Låt staten driva järnvägen för glesbygdens skull

Man måste kunna bo var man vill. I dag finns det en geografisk orättvisa där vi som bor i glesbygden ofta har en sämre fungerande samhällsservice än de som bor i mer tättbefolkade områden. Så ska det inte vara. 

Statens Järnvägar (SJ) byggdes en gång i tiden upp för att fungera som hela landets järnväg. 1800-talets järnvägskaos med privata konkurrerande järnvägssträckor, inte ens alltid med samma spårbredd, krävde en övergripande organisering. Järn- och stålindustrins utvecklingsprocesser krävde järnvägar över längre sträckor med ökade hastigheter och större fraktkapacitet. Järnvägarnas framväxt var centrala för den stora industrialiseringen som var grunden för Bergslagens många bruksorter. Investeringsbehoven blev så stora att staten blev den enda rimliga garanten för samordning och planering. Modellen med fri konkurrens på spåren övergavs alltså tidigt och i mitten av 1900-talet sörjde SJ för tåg- och busstrafik i hela landet.