Julgåvan överlämnades till lekterapin

I väntan på röntgen spelar Emmie och pappa Oskar bordshockey på lekterapin på länssjukhuset Ryhov. Det är egentligen Sverige mot Finland, men man låtsas att det är HV71 mot Leksand. I morgon hoppas Emmie få åka hem, men först vill läkarna utesluta att axeln är skadad.

Före röntgen får Emmie ta emot årets julgåva, som målaren Håkan Petersson har samlat in – för femtonde året i rad. I en fin kartong ligger 13 000 kronor, i sedlar, pengar som både privatpersoner och företag har skänkt.
– Det är väldigt känslosamt. Jag har förstått att det behövs sånt som bryter sjukhusmiljön, säger Håkan Petersson.
Emmie Danielsson är sportintresserad, hon sysslar bland annat med ridning. Det var just i ridstallet som olyckan var framme.
– Det var den största hästen i stallet som blev rädd, berättar Emmie Danielsson om vad som hände för ungefär en vecka sedan.

Fick ligga stilla

Nu dröjer det tre månader innan Emmie får rida igen, den brustna mjälten måste läka. De första dagarna var Emmie tvungen att ligga stilla på sjukhusrummet, men nu får hon röra på sig litegrann och tillbringar gärna tid på lekterapin, bland annat med att julpyssla.
– Det är roligt här nere, nu när jag har fått börja röra på mig så vill jag vara här, berättar Emmie.

Mamma Cathrin berättar att det är skönt att komma ifrån sjukhusrummet en stund:
– Det är ju bra både för henne och för syskonen. Lekterapin får verkligen igång dem. ”Nu kommer syster, så nu ska vi pyssla!” brukar Emmie säga.

Träambulans på lekplatsen

Stina Dahlström ansvarar för inköp till lekterapin. Hon visar en låda full med små plastdjur, ringar, klistermärken och ”glittergrodor” som man har köpt in med hjälp av förra årets julgåva. Även småsaker är dyra – hon nämner summan 20 000 kronor för de små presenterna som barnen får efter undersökningar och liknande.
– Ibland kan pengarna användas till stora saker, som Sinnenas rum eller träambulansen här ute. Men sådana här små presenter är viktigt för barnen att få, att de får lite uppmärksamhet när de har klarat av något, säger Stina Dahlström.

Hon pekar bort mot lekplatsen utanför fönstret. Där står den lilla ambulansen i trä som tidigare års gåvor har hjälpt till att finansiera.
– Där klättrar barnen jättemycket. Syskon leker där också, de har ju också behov. Det finns fortfarande hinkar där ute, de gräver så fort de får möjlighet, även om det är snö, berättar hon.

På ett bord står en massa kartonger uppradade. Stina berättar om pojken som var för sjuk för att leka på lekterapin, men som var väldigt intresserad av Lego. Med hjälp av julgåvan kunde man snabbt köpa in ett avancerat byggpaket.
– Är man duktig så ska man såklart ha ett komplett byggset. Att bygga Lego var det enda som han kunde göra, berättar hon.
Julgåvan som skänks genom Håkan Peterssons försorg är dock inte den enda gåva som lekterapin får in, berättar Stