– Det känns inte alls kul. Om det kommer in någon privatfinansierad patient får de förtur framför de som stått i kön i flera månader, säger en källa med god insyn i bolaget.

Orsaken är, enligt flera källor med synnerligen god insyn, att de privata kunderna ger större intäkter:

– Dessutom behåller vi vissa privata patienter längre än nödvändigt av ekonomiska skäl. Man drar ut på behandlingen och efter slutenvården får de stanna en längre period i dagvården.

Erbjuds plats om en vecka

Just nu köar 28 svårt sjuka patienter, varav 19 är barn, för att komma in till Mandometerklinikens slutenvård. Mediankötiden för barn är 28 dagar och den som stått längst i kö har väntat i tre månader. Till dagvården, där de mindre sjuka patienterna behandlas, är vänte­tiden fyra månader för barn och närmare ett år för vuxna.

När Dagens ETC kontaktar kliniken utger vi oss för att vara en familj boendes i Australien med en anorexisjuk dotter i behov av heldygnsvård. Vi erbjuder oss att betala för behandlingen ur egen ficka. Trots att kliniken fått begränsad information om patientens sjukdomstillstånd erbjuds vi snabbt en behandling redan inom en vecka.

”Vi kan ta emot er dotter redan i vecka 50 om allt administrativt hinner bli klart tills dess”, skriver en administratör i ett mejl den 6 december (vecka 49).

Hen bifogar en prislista där det framgår att privatkunderna betalar 12 000 kronor per dygn. Regionen betalar endast 2 681 kr per dygn. De svårt sjuka patienterna behandlas i snitt 55 dygn på slutenvård och gör sedan 68 besök i dagvården. För Mandometerklinikerna innebär det att regionens patienter ger en intäkt på i snitt 240 000 kronor men privatkunderna är värda minst 1,2 miljoner. Det finns fall med privata patienter som behandlats under elva månader i dagvården vilket ger intäkter på närmare tre miljoner kronor.

Kan strida mot lagen

Oavsett om vården finansieras privat eller via landstinget måste platserna fördelas efter en strikt medicinsk prioritering, poängterar Anna Ingmanson, avdelningschef för Närsjukvård i Region Stockholm.

– Det är sjukast först som ska gälla. Om era uppgifter stämmer är det inte ett korrekt agerande från Mandometerkliniken. Det är helt i strid med hälso- och sjukvårdslagen och den prioriteringsordning som riksdagen har fastställt.

Hälso- och sjukvårdsförvaltningen kommer nu kräva in en redogörelse för hur Mandometerkliniken sköter prioriteringen av patienter. Hon utesluter inte att de kan leda till en Ivo-anmälan. 

 – Det beror på vilka uppgifter som kommer in, säger Anna Ingmanson.

Enligt medgrundare och vd Cecilia Bergh tar Mandometerklinikerna in ett antal privata kunder varje år men förnekar att de går före i kön. I ett mejl skriver hon att de privata patienterna inte påverkar verksamhetens kapacitet och att deras prioritering är ”svårast sjuka först”.

Enligt Cecilia Bergh är patienterna från andra länder ofta ”allvarligt sjuka och har behandlats många gånger utan framgång”. Och: ”Behandlingen av svårt sjuka patienter kostar mer.”  

Korridorer med gråtande barn

Det är helt ofattbart att Mandometerkliniken kan prioritera pengar framför barns liv och hälsa, säger en psykolog på Stockholms Barn- och ungdomspsykiatri, Bup.

– Jag hade aldrig anat att de skulle kunna göra något så girigt och vidrigt som att låta personer betala för att gå före kön. Jag har ett flertal patienter som är allvarligt sjuka och som har fått vänta i månader på hjälp, säger psykologen som vill vara anonym.

Han har hört många oroande berättelser från patienter som behandlats på Mandometerklinikerna.

– En av mina patienter berättade om korridorer med gråtande barn som satt och åt framför elektriska vågar.

Det är flera psykologer som tvekar inför att skicka patienter till Mandometerklinikerna eftersom de knappt erbjuder någon psykiatrisk behandling.  

– Mando tar inte ett helhetsgrepp och det är problematiskt. Lider en patient av en ätstörning finns det alltid en viss grad av ångest eller nedstämdhet, säger en annan Bup-psykolog.

”Råder en sektmentalitet”

Psykologernas bild bekräftas i intervjuer med sex tidigare patienter som behandlats på Mandometerklinikerna vid olika perioder under åren 2002 till 2019. Flera påstår att patienter med svåra psykiatriska diagnoser sorteras bort redan i inskrivningsskedet för att de inte ska dra ner klinikens statistik.

– Det är besatta av allt som är mätbart och det råder lite av en sektmentalitet. De är väldigt fokuserade på sin egen metod. Mina psykiska problem ville de överhuvudtaget inte hjälpa mig med, säger expatienten Linda.

Även under behandlingstiden uppmanas de ”svåra fallen” att hoppa av, säger flera tidigare patienter. En av dem är Agnes som hade hört gott om Mando och såg fram emot behandlingen när hon skrevs in. Metoden är enkel och effektiv, uppger grundarna Cecilia Bergh och Per Södersten som var forskare knutna till Karolinska institutet. De utvecklade den patenterade Mandometern som är en dator, eller numera en app i telefonen, kopplad till en digital våg. En tallrik placeras på vågen som registrerar mängden mat som försvinner när patienten tar en tugga och vilken hastigheten hen äter. Utgångspunkt­en är en teori om att ätstörningar inte är en psykologisk åkomma.

Cecilia Bergh skriver i ett mejl: ”En del sjukdomar som diagnostiserats, till exempel depression och ångest, är effekten av ätstörningen. När ätstörningen behandlats blir patienterna fria från depression och ångest.”  

