Vi arbetar för mycket och behöver en bättre balans mellan arbete och fritid. Det tycker Miljöpartiet som i sitt nya partiprogram vill se krav om lagstiftning om sänkt normalarbetstid till 32 timmars arbetsvecka. 

Skrivningen från partistyrelsen var från början aningen mindre offensiv där man ville se en 35-timmarsvecka som ett första steg, ”med visionen om en fyradagarsvecka”. 

Men ett antal tunga miljöpartister ville se en skarpare formulering om fyradagarsvecka, det vill säga 32 timmars arbetsvecka och vann efter omröstning på lördagskvällen. 

En av de som drivit på hårdast för en skarpare formulering om sänkt arbetstid är Åsa Lindhagen, borgarråd i Stockholms stad och tidigare bland annat jämställdhetsminister. 

Hon hade velat se en ännu skarpare formulering med krav på fyradagarsvecka. 

– Det finns stora fördelar med att ha en sammanhängande ledighet på tre dagar, säger hon. 

Pilotprojekt i MP-region

I Region Stockholm är ett pilotprojekt om sänkt arbetstid på väg att rullas igång under hösten för runt 700 operations- och narkossjuksköterskor, samt undersköterskor inom samma områden, som tidigare jobbat två- eller treskift. Dessa har nu gått från en normalarbetstid på 38,25 respektive 37 timmar ner till 34 timmars arbetsvecka. 

– Vi vet hur arbetsmiljön ser ut och det här är ett sätt att säkra att man är en god arbetsgivare och att man får återhämtning. Det är stressigt och tufft att jobba i vården, säger Sandra Ivanov Rubin (MP) gruppledare i Region Stockholm och själv sjuksköterska. 

Hon var personligen för den skarpare linjen inom MP om fyradagarsvecka, men poängterar vikten av att det går ihop med patientsäkerheten också. 

– Jag tror att det är åt det här hållet vi behöver gå. Sjukskrivningarna för den psykiska ohälsan är väldigt stor i Sverige och då behöver vi fundera på hur vi gör för att människor kan ha ett hållbart arbete som räcker länge, säger Sandra Ivanov Rubin. 

Även i Stockholms stad har den rödgröna majoriteten drivit igenom ett pilotprojekt för personal inom äldreomsorgen som från 2026 ska arbeta färre timmar med bibehållen lön. Projektet, som är en del av en större arbetsmiljösatsning på 200 miljoner kronor, genomförs i samverkan med de fackliga parterna och ska utvärderas som ett första steg mot ett långsiktigt arbete för hållbara arbetsvillkor i omsorgen. 

”Klart vi har råd”

Åsa Lindhagen har respekt för parterna – fackförbunden och arbetsgivarna – och tycker att det i stort fungerar väldigt bra på svensk arbetsmarknad. 

– Men vi har också en arbetstidslag i Sverige och det är politiska beslut som har fattats, så i grunden ligger ändå en lagstiftning som sätter bottennivån och det är den som vi vill höja. Jag tror också att vi från politikens sida måste skjuta till resurser för att det ska bli möjligt, säger hon. 

Enligt såväl arbetsgivarorganisationerna Almega och Svenskt näringsliv som LO skulle en arbetstidsförkortning kosta flera hundra miljarder kronor i minskat BNP. 

Kortad arbetstid skulle snarare vara en vinst för samhället, menar Åsa Lindhagen. 

– Klart vi skulle ha råd med det. Vi skulle få ner sjukskrivningstalen som kostar enormt mycket och det skulle gynna inte minst kvinnors hälsa. Det skulle bli lättare att rekrytera personal inom sjukvården och socialtjänsten till exempel. Vi ser idag hur sjuksköterskor lämnar sjukvården för att man känner att man inte orkar, samtidigt som vi verkligen har stora behov av vårdpersonal. 

Rödgrön fråga

I Socialdemokraterna var frågan om lagstiftning om  arbetstidsförkortning en av de hetaste på partiets kongress i våras, men landade till slut i att parterna ska få en chans att göra upp först. Vänsterpartiet har lagt fram krav om att ”skyndsamt tillsätta en parlamentarisk kommitté” för att tillsammans med parterna lämna förslag om en generell förkortning av veckoarbetstiden. 

Åsa Lindhagen, som kandiderar till riksdagen nästa år och finns med i spekulationerna om potentiella ministerposter vid en rödgrön valseger, tror att det ska gå bra att komma överens och tycker att MP ska driva frågan hårt i eventuella regeringsförhandlingar. 

– Jag tycker att vi tydligt ska lyfta det här. Det handlar om människors hälsa, att få mer tid för varandra och för sina barn. Inte springa lika mycket i det här ekorrhjulet som väldigt många människor känner sig fångade i. 

Samtidigt påpekar hon att det inte handlar om en reform som ska genomföras över en natt, utan att en arbetstidsförkortning kräver stora förberedelser och sker successivt under lång tid. 

– Det kanske handlar om ett decennium för att implementera det fullt ut. Så det är klart att det är en väldigt stor reform, men jag tycker också att vi i politiken tyvärr ofta är för rädda för att tänka stort. Vi har inte byggt den svenska välfärden genom att hålla igen.