"Folk blir inte friskare av att lämnas i sticket"

För fyra år sedan skrev Emelie Holmquist ett blogginlägg om sin utförsäkrade mamma. Det hela blev en världsnyhet och var nära att fälla regeringen.
   Idag skriver hon i Dagens ETC om åren som har gått och om hur hon tappat tilltron till det svenska samhället.

Det var i förra veckan. Jag fick ett vykort av min mamma, och direkt när jag såg det snörptes det åt i magen, för det var något med handstilen. Den har alltid varit stadig, men nu var den plötsligt alldeles darrig. Omedelbart spred sig oron i mig, och med den skuldkänslorna över att inte vara tillräckligt närvarande. Hur illa är det egentligen? Är det nu som allt fullkomligt skiter sig? Varför har jag inte varit och hälsat på?