BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Men de uppmärksammade avhoppen från riksdagsgruppen är bara toppen av ett isberg. Ute i landet har partiet läckt som ett såll och tappat över 6 000 medlemmar, nära en tredjedel, sedan partiet hamnade i regeringsställning 2014.
208 avhoppare
Antalet politiker i kommuner, landsting och på riksnivå som lämnat partiet under samma period är nu uppe i 208 stycken. Det är oklart hur många av dem som har avgått på grund av missnöje med politiken, men tydligt är att frustrationen inom partiet kommit att växa allt mer. Miljöpartiets tidigare språkrör Lotta Hedström är inte förvånad över siffrorna.
– Det är uppenbart att många av de ideologiskt trofasta medlemmarna har tappat förtroendet för rikspolitiken. Jag har påtalat för partiledningen och på kongressen att det är ett jätteproblem att man dräneras på kärnmedlemmar. Jag vet inte hur vi ska klara nästa val i vår kommun. Själv ställer jag inte upp, säger Lotta Hedström, som i dag sitter i kommunfullmäktige för Miljöpartiet i Tomelilla.
Uppgörelsen blev droppen
Efter varje fråga som skakat Miljöpartiet – Vattenfalls försäljning av brunkolet, Förbifart Stockholm, migrationsuppgörelsen, närmandet till Nato – har allt fler politiker valt att lämna. En annan av dem är William Grönlund, före detta miljöpartist i Nora kommun, vars gräns nåddes när den nya asyllagen klubbades igenom.
– Jag gick in i politiken med de utsatta människornas väl och ve för mina ögon och jag tyckte att Miljöpartiet stod upp för det. Men i och med överenskommelsen kände jag att jag inte kunde representera partiet längre, säger han.
William Grönlund har förståelse för att det är skillnad på att bedriva kommunpolitik och riksdagspolitik och vill därför inte sätta sig till doms över riksdagspolitikernas hårt pressade beslut. Men han tillägger samtidigt att han själv inte kan bära flaggan för ett parti som ingått en sådan överenskommelse.
– Alla politiker har sin gräns och där gick min. Det känns som om Socialdemokraterna har tagit över hela det migrationspolitiska området och att Miljöpartiet sitter ganska tyst. Det tycker jag är oroväckande, säger han.
”Partiet blev som de andra”
William Grönlund upplever att det parti han gick med i 2004, en stark röst i miljö- och klimatfrågor, allt mer kommit att bli ett parti som alla andra.
– Kanske var det offret för att få den här maktpositionen som det innebär att sitta i regeringen. Man har fått tulla på det som är Miljöpartiets själ, säger han och lyfter bland annat kritiken mot konsumtions- och tillväxtsamhället som en fråga som har fått stryka på foten.
Efter avhoppet har han gått över till Feministiskt initiativ (Fi) och håller nu på att starta upp en Fi-avdelning i Nora.
– Vi ska försöka få några röster i kommunalvalet, men vi har en bit kvar. Fi står upp oerhört starkt för flyktingar och utsatta gruppers rättigheter. Sedan är de tyvärr inte lika tydligt profilerade när det gäller miljöfrågor, konstaterar han.
Saknar ideologisk kompass
Lotta Hedström menar att det är ett problem att så många miljöpartistiska lokalpolitiker ute i landet får kämpa i motvind.
– Politiken på riksplanet ska vara inspirationsgivande och den glada energi som gör att man orkar sitta på kommunplanet och kämpa på med skolpengar och annat. Om då våra rikspolitiker vill föra in oss i Nato bakvägen, då har man ingen ideologisk kompass och glädje, då kan man lika gärna vara partilös eller gå med något betongparti. Rikspolitiken har en moralisk påverkan på kommunpolitiken, säger hon.
LISTA: Här är några av politikerna som lämnat MP i protest
November 2015:
Salar Pak Gohar (Borlänge)
Miljöpartiets vice ordförande i Borlänge lämnar partiet efter migrationsuppgörelsen med Socialdemokraterna. ”Det här är inte solidaritet eller humant, det här är en spottloska på alla som var med och bedrev valkampanj under valet”, skriver han på sin Facebooksida.
December 2015:
Vera Maria Olsson (Stockholm)
Språkröret för Gröna studenter i Stockholm avgår i protest mot regeringens migrationspolitiska beslut. ”Det är ett brott mot den mest grundläggande frihetliga linjen i partiet”, skriver hon i Aftonbladet.
Christian Valtersson (Stockholm)
Miljöpartiets politiskt sakkunniga i statsrådsberedningen säger sig inte kunna agera lojal tjänsteman efter migrationsuppgörelsen och lämnar sitt jobb. ”Känslan hos mig och många andra som landat i en liknande bedömning är en enorm besvikelse gentemot det egna partiet”, skriver han på Facebook.
April 2016:
Mikael Stenman (Jokkmokk)
Språkröret och gruppledaren för partiet i Jokkmokk hoppar av sitt uppdrag på grund av turbulensen inom partiet på riksplanet. ”Vi har tappat vår själ. Vi driver inte miljö- och klimatpolitiken”, säger han till Norrländska Socialdemokraten.
Juni 2016:
Yuri Silva (Eskilstuna)
Lokalpolitikern i Eskilstuna lämnar sitt parti och sina politiska uppdrag av missnöje. ”Miljöpartiet är toppstyrt”, säger han till Eskilstuna-Kuriren.
Juli 2016:
Sibylla Jämting (Aneby)
Lokal- och regionpolitikern lämnar partiet efter regeringens försäljning av Vattenfalls tyska brunkol. ”Jag har gått med i Miljöpartiet av en orsak ... Det här är en ödesfråga för hela världen (…) Därför kan jag inte förstå hur man gör det här. Det är meningslöst för mig att hålla på med miljöfrågor nu”, säger hon till Smålands-Tidningen.
Augusti 2016:
Meta Berghauser Pont (Söderköping)
Kommunpolitikern lämnar alla sina politiska uppdrag och blir politisk vilde. ”Jag gick med i partiet av ideologiska skäl, men nu kan jag inte ens rösta på partiet”, säger hon till Norrköpings Tidningar (NT).
September 2016:
Pierre Ringborg (Varberg)
Kommunpolitikern från Varberg hävdar att partiet sålt ut sin själ i jakten på makten och avgår. ”Dagens miljöpartister går med på precis allting, de går med på försäljning av brunkol, 180 grader med asyllagen, värdlandsavtal med Nato, de är okritiska till EU”, säger han till Hallands Nyheter.
