Lokalisering lockar i krisen

Per Berg har studerat ekobyarnas utveckling sedan 1987. Enligt honom kom fenomenet till Sverige på 1990-talet.

– Då var det en motrörelse till kärnkraft och ett sätt att visa att vi behöver inte kärnkraft, vi kan ha solenergi och odla vår mat själva. Sedan fick ekobyar en dipp på slutet av 90-talet, men på 2010-talet fick ekobytrenden en uppgång.

Enligt honom kan vurmen för boendeformen förklaras av det ökande klimathotet och ett större intresse för en hållbar livsstil.

– Det har skett en värderingsförskjutning mot mer action. Vi driver fram en utveckling mot hållbar transport, matförsörjning och boende. Det finns en enorm ungdomsrörelse som , säger Per Berg.

Stora ytor

Ekobyar har stora odlingsytor där de producerar mat som konsumeras i byn och sådana system finns det ett ökat intresse för, tror Per Berg. Han ser en trend i samhället från globalisering mot lokalisering, och den kan förstärkas av coronapandemin.

– Många vill ha en lokal produktion. Som det ser ut nu kommer bara cirka två procent av maten som konsumeras i Göteborg från Göteborg, och det är inte tillräckligt för att skapa en trygghet. Vi har en just in time-produktion, och ingen buffert om krisen är framme. Om man skulle göra en undersökning i dag så tror jag att svenskar skulle svara att de vill ha mer lokalproducerat.

Större gemenskap

Han tror även att fler förstår betydelsen av att, som många ekobyar, leva glesbebyggt och med natur omkring samt i ett samhälle med en större gemenskap.

– Många ser att man i ekobyar man kan röra sig ute i landskapet men ändå isolera sig från omvärlden om man är en riskgrupp. Man har ofta en nära relation till varandra och det är lättare att hjälpa sina äldre grannar när man bor i en ekoby än i en stad, säger Per Berg.