VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL

Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning

En rapport från Länsstyrelsen 2012 visade att samtliga de anställda inom äldreomsorgen som intervjuats hade mött våldsutsatta kvinnor, samt att äldre kvinnor är mycket sårbara. Våldet kommer främst från partnern, men även andra i nära relationer kan vara förövare, som barn, barnbarn eller personal.

–  Vi pratar mycket om våld i nära relationer i Stockholms stad, men som äldreborgarråd tycker jag ofta att de här frågorna försvinner från dagordningen. Människor har svårt att föreställa sig att mormor blir utsatt för våld av morfar. På samma sätt som att man ofta kan ha svårt att föreställa sig att mormor kan ha en ångestproblematik eller dricker för mycket. Det finns en bild av äldre som en homogen grupp, som att alla svårigheter som finns i livet skulle försvinna när man fyller 65 år, säger Clara Lindblom, (V), äldre- och personalborgarråd i Stockholm.

Vill ha ett långsiktigt samarbete

Hon menar att kvinnojourerna är de som kan frågorna bäst och har all erfarenhet. Därför bjöd hon in Unizon till ett möte för ett år sedan, som landade i ett partnerskap och att staden avsatte 800 000 kronor för året. De ligger nu kvar i årets budget, som presenterades i veckan.

– Vi vill ha ett långsiktigt samarbete. Vid sidan av utbildningar så ser jag även vikten av att skaffa checklistor och rutiner för personalen. Det ska finnas en väldigt tydlig kedja, där man dels ska våga se, men också känna sig trygg med vart man ska vända sig om man har misstankar om att det förekommer våld, säger Clara Lindblom.

Äldre kvinnor är en svår grupp att nå ut till även för kvinnojourerna. Mörkertalen gällande våldsutsatta äldre kvinnor är extrema, menar Olga Persson.

– Det har att göra med normförskjutningar inom samhället över tid. Många har ju växt upp med att våldtäkt inom äktenskapet inte var kriminaliserat. Man har en annan syn på vad våld är. Det finns en gammal rapport som heter ”Han var ju inte alltid så snäll”. Den titeln är talande, för så beskriver ju många äldre grovt fysiskt våld under en väldigt lång tid. Och många av dem fortsätter att leva ihop hela livet. Då blir äldreomsorgen en chans att ge individuellt stöd, tillsammans med jourrörelsen, säger hon.

– Vi definierade var vi ska börja, och det är med utbildningssatsningar. I första hand biståndshandläggarna, sedan ska de fördjupas och innefatta även hemtjänstpersonal.

Är stigmat att berätta större hos äldre kvinnor?

– Ja, det tror jag verkligen. Man är rädd att skämma ut sig, man pratar inte om vad som pågår hemma. Det sitter väldigt starkt bara en generation tillbaka. Och sedan får vi inte glömma att många kvinnor helt enkelt inte har råd att försörja sig själva. Hälften av alla kvinnor som går i pension i dag kan inte försörja sig på sin pension. Det blir en väldigt konkret beroendeställning, säger Olga Persson och fortsätter:

– Jag tänker ofta på det, vilken enorm styrka och kraft kvinnor har som lämnar sina män efter ett helt liv, utan att veta någonting om framtiden. De har ingenstans att bo och kan inte försörja sig själva. Och inför vuxna barn som tycker att ”varför ska ni hålla på och separera nu?”.

Hoppfull om framtiden

Clara Lindblom betonar att frågan om ekonomiskt oberoende går igen i allt.

– Vi behöver ett rimligare pensionssystem, och vi jobbar med att höja lägstalönerna i välfärdsyrken och med rätten till heltid. Det är grundläggande, säger hon och avslutar hoppfullt.

– Om ett par år tror jag att vi har tagit flera steg framåt vad gäller synen på äldre. 2040 kommer det vara dubbelt så många över 80 år som i dag. Då kan vi inte betrakta halva befolkningen som en homogen grupp utan måste ha ett mer individualiserat förhållningssätt till äldre. Man blir inte en ny person bara för att man blir äldre. Man slutar inte supa, man har fortfarande ångest och depression och man blir fortfarande slagen. Man slutar inte vara en individ bara för att man fyller 65.