I en liten gul träbyggnad intill S:t Görans sjukhus på Kungsholmen ligger Stockholms sprututbytesklinik. Erika Spångberg, som är sjuksköterska på Karolinska universitetssjukhusets infektionsavdelning, jobbar halvtid på sprututbyteskliniken och har varit engagerad i projektet sedan planeringsstadiet 2009. Psykiatrisjuksköterskan Erika Wislez har jobbat heltid på kliniken sedan ett drygt år. De är båda positiva till regeringens förslag om att upphäva kommunernas vetorätt vad gäller placeringen av sprututbytesprogram.
– Vi står bakom det till 100 procent. Som det är i dag är det väldigt godtyckligt. Alla patientgrupper ska få samma chans och tillgång till vård, oavsett var man bor i landet, säger Erika Spångberg.
Långt mycker mer än rena kanyler
Sprututbyteskliniken erbjuder långt mycket mer än enbart utbyten av använda till rena kanyler. Erika Wislez förklarar att en läkare finns till hands tre dagar i veckan, en barnmorska som hjälper till med bland annat gynekologi och preventivmedel finns här en gång i veckan, en kurator hjälper till med myndighetskontakter och sjuksköterskorna själva lägger om sår och är tillgängliga för samtal.
– De som besöker oss har ofta ingen annan kontakt med vården. Det här är det enda stället där de kan vara riktigt ärliga, där de inte känner sig tvingade till att försköna. De behöver inte heller boka in någon tid hos oss, utan vi är tillgängliga när de kommer. Det är enormt viktigt för den här gruppen, säger Erika Wislez.
Patienttätheten ligger på 70 till 90 personer per dag, sju dagar i veckan. Erika Spångberg säger att hon i sin roll som sjuksköterska etablerar en relation med deltagarna och får deras förtroende, eftersom hon och hennes kollegor på sprututbyteskliniken inte dömer dem på samma sätt som många andra.
– I grunden ägnar vi oss åt smittskyddsarbete och testar varje individ regelbundet för hepatit C och hiv samt vaccinerar mot hepatit A och B. Men efter att vi har etablerat en relation med någon som exempelvis injicerar heroin brukar vi känna av om det finns intresse för substitutonsbehandling och i så fall länka dem vidare till beroendemottagningen. Men det får aldrig bli ett tjat, utan måste ske på deras villkor. Förändringsarbete tar tid, säger Erika Spångberg.
Många lotsas vidare
En förhoppning i projektets inledningsskede var att sprututbytet skulle leda till en kontaktyta för vidare vård. Det har märkts i registren att ett hundratal varje år har blivit lotsade vidare från sprut-utbyteskliniken till beroendemottagningar och annan vård.
Erika Wislez tycker att det är tragiskt och skamligt att kommunpolitiker på så många håll har varit motståndare till just den här vården.
– Målet måste vara att komma ifrån tänket kring vi och dem. De personer som går här kunde vara vem som helst, säger hon.