av Försäkringskassan. Slutsatsen är att kommunerna i stället har fått merkostnader.
• Februari 2018: Riksdagen fattar beslut om en tillfällig lag som återställer möjligheten till tid för beredskap och som dessutom stoppar Försäkringskassans tvåårsomprövningar tills utredningen är klar.
• Januari 2018: utredaren Stig Svensson släpper sitt delbetänkande i assistansutredningen med särskilt fokus på fusk och vinster i assistansbolag. Utredningen kan dock inte belägga att detta står bakom kostnadsutvecklingen.
• Januari 2018: TV4:s Kalla fakta-redaktion avslöjar i programmet "Spelet om assistansen" hur såväl regeringen som Försäkringskassan har använt sig av en felaktig siffra – 10 procent – för att beskriva hur stor andel av assistanspengarna som används till annat än avsett. Avsikten antas vara att man vill motivera de politiska förändringar man har gjort. I själva verket vet ingen hur stort fusket och felanvändningen är.
• Mars 2018 – uppgifter från Gunilla Malmborgs utredning läcker ut. Där framgår att man vill ta bort ett av kriterierna för assistans helt, ”annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den enskilde”, vilket skulle utesluta många med utvecklingsstörning från assistans. Assistans ska heller inte ges till barn under 12 eller personer över 80, eller de som idag får assistans av kommunen.
April 2018: en dom i högsta förvaltningsdomstolen fastställer att Försäkringskassan inte kan kalla sondmatning för egenvård. Det ska ingå det grundläggande behovet ”måltid”.
• April 2018: Regeringen går ut och backar från de tidigare sparkrav som assistansutredningen hade, med hänvisning till att kostnadsutvecklingen redan har brutits.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
De fyra domarna
Fyra domar anses ha fått särskilt stor betydelse för möjligheten till både statlig och kommunal assistans de senaste åren.
2009 började många med bland annat intellektuella funktionsnedsättningar få avslag på sina ansökningar till personlig assistans. Då avgjorde regeringsrätten att endast de integritetsnära delarna av de grundläggande behoven skulle räknas som tid då personer har behov av assistans. Det innebär bland annat att personer som själva rent fysiskt kan föra mat till munnen inte anses ha behov av hjälp med mat, oavsett om de behöver annan hjälp med måltider. Detsamma gäller kläder och påklädning.
2015 kom en dom om som gjorde det svårare för personer med en medicinsk diagnos att få assistans, om personen inte också samtidigt hade en psykisk funktionsnedsättning. Försäkringskassans tolkning leder till att personer som dygnet runt behöver någon som övervakar deras medicinska utrustning, till exempel andningsapparater, utesluts. Andning räknas därmed inte till de grundläggande behoven.
2017 började Försäkringskassan använda en gammal dom om egenvård från 2012 om en person som ville ha varma bad och massage genom assistent. Denna dom började användas för att neka assistans till personer som sondmatas, då detta inte räknas in i det grundläggande behovet ”assistans med måltid” längre, utan anses vara egenvård. Denna tolkning upphävdes nyligen i Högsta förvaltningsdomstolen.
2017 kom en dom som Försäkringskassan själva slog larm till regeringen om. Den rörde kostnader för resor till och från aktiviteter, och kom av Försäkringskassan att tolkas som att assistenter inte skulle få betalt för mer tid än det som gick till aktiva insatser, till exempel till beredskap mellan insatser. Tolkad på det sättet skulle ytterst få ha ansetts komma upp i 20 timmars behov.
