På ett kafé i centrala Örebro sitter Ali, 15 år, från Afghanistan och hans gode man Helena Skogh. De pratar glatt om klättring och dricker te.

– För mig är en god man nästan som en förälder. När jag är trött på boendet eller längtar efter någon att prata med kontaktar jag Helena. Jag berättar för henne om mina känslor, upplevelser och allt som har hänt, säger Ali.

Han berättar hur viktigt det är att snabbt få en god man.

– En god man hjälper till med ekonomi och att asylprocessen fortsätter, men det är lika viktigt med det känslomässiga, säger han.

– Jag blir glad när du säger så, men du får säga att jag är jobbig också och tjatar på dig om läxor och att jag säger till dig att du inte får skjutsa på cykel, skrattar Helena.

– Du hade rätt om cykeln, men jag tycker inte att du tjatar. När jag känner stor längtan så lugnar du mig med dina råd, säger Ali.

Tid och utrymme i livet

När Helenas barn hamnade i övre tonåren började hon plugga till psykolog, samtidigt tyckte hon att hon hade mer tid och utrymme i livet för att hjälpa andra.

– Jag kände att jag ville ge tillbaka. Göra någonting bra och samtidigt visa mina barn att det är normalt att man hjälper till, säger hon.

Eftersom hon har stor erfarenhet av att jobba med tonåringar och själv är förälder till tonåringar föll det sig naturligt att hjälpa till genom att bli god man för ensamkommande flyktingbarn.

– Jag känner att jag bidrar med någonting viktigt. Jag hoppas att fler ska orka hjälpa till långsiktigt, och att engagemanget som folk visar nu ska finnas kvar när mediestormen har lagt sig, säger hon.

Hittills har Helena blivit god man till fyra barn som bor på olika boenden i kommunen. Barnens vardagliga liv med sömn, mat och skola sköts av boendet. Men många andra praktiska saker hjälper Helena till med.

– I början är det mycket att göra, möten med skolan, socialen, hälso- och sjukvården. Tandvård behöver de ofta få snabbt. Man följer även med till Migrationsverket och ser till att de får sin dagersättning, berättar hon.

Berikande

Ersättningen till barnen är 24 kronor per dag och det ska räcka till kläder, hygienartiklar, fritidsintressen, resor och allt annat en tonåring vill ha. För att barnet ska har råd med några kläder inledningsvis måste den gode mannen ansöka om extra pengar till vinterjacka, skor och andra kläder.

– Det finns inget färdigt formulär, så man måste vara noga med att komma ihåg allt de kan tänkas behöva ha. Glömmer man gympaskor på listan får de inga pengar till det, berättar hon.

Bortom allt det praktiska finns det mänskliga mötet. Att få träffas och fika, äta middag ihop och prata.

– Det berikar ens liv. Det är klart att man blir känslomässigt engagerad. Ali är den jag känner bäst av barnen hittills, han är som en del av min familj nu, säger hon.

Och Ali beskriver deras relation på ett nästan poetiskt vis.

– När man planterar ett ungt träd behöver man ställa en pinne bredvid så att trädet kan stå rakt och klara stormen. Gode mannen är en sådan pinne, säger Ali.

– Ett ankare i den svenska tillvaron, fyller Helena i.