Det är onsdag vid lunchtid på Järntorget. Människor springer kors och tvärs över kullerstenarna på torget för att hinna till spårvagnar och från spårvagnar. Men inte Anders Westgerd. Han sitter i rullstol och har svårt att ta sig fram på torget i någon högre fart.
– Jag undviker oftast Järntorget helt. Kullerstenen är stötig och utlöser kramp för mig. Är det stenar som sticker upp lite blir det tvärstopp. Jag vet inte hur många gånger jag ramlat ur stolen på grund av det, säger han.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Det hela är ett konkret exempel på den bristande tillgängligheten för personer med funktionsnedsättningar i Göteborg. Ett problem som hade varit enkelt att lösa enligt Anders Westgerd.
– Jag begär inte att alla kullerstenar ska tas bort, men man kan göra integrerade gångstråk som funkar för alla. Alla måste kunna få samsas om stadsrummet, säger han.
Satsar på ny kartläggning
Göteborg är en ojämlik stad för personer med funktionsnedsättningar. Det menar även Pia Emanuelsson, ombudsman från Handikappföreningarnas samarbetsorgan, HSO Göteborg. Hon leder just nu projektet Funktionsrätt i en jämlik stad för att belysa livsvillkoren för personer med funktionsnedsättning. Huvudpoängen är att funktionshinderperspektivet länge har saknats i kommunens jämlikhetsarbete.
– Göteborg jobbar för att bli en jämlik stad på många olika sätt. De fokuserar på småbarnsåldern, skolan, arbete och hållbara livsmiljöer. Men vi kan inte se att funktionsrättsperspektiven finns med i detta arbete. Därför vill vi bidra med det, säger hon.
I april i år startade HSO Göteborg sitt projekt för att kartlägga olika typer av jämlikhetsproblem för personer med funktionsnedsättningar. En metod som de använder är att samla in berättelser om upplevd ojämlikhet på grund av funktionsnedsättningar.
– Vi vill samla in röster från göteborgarna om upplevelser av ojämlikhet för att kunna lyfta upp dem. Det pratas ofta om segregationen i staden ur ett ekonomiskt och geografiskt perspektiv och det är hur viktigt som helst, men man får inte heller glömma andra utsatta grupper, säger Pia Emanuelsson.
Ingen bryr sig
Anders Westgerd har suttit i rullstol sedan han var 20 år på grund av en skidolycka. I dag är han verksamhetsledare för Göteborgskooperativet för Independent Living, Gil, och en tung debattör som kämpar mot diskriminering och för mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättningar. Som ETC Göteborg har skrivit om många gånger så har han och Gil drivit flera kampanjer för att sätta frågorna på kartan. De har bland annat släppt en egen CP-öl och en CP-docka ”för dig som har ett uppdämt behov av att gulla med personer med funktionshinder”. Eftersom Anders Westgerd har erfarenhet av livet både utan och med rullstol ser han hur ojämlikt Göteborg är i dag.
– Det står exempelvis tydligt i plan- och bygglagen att det som kallas för enkelt avhjälpta hinder ska undanröjas, men ingen bryr sig om det. Samma sak är det med kollektivtrafiken. Det finns en lag från 1969 som säger att den ska vara tillgänglig för alla, men ingen bryr sig om det heller. I dag finns 118 spårvagnar som jag inte kan åka med, säger han.
Men det ojämlika Göteborg handlar inte bara om rena fysiska hinder, det handlar också om bemötande från människor, både från allmänheten men också från spårvagnschaufförer, butiksbiträden och tjänstemän.
– Man ses inte som en vanlig människa. Man blir förminskad och försvagad och ses som passiv. Man blir väldigt stigmatiserad och blir behandlad med just en överdriven snällhet som om man vore ett barn. Man vill bli mött med respekt och inte daltad med, säger Anders Westgerd.
Vill ha riktig jämställdhet
Ett problem han stött på är att många företagare, så som restauranginnehavare och butiksägare, inte ser några pengar i att investera i lösningar som tar bort enkla hinder för att öka tillgängligheten.
– Dessutom finns det en rädsla fortfarande bland vissa. Man vill inte ha in människor med funktionsnedsättningar eftersom det kan avskräcka andra kunder och gäster, säger han.
Både Pia Emanuelsson och Anders Westgerd vill att frågor om funktionsnedsättningar ska bli ett lika naturligt inslag i diskussionen som jämställdhet mellan könen och HBTQ-frågorna blivit. Men problemet som de ser är att det saknas engagemang för att lyfta frågan. Pia Emanuelsson menar att det bland annat beror på att alltför många fortfarande har ett tänkande som härstammar från 1950-talets institutionssverige.
– Det här är en grupp som fortfarande betraktas som delar av vård- och omsorgssfären snarare än personer med rättigheter. Man ser inte personer med funktionsnedsättningar som medborgare, säger hon.
I sitt arbete har Anders Westgerd ofta kontakt med politiker på både lokal nivå och riksnivå. Han möter ofta en stark entusiasm och vilja att förändra, men när sedan väl vardagen slår till mot politiker och tjänstemän är det inget som händer.
– De måste hela tiden vika för saker som är viktigare. Våra frågor ses som lite osexiga och tråkiga samtidigt som man inte rikligt vet var man ska börja, säger han.
Ett problem han har identifierat är att det inte finns en levande debatt för att synliggöra problematiken. Det finns inga motsättningar eftersom det inte går att argumentera mot ett mer tillgängligt samhälle.
– Vi kallar det där för välviljans tyranni. Det är för lite polarisering i den här frågan, alla är överens och då händer inget, säger han.
Bristen på uppmärksamhet har gjort att Anders Westgerd fått ta till allt mer kontroversiella debattmetoder. I september arrangerade exempelvis han och Gil en minnesplats på Järntorget för att iscensätta ett mord på kullerstenen Sten för att på så sätt uppmärksamma problemen med otillgängligheten. Kampanjen fick stor uppmärksamhet i media, men också reaktioner där människor tog illa vid sig.
– Det är inte kul att behöva ta till så extrema metoder som att fejka ett mord, men våra frågor är så nedprioriterade att vi måste för att få uppmärksamhet även om vi inte vill göra människor genuint ledsna. Men i det här fallet tycker jag att målet helgar medlen, säger han.
Livsvillkoren ska undersökas
Pia Emanuelssons plan är att fram till jul fortsätta samla in berättelser om den ojämlika staden. Därefter ska de analyseras och sammanställas till en rapport som de hoppas att Göteborgs politiker kan få nytta av.
– I kommunens budget för 2018 finns ett uppdrag att ta fram en rapport om livsvillkoren för personer med funktionsnedsättningar och förhoppningsvis kan detta bli ett underlag till den, säger hon.
Anders Westgerd kommer fortsätta planera spetsiga kampanjer för att frågorna ska få uppmärksamhet. För ännu har han inte tröttnat på att driva frågorna år efter år.
– Det är som att köra in huvudet i en betongvägg och visst blir man trött på det ibland. Men då tänker jag att det inte är mig det är fel på, det är samhället som stänger ute mig, säger han.
