2001 sattes ett jämställt transportsystem upp som ett transportpolitiskt mål av riksdagen. Forskaren Wanna Svedberg har i en avhandling vid juridiska institutionen på Handelshögskolan i Göteborg sett över vad som har hänt sedan 2001. Hon konstaterar att målet att både kvinnor och mäns transportbehov ska tillgodoses har misslyckats och menar att det är problematiskt för samhällsplaneringen.

– Transporter är livsviktiga för jämställdheten för det påverkar så mycket annat. Som inkomster, möjlighet att få arbete, val av boendeform och val av bostadsort. Det påverkar hur vi ska ta oss till olika ställen som skola och arbete och naturligtvis påverkar det även ekonomin. Det är livsval vi alla gör, säger Wanna Svedberg.

Brist på kunskaper

De uppsatta jämställdhetsmålen på transportområdet har enligt avhandlingen utgått från tre centrala problem. De är brist på jämn representation mellan kvinnor och män i beslutssammanhang, brist på tillgänglighet på lika villkor och brist på kunskap om till exempel kvinnor och mäns resvanor och behov. Fast trots det har lösningarna enligt Wanna Svedberg slagit fel.

– När jag har undersökt propositionerna så framträder en bild där lösningarna man föreslår utgår från ett typiskt manligt levnadssätt, säger hon.

Forskare inom andra områden har kommit fram till att kvinnor till exempel i högre grad åker kollektivt till jobbet och gör fler ärenden per resa. Trots det har perspektivet ur kvinnors vardag inte kommit med i praktiken.

– Man pratar till exempel om regionförstoring som positivt för jämställdhet, arbetsgivare får arbetskraft och människor får större arbetsmarknadsregioner. Fast forskning visar att män gynnas av regionförstoring, men inte kvinnor. Effekten när det gäller löner är tre gånger större för män än för kvinnor. Eftersom kvinnor oftast jobbar i offentlig sektor får de inte mycket högre lön för att de reser fem mil till, säger Wanna Svedberg. 

Mörker och dåligt upplysta vägar

Ett sätt att få in jämställdhet i transporter och samhällsplanering är att ställa krav i lagstiftningen på en jämställdhetskonsekvensbeskrivning, liknande de krav som ställs på miljöhänsyn.

– Det pratas om kvinnor i offentliga trafikrum, att kvinnor känner rädsla för att gå i mörka gångtunnlar, hur man utformar stationer och dåligt upplysta cykelvägar till exempel. Jag menar att med stöd i lagstiftningen i olika lagar så hade man kunnat stötta och främja målet jämställdhet på ett mycket effektivare sätt.