– Jag frågar mig då varför jag fortfarande led av både ångest och depression trots att jag uppnått ett bra ätbeteende och en hälsosam vikt, säger patienten Lena.

En annan patient säger att hon uppnådde alla fysiska mätbara krav men mår fortfarande väldigt dåligt psykiskt.

– Jag kom till Mando när jag var 20 år. Idag är jag 34 år men är fortfarande sjuk.

”Förstör för alla andra”

Agnes övertalades till att sluta med ångestdämpande mediciner och oroskänslor skulle istället regleras med vila i varma rum.  

– Jag fick ganska tidigt problem med ångest som de inte kunde hantera. Till slut tyckte de att jag var för krånglig för få vara kvar. Du förstör för alla andra, sa de till mig. 

Enligt Agnes upplevelser saknar personalen på Mandometerkliniken kompetens för att hantera patienter med svårare ångestproblematik. Istället för att ge stöd valde kliniken istället att utan förvarning avsluta hennes behandling.

– Jag hade inget att säga till om utan blev bara informerad om att jag skulle därifrån. Det har tagit mig flera år att börja lita på vården igen.

Malin Anderssons erfarenhet av behandlingen är inte lika entydigt negativ. Efter 18 års sjukdom blev hon 2015 inlagd på Mandometerkliniken och följde behandlingen slaviskt.  

– Jag hade turen att få rätt behandlare men det handlade mer om personkemi än något annat. Jag har blandade känslor inför den tiden eftersom Mando räddade mitt liv.  

Men Malin Andersson lider fortfarande av panikattacker och går regelbundet till psykolog.  

– Jag vågar inte känna känslor. Sist jag kände känslor ville jag ta livet av mig. Hade jag fått hjälp med den biten redan under Mandotiden hade jag klarat av mina känslor på ett helt annat sätt idag.  

Personal från kriminalvården

Kliniken har endast ett fåtal psykologutbildade i personalen. Behandlarna är istället nutritionister, sjuksköterskor eller undersköterskor. Flera saknar helt utbildning och en anställd på en slutenavdelning arbetade tidigare som kriminalvårdare.

– På heldygnsvården kunde de skrika högt i hela matsalen på mig om jag gjorde något fel, säger en patient.

Hon upplevde personalen mer som vakter än behandlare.

– De var där för att kontrollera oss. Man är ju i en ganska utsatt situation och måste lyda när personalen säger åt en att äta.

I en anmälan till patientnämnden från 2013 skriver en patient hur hon led av svår ångest som ledde till okontrollerade kräkningar. Vid ett tillfälle råkade hon kräkas på golvet. Enligt anmälan tvingade en behandlare henne att torka upp det. Patienten ”såg att det var blod i uppkastningen och påtalade detta med rädsla. Behandlaren tvingade anmälaren att fortsätta torka, trots att annan personal visade att hon borde få avbryta torkandet. Strax därpå fördes anmälaren till akuten på grund av blod i uppkastningen. När hon kom tillbaka hade personalen beslutat att skriva ut henne”. Anmälan ledde inte till någon åtgärd.  

Störst i landet

Sedan Mandometerklinikerna vann upphandling mot Capio är bolaget den största behandlingsverksamheten i landet med uppdrag även från andra regioner. Från 2019 och 6,5 år framåt har Mandometerklinikerna 56 procent av resurserna inom ätstörningsvården i Stockholm, ett uppdrag värt över en miljard kronor.

Mando group vann upphandlingen på grund av lägst pris men också på grund av påstådd hög effektivitet i behandlingen. I mer än 15 års tid har bolaget återkommande uppgett att 75 procent av patienterna blir symtomfria och av dem är 90 procent friska efter fem år.  Men anställda inom företaget säger att siffrorna inte stämmer.

– Vi som jobbar på golvet vet ju att de skriver ut patienter som inte sköter sig, säger en källa med stor insyn.

Den före detta patienten Anna tvivlar också på att statistiken registreras på ett korrekt sätt.

– Jag hade ett återfall en månad efter min sista uppföljning. Men enligt deras statistik är jag botad.

Bolagets vd Cecilia Bergh förnekar att komplicerade patienter sorteras bort och säger att avhopparna inkluderas i statistiken:  ”När man redovisar behandlings­resultat tar man med alla patienter, de som började behandlingen igår, de som varit i behandlingen en tid, de som avbryter behandlingen i förtid, de som blir ­symtomfria”, skriver hon i ett mejl.

Mando är dyrare

Metodens påstådda effektivitet har bekräftas i två undersökningar men studierna är utförda och finansierade av Mandometerklinikerna själva. 2011 ­publicerades den enda oberoende studien gjord av forskare vid Rintveld Centre for Eating Disorders i Neder­länderna.

– De kom fram till att Mandos metod inte var bättre än annan behandling men däremot dyrare, säger Andreas ­Birgegård, ätstörningsforskare vid Karolinska ­institutet.

Även Ata Ghaderi, professor i psykologi vid Karolinska institutet och expert på ätstörningar, är kritisk till Mandos påståenden.

– Ätstörningsforskarvärlden har nästan helt uteslutit Mando och den forskning som kommer därifrån. Jag har hittills knappt träffat någon som som forskar inom ätstörningar som tar Mando på allvar.

Ata Ghaderi tillägger att utan oberoende forskning är det svårt att lita på bolagets uppgifter.

– Med patent och stora pengar på spel är det ju ännu mer vanskligt att tro på dessa siffror.
------
Vet du mer? Mejla eigil.soderin@etc.se eller ring 0762-167616