BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Att bli purrad mitt i natten när det blåser 30 sekundmeter i byarna är inte direkt det mest behagliga sättet att bli väckt på. Samtidigt ska man då gå ut och se ut som att allt är fullständigt normalt inför den 34 man starka besättningen. Det är ett stort ansvar. Hade vi gått ner där mitt i natten hade chanserna att klara alla varit väldigt små, säger han
Men det gick vägen. Efter ett par dagars reparationsstopp på Färöarna kunde expeditionen i vikingarnas fotspår fortsätta över Atlanten, hela vägen till USA. Det tog dem över en månad, men de lyckades. Sedan dess är Björn Ahlander en av medlemmarna i anrika Explorers club i New York, bland annat i sällskap med Neil Armstrong, Roald Amundsen och Charles Lindbergh.
Att träffa Björn Ahlander i hans lägenhet i Linnéstaden är som att komma in i en bok full med seglarhistorier. Han har jobbat mestadels på segelfartyg sedan slutet på 60-talet, en bana han halkade in på genom sitt föräldrahem i Uppland.
–Min far hade sin ungdom på segelfartyg, men han fick tbc och tvingades gå i land. Istället blev han fotograf, men varje gång det kom ett segelfartyg till hamnen skulle vi ner och titta, säger han.
Fastnade för segling
Hans äldsta bror blev sjökapten och hans mellanbror började arbeta med att rigga segelfartyg. Efter lumpen fastnade även Björn Ahlander för segelfartygen.
– Jag jobbade lite inom handelssjöfarten, men jag var inte så intresserad av det. Jag fick med mig pappas stora intresse för historia och då blev det mycket segelfartyg. Nu i dag finns det ingen i Sverige som seglat segelfartyg lika mycket som jag gjort, säger han.
Intresset fick honom ganska tidigt att bli engagerad i bygget av Ostindiefararen Götheborg. I slutet av 1990-talet blev han ansvarig för att bygga riggen på fartyget, vilket han höll på med tills att det var dags för den historiska seglatsen till Kina som började år 2005.
– Jag var med på den resan och arbetade med Ostindiefararen fram till 2012 egentligen. Sedan gick jag i pension i 14 dagar, säger han.
I samband med en utbildning för repslagare i Norge blev Björn Ahlander indragen i projektet med att bygga världens största seglande vikingaskepp, vilket skedde i Haugesund. Det var den norska entreprenören Sigurd Aase som drog i gång projektet.
–Jag var med på en provsegling och tyckte det var kul. Rätt som det var presenterades jag som fartygets nya skeppare, egentligen innan jag själv ens hunnit tacka ja, säger han.
Målet var hela tiden att försöka segla i vikingarnas fotspår, från Norge till Amerika via Island och Grönland. Och efter år med dramatiska provseglingar, avbrutna master och skador på skrovet blev resan verkligenhet under 2016.
– Vi bevisade att det går att ta sig över Atlanten med ett öppet fartyg utan ett däck där vattnet kan rinna av. Massor av människor tvivlade på oss, men vi gjorde det. Vi klarade det på precis samma sätt som vi klarade Kinaresan med Ostindiefararen, säger han.
Slutseglat för Götheborg
Som veteran när det kommer till Ostindiefararen Götheborg har Björn Ahlander många åsikter om beslutet i vintras att inte förnya fartygets certifikat, vilket innebär att det definitivt är slutseglat för Götheborg.
– Ingen är intresserad av henne längre. Nu finns risken att hon blir liggande vid en kaj och ruttnar bort. Om politikerna är så rädda för kostnader så är det just så här de kommer. Det är så synd eftersom det är så otroligt mycket arbete som är nedlagt på henne. Men risken är väl att det blir likadant med Draken, säger han.
När det gäller Draken tycks inte intresset vara ens nära att svalna, framför allt inte i USA. Därför ska det bli en expedition till i sommar. Eftersom fartyget fortfarande ligger i USA vid det maritima museet Mystic Seaport i Stonington i Connecticut är planen att segla utmed den amerikanska östkusten. Jobbet nu under våren för Björn Ahlander blir arbetet med att rekrytera besättningen för den expeditionen. Intresset ser ut att vara gigantiskt.
– När vi gick ut på Facebook inför resan 2016 fick vi 4 000 intresseanmälningar. Vi fick anställa en person bara för att hålla på med det där och vi räknar med att göra samma ska nu, säger han.
Unik besättning
Förutom att vara ett unikt seglande vikingaskepp så har Draken Harald Hårfagre varit unikt även när det kommer till besättningens sammansättning.
– Vi har haft som ambition att ha hälften kvinnor i besättningen och det är ganska normalt på svenska segelfartyg, men inte i andra länder. Det hoppas vi kunna få till nu med, säger han.
Hur länge Björn Ahlander kommer att vara engagerad i projektet med Draken vet han inte. Men ett år till vill han i alla fall vara med.
– Jag tycker ju det här är väldigt kul, men jag är 70 år nu och det är snart dags att lägga av. Jag vet att det pratats om en expedition genom nordvästpassagen i framtiden, men jag är inte helt glad i att gå i så mycket is med ett sådant fartyg. Hon är inte byggd för det, säger han.
