– Nej, skogen kräver ingenting alls utan det är vi människor som kräver något av skogen. Att vi idag har mer män än kvinnor i skogsbruket handlar om våra föreställningar kopplade till kön. Kvinnor idag har lika goda förutsättningar och möjligheter att bedriva skogsbruk som män, det finns inga juridiska eller fysiska hinder längre. Nu handlar det om det individuella intresset, kunskapen och ansvarstagandet.

Hur har kvinnans roll inom skogsbruket sett ut historiskt?

– Man exploaterade virkesresursen genom att uppmuntra till bosättning i områdena, men avverkningarna på den tiden sköttes i huvudsak vintertid. Man var beroende av snö, tjäle och lokal arbetskraft för att forsla ut timret. Medan männen på småbruken arbetade i skogen, blev det kvinnornas uppgift att sköta djuren. I och med mekaniseringen kunde skogsbruket skötas året om, och behovet av jordbruket försvann. Då behövde inte heller kvinnorna finnas till hands.

Varifrån kommer ditt intresse för kvinnans relation till skogen?

– Jag är själv född och uppvuxen på en skogsgård och även om vi hade jordbruk också, så var det i stor utsträckning skogen vi levde av. Sen utbildade jag mig till jägmästare och sedan har jag jobbat med skogsforskning och utveckling under min yrkesverksamma tid. Så äger jag skog också. På 90-talet började jag fundera över varför genusperspektivet saknades när det gällde skogliga frågor och så tänkte jag att om ingen annan gör det så får jag göra det.