S-kongressen.

2015-05-31 11:48
Ellinor Eriksson. Bild: Petter Cohen
Ellinor Eriksson.

"Man måste få tala om att man vill något"

ETC möter SSU-ordföranden Ellinor Eriksson.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Prenumerera och betala per vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Prenumerera och betala per månad. Avsluta när du vill.

Hur kom du med i partiet?

– Jag fick mitt politiska uppvaknande som 15-åring när nynazismen växte på min högstadieskola i Valbo. Jag provocerades enormt av det. Min lärare Elin var socialdemokrat och sjukt cool tyckte jag, och via henne hittade jag SSU. Det var som att hitta hem. Rätt snabbt gick jag också med i partiet.

S storhetstid – när var det, och varför? Kan partiet nå dit igen?

– Det är ju lätt att bli nostalgisk och föreställa sig att det var bättre tidigare, och det är svårt att utnämna en särskild storhetsperiod. Men jag kommer att tänka på folkhemsbyggandet under Per Albin Hansson, därför att det då tycks ha funnits en stor delaktighet bland medborgarna och folket i samhällsprojekten. Det fanns också en lojalitet mot rörelsen i breda lager.

Triangulering är ju en trend i politiken. Vad tycker du om den? 

– Jag är inte någon stor vän av triangulering. Det finns en fara i att både S och M slåss om medelklassväljare genom att lansera förslag som går hem i den gruppen. Vem ska då stå för höger och vänster i politiken? Samtidigt är det svårt att anklaga partiet, när man ser att det är en viss väljargrupp som behöver vinnas. 

– Jag tycker ändå att det är viktigt att få politiken att handla om grundläggande konflikter som den mellan marknad och gemenskap eller arbetarklassens intressen och övervinsterna i företagen. 

Kan triangulering användas på något konstruktivt sätt?

– Det hjälper oss ju att vinna val… 

Ingvar Carlsson lär på 80-talet ha sagt om socialdemokraternas väljare att de var så partitrogna att de skulle rösta på en häst om det var den som var partiledare. Hur stämmer den bilden överens med dagens politiska landskap? Har ni kvar några hästväljare? 

– När partiet var i sin största kris efter att Juholt hade avsatts, så var det ju flera som sa att ”nu är det väl bara hästväljarna kvar” … och visst, det finns fortfarande de som alltid röstar socialdemokratiskt. Men väljarna är ju allt mindre partitrogna, det är tydligt. Jag har träffat många som kan tänka sig att välja mellan partier från hela skalan. 

Varför?

– Historiskt röstade man mer efter klassintressen, där arbetare röstade på S, överklassen på högerpartier, och där medelklassen oftast lierade sig nedåt i samhällslagren och också röstade på S. Nu ser vi en tendens där medelklassen tvärtom lierar sig uppåt.

– I vår valanalys ser vi att vissa partier som går framåt verkar göra det för att de står för något nytt. Som Miljöpartiet, eller SD också för den delen. De uppfattas som partier som fortfarande har sin storhetstid framför sig, medan man anser att S har peakat.

– Väljarna visar inte lojalitet bakåt, för att vi var partiet som en gång byggde välfärdsstaten. Och därför är tanken om att bygga Social-demokraterna som ett framtidsparti väldigt viktig. 

Vad är socialism för dig? Är socialdemokraterna socialistiskt, och borde partiet ha en socialistisk framtoning? 

– Vi har ju alltid kallat oss demokratiska socialister. Vi är för ett samhälle med jämlikhet utan över- och underordning. I viktiga konfliktlinjer måste det vara tydligt att partiet står på rätt sida, till exempel om det blir en konflikt i frågan skattehöjningar eller skattesänkningar, eller när det gäller arbetsrätt. Men vi behöver inte alltid gå ut och gorma i en fråga, eller gå i marsch med brandfacklor varje gång vi vill markera något. Den rollen kan Vänsterpartiet få fylla.

S lanserar sig som Framtidspartiet. Hur blir ni det – vad är vägen framåt – finns det en ny socialdemokratisk politik och vad är receptet för den?

– Ena svaret är kulturförändring. Det ska vara lätt att komma in i partiet, och då måste vi ha aktiviteter och ett språkbruk som många medlemmar förstår och kan känna sig hemma i. Idag är det kanske inte en 38-årig småbarnsförälder utan tidigare politisk erfarenhet som väljer att gå med. Vi behöver sänka trösklarna. 

– Vi behöver också en större öppenhet kring vår valberedning. Idag kan det uppfattas som en krigsförklaring om en person erkänner att hen kandiderar till en post som en annan person har innehaft länge. Den som öppet gör så och förlorar kan senare straffas ut. Ingen vill framstå som någon som bara vill göra karriär. Men det måste få finnas utrymme att tala om att man vill något.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.

Ellinor Eriksson

Ålder: 27.

Bor: Stockholm, men kommer ursprungligen från Valbo utanför Gävle. 

Karriär: Har läst fem av tio terminer på psykologprogrammet på Karolinska. Pressekreterare på Ungdomens nykterhetsförbund. Kandiderade till Europaparlamentet, vice ordförande i Young European Socialists, YES. Förbundssekreterare i SSU och efterträdde Gabriel Wikström på ordförandeposten efter att han blivit statsråd.