Johanna Jönsson nästan studsar av glädje, ler med hela ansiktet och skrattar mitt i det bistra gotländska duggregnet.

Hon är migrationspolitisk talesperson för Centerpartiet och vi sitter under ett parasoll i en kaféträdgård mitt i Visby. Runtom pågår Almedalsveckan för fullt. Mycket fokus ligger på den senaste konflikten inom Alliansen och förra veckans förslag om att öppna upp för att ge Sverigedemokraterna ordförandeposter i riksdagsutskotten. Johanna Jönsson suckar när frågorna ställs.

– Det är ganska ointressant att prata om, eftersom det ändå inte är aktuellt. Det kommer ju inte bli så. Det blev kommunicerat på ett konstigt sätt, men Annie rättade till det klart och tydligt och klargjorde att vår ståndpunkt är att vi inte kommer att rösta på några SD:are till presidierna i riksdagen.

Vi lämnar ämnet och pratar om Centerns roll i migrationspolitiken, där de ibland utmålas som det humanistiska borgerliga alternativet.

– Jag tycker att det har blivit lite av en missuppfattning. De andra partierna står ju fortfarande fast vid mycket av det som man kan kalla humanistiskt. När det gäller familjeåterförening, övrigt skyddsbehövande, särskilt ömmande omständigheter, där är ju även KD och L starka förespråkare. Det blir som att det skulle vara vi mot de andra, eller vi mot M, och så är det ju verkligen inte.

Men ni står långt ifrån Moderaterna i frågor om till exempel anhöriginvandring och de ensamkommande ungdomarna.

– Ja, vi har landat i olika ståndpunkter, men jag upplever att folk missar att vi tycker väldigt lika i till exempel arbetskraftsinvandringen. Om man ska värna människors rätt att röra sig i världen, men också minska främlingsfientlighet så är arbetskraftsinvandringen jätteviktig.

Vilken migrationspolitik kommer väljarna få om Alliansen bildar regering i höst?

– Det kan jag inte svara på eftersom det inte finns någon överenskommelse än. Det vi har sagt är att vi vill ha en bred överenskommelse. Det betyder att vi helst vill se Alliansen och S, och eventuellt MP om de kommer in och vill vara med, göra upp om migrationspolitiken. Då kommer det inte bli vår politik, det kommer inte M:s politik, S:s politik eller L:s politik. Det kommer bli en kompromiss mellan alla partier.

Medan många andra partier har svängt inom migrationspolitiken har C, V och SD stått fast vid era respektive linjer. Ni är också de tre partier som har ökat mest i opinionen. Hur mycket betyder det?

– Jag tror att det är viktigt. Jag tror att människor vill ha tydliga partier och ledare som är grundade i sina värderingar. Att människor förstår vad de kommer driva för sorts politik.

I november 2016 skrev du på Facebook: ”Det kommer bli enormt svårt att hitta en gemensam linje i just migrationsfrågan. Personligen skulle jag helst se att Centerpartiet gick till val på egen hand.” Står du fast vid det?

– Jag har haft svårt för att man har den här typen av strukturerade samarbeten med konservativa. Det är ingen hemlighet. Nu har jag gett upp alla tankar om att jag skulle få som jag vill i det, för att jag vet att det finns en stark majoritet inom Centerpartiet som vill gå till val med Alliansen och vill samarbeta med Alliansen. Och det har jag ingen ambition att försöka förändra, det vore bortkastad energi.

Du har ett gott renommé inom flyktingrörelsen. Vissa kallar dig till och med aktivist.

– Vad är det som gör mig till aktivist? Jag är en riksdagsledamot och talesperson för ett relativt stort parti i migrationsfrågor. När jag hör ordet aktivist så tänker jag definitivt inte på en riksdagsledamot som har den typen av makt utan på någon som står lite utanför.

Det kanske upplevs som att du pratar mer från hjärtat än har färdigskrivna talepunkter.

– Jag tror att om man drivs av ett genuint engagemang att förändra saker, och har tydliga värderingar och vet vad man vill, då behöver man inte talepunkter. Jag gör ju det här, inte för att tycker att det är så jäkla kul att vara politiker eller för att hålla på med något slags House of Cards. Jag gör det nästan mot min egen ork och vilja för jag skulle inte kunna se mig själv i spegeln om det hade gått åt helvete och jag inte gjort det jag kunnat. Och jag tänker att folk kanske ser det.

Du har bott i Spanien och Förenade Arabemiraten och jobbat på Svenska kyrkans café och som flygvärdinna. Det är inte alla toppolitiker som ens haft ett vanligt jobb. Vad betyder den erfarenheten?

– Det tror jag spelar in. Jag tror att det är bra att ha olika sorters livserfarenhet, att ha träffat människor i olika situationer och att själv ha gått igenom saker, för att förstå världen och andra människor. Sedan upplever jag att det är en styrka hos mig också att jag gick med i partiet sent. Jag har min bas någon annanstans.

– Mina vänner och min familj känner mig inte som centerpartist utan som Johanna. Jag vet att jag inte står och faller med att behålla lojaliteten hos andra centerpartister. Det gör kanske att man klarar av att stå stadigt även när trycket är där.

Läs också: Sverige – om Lööf fick bestämma