Livet vid gränsen skildras i bok och utställning

Den engelska fotografen Alice Myer började åka från London, där hon bodde, till Calais 2012. Hennes mål var att ett göra ett foto- och videoprojekt om gränslandet, men resultatet blev inte det hon hade förväntat.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

– Jag trodde jag skulle skildra landskapet men det kom i stället att handla om människorna som levde där, säger hon.

Besökte i omgångar

Under åren 2012 till 2014 reste Alice Myer till Calais ungefär en gång i månaden, för kortare eller längre vistelser. Det flyktingläger som kallades Djungeln och som nyligen revs hade då inte bildats än men flyktingar hade bott på platsen i ett tiotal år. 

Det Alice Myer fann och har skildrat i bild var ett embryo till det läger som sedan bildades. De som slog läger vid gränsen var ofta papperslösa, många var ensamkommande barn och de sökte skydd där de kom åt, i väntan på ett tillfälle att försöka ta sig över kanalen.

– Det var inte ett läger utan spridda grupper av människor som bodde i övergivna hus, lager och allt de kunde hitta. Det var mycket människor där. En del bodde i tält. En man jag tillbringade mycket tid med bodde i ett hål i marken. Polisen kom med jämna mellanrum och körde bort dem, men det som hände då var att nya grupperingar uppstod på nya ställen, säger hon.

Ett av Alice Myers tidigare fotoprojekt handlade om ett område på Irland där en stor och omstridd gasledning skulle anläggas, där hon med sin kamera fångade landskapet för att skildra vad som hände med det. Hennes bilder från Calais handlar om både landskapet och människorna som bor där.

– Som fotograf är jag socialt och politiskt intresserad och vill gärna skildra människor och områden i utsatta situationer av olika slag. Men jag vill visa hur komplicerade sammanhang ser ut, snarare än att försöka påverka människor med mina verk, säger hon.

Resultatet av Alice Myers resor till Calais har samlats i boken Nothing is impossible under the sun, som innehåller foton, andra bilder och intervjuer. Hon har också sammanställt en video, som kommer att visas på utställningen i Malmö. Det hon skildrar är vad hon såg, men också vilken roll bilder spelar för människor i en utsatt situation.

– Foton betyder så mycket mer än att vi kan skildra saker genom dem. Foton användes av människorna i Calais som ett sätt att bekräfta den egna identiteten, men de används också för att kontrollera dem, säger hon.

På plats för samtal

Den 18 november, när utställningen öppnar, kommer Alice Myer att vara på plats för att delta i ett samtal med Tina Enghoff, dansk fotograf, som med boken och utställningen Migrant documents har arbetat med ett tema som påminner om Alice Myers verk. Delar av den utställningen kommer också att visas på galleri Breadfield.

De två fotograferna har inte tidigare mötts.

– Jag såg Tina Enghoffs bilder på en utställning i Göteborg och ser väldigt mycket fram emot att få träffa henne, säger Alice Myer.

Alice Myer har besökt Malmö tidigare, då hennes ena förläggare finns här. Hon besökte då Kallbadhuset i Ribersborg, vilket är en plats hon längtar efter att återse.

– Jag längtar dit igen, säger hon.

Det är mycket kallt i vattnet nu, ska du veta!

– Är det? Jag kan inte vänta!