Intervju.

2016-01-13 20:00
Stina Branting Bild: Staffan Löwstedt
Stina Branting

”Kvinnliga sportjournalister utsätts för mer näthat”

Stina Branting tog tjänstledigt från jobbet som kommunikatör på Svenska cykelförbundet för att ta reda på hur arbetssituationen för kvinnliga sportreportrar ser ut.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Vad av det du kom fram till reagerar du själv mest på?

– Att vissa journalister ur den äldre generationen faktiskt tyckte att det var så stor skillnad mellan kvinnor och män. Jenny Modin på SVT-sporten berättade att en känd manlig reporter på Radiosporten använt argumentet ”En tjej har en annan hjärna, vet du, och kan inte ta in en fotbollsmatch och beskriva ett skeende på samma sätt som en man”.

– Men det var tio år sedan. Nu ser äldre journalister det mer som en tillgång att tjejer kommer in i sportjournalistiken.

Varför är sportjournalistiken så mansdominerad när resten av journalistkåren är jämt fördelad?

– Mina intervjupersoner anser att det beror på att klimatet för kvinnliga sportjournalister är så hårt. Det har inte bara med kollegor att göra utan också att kvinnliga sportjournalister utsätts för mer näthat av publiken. Anna Friberg på Expressen berättade om när hon skrev en krönika som var kritisk till den mansdominerade speedwayen, hon fick så mycket näthat att sajten där läsarna kunde kommentera krönikan fick stängas ned. Det händer inte män på samma sätt. Men det ska sägas att hon upplevde ett fantastiskt stöd från kollegor och chefer, de ställde upp fullt ut.

Hur påverkas sportbevakningen av att det är så många män?

– När det är få kvinnor som rapporterar så blir resultatet i media att det blir mycket traditionellt manliga sporter som bevakas, väldigt mycket hockey och fotboll. Det blir inte lika mycket kvinnlig idrott, små idrotter och amatöridrotter, men det beror inte bara på att branschen är mansdominerad utan även på den kommersiella aspekten.