Cathia Boquist står i njuravdelningens medicinrum på Norrlands universitetssjukhus för att göra det hon alltid gör. Läsa. Räkna. Fördela. Men hon kan inte läsa det som står på skärmen. Hon ser dubbelt. Pulsen stiger, paniken kommer. Tryck över bröstet.

– Jag fick lämna över till en kollega och gå hem, säger hon.

Det sjuksköterskan Cathia Boquist beskriver ligger elva år tillbaka i tiden. Men det skulle hända igen. Och hon är långt ifrån ensam. I november larmade Arbetsmiljöverket: Den stressiga arbetsmiljön i vården hotar både personalens och patienternas hälsa. Och trots att larmen långt ifrån är nya, blir problemen kvar år efter år, konstaterade Arbetsmiljöverket.

I myndighetens inspektion misslyckades akutsjukhusen att leva upp till arbetsmiljölagens krav på åtta av tio vårdavdelningar. Ohälsosam arbetsbelastning var den allra vanligast bristen. I ett för myndighetschefer osedvanligt ilsket debattinlägg, påminde Arbetsmiljöverkets generaldirektör Lars Lööw i Dagens Nyheter om att stress på arbetet kan vara livsfarligt. Uppemot 800 svenskar dör årligen i förtid till följd av ohälsosam arbetsbelastning, enligt en forskningssammanställning. I nästa vecka har sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD), på Vänsterpartiets begäran, kallats till socialutskottet för att ge sin syn på larmrapporten.

Nya siffror från Försäkringskassan bekräftar bilden. Sjukskrivningarna för stressrelaterad psykisk ohälsa har ökat med 11 procent sedan 2019. Vård- och omsorgspersonal sticker ut, tillsammans med anställda inom utbildning, som de hårdast drabbade. Dessutom utmärker sig vård- och omsorgspersonal tydligt som den grupp som uppger att de ”har alldeles för mycket att göra” i Försäkringskassans enkät. Fyra av tio vårdanställda svarar detta – dubbelt så hög andel som bland alla yrkesgrupper.

Knödde in patienter

Paniken i medicinrummet slog till plötsligt, men i backspegeln kan Cathia Boquist se hur stressen tärt på henne under lång tid innan kroppen till sist drog i nödbromsen. På den njuravdelning hon arbetade var överbeläggningar vardagsmat – precis som på otaliga vårdavdelningar runt om i landet. På expeditionen och i korridoren knöddes några extra patienter in. Därmed fler medicineringar, fler provtagningar, fler vårdplaneringar, fler att planera hemgången för. Och så vidare. Utan att bemanningen ökade.

Vad gjorde du avkall på?

– Vi kapade rasterna. Åt vid datorn samtidigt som vi dokumenterade. 

Inte heller kunde hon sitta ner och prata med patienterna i den utsträckning hon hade velat.

– Känslan av att kanske ha missat någonting skapar i sig en enorm stress. Att jag inte har tid att sätta mig ner med personen och fråga ”Hur mår du? Har du ont?”.

Efter ett års sjukskrivning sökte sig Cathia Boquist vidare. Hon landade på vårdcentralen i Robertsfors. Snart steg stressnivån på nytt. Att ta emot de patienter som söker i rimlig tid är primärvårdens ständiga utmaning. På Cathia Boquists datorskärm pockade de patienter som ringt men inte blivit uppringda på uppmärksamheten. Liksom obesvarade chattmeddelanden och patienter som dök upp vid receptionsdisken.

– Som patient har du minst fyra ingångar in.

Lösningen som inte funkar

Ofta beskrivs primärvården som lösningen på vårdens problem. Genom att människor söker sig till den ”första linjen” och får hjälp i tid ska akutsjukhusen avlastas.


– I teorin kan det låta väldigt bra, men det fungerar rätt och slätt inte i praktiken.

Bristen på allmänläkare är stor och trycket på vårdcentralerna ofta större än man mäktar med. Utrymmet att klara toppar med extra många patienter är minst sagt begränsat. Pandemin var en sådan topp, om än mycket utdragen. Först ringlade sig köerna till provtagning långa, innan självtesterna kom. Sedan skulle vaccinationerna utföras. Samtligt var de vanliga arbetsuppgifterna kvar. För Cathia Boquist kostade det på. När det var dags för jullunch med kollegorna 2022 och hon stod i kö för att ta mat blev kroppens larmsignaler plötsligt övertydliga.

– Jag fick jättejobbigt hux flux från ingenstans. Svårt att andas, hög puls och allt det där som kan komma med ångestkänslor.

Hon stängde in sig på arbetsrummet där hon blev sittande hela eftermiddagen. Till sist skickade hon ett meddelande till en kollega som kom och hjälpte henne. Sedan väntade ytterligare fyra månader av sjukskrivning på heltid.

Sedan två år tillbaka jobbar Cathia Boquist på njurmottagningen på Norrlands universitetssjukhus. Dit kommer patienter som har dialys i hemmet för att lära sig behandlingen, få rådgivning och ta prover. Visst finns stressiga dagar även där, men till skillnad från på vårdcentralen och vårdavdelningen finns tid för återhämtning mellan topparna. Här finns mer ”luft i systemet” då det alltid krävs beredskap att de emot de som behöver.

Fler som drar

Många har gjort som Cathia Boquist och sökt sig bort från de stressigaste arbetsplatserna. Idag jobbar mer än 16 000 utbildade sjuksköterskor med något annat än vad deras legitimation gäller, enligt Socialstyrelsen. Samtidigt finns positiva tecken på att fler nu söker sig till sjuksköterskeutbildningar. Men även om hon beskriver sjuksköterskeyrket som ”världens bästa” krävs förändring för att få folk att stanna, enligt Cathia Boquist.

– Risken är att vi står med en väldigt ung personalgrupp som får skola in varandra, trots liten erfarenhet. Det blir dåligt i längden.

Den ”luft i systemet” som finns på hennes mottagning behövs på alla arbetsplatser, anser hon. En influensaperiod eller större olycka ska inte behöva betyda att personalen får gå på knäna.

– Personalskaran är så slimmad idag att det egentligen inte finns utrymme att ta in en extra patient eller svara på lite extra samtal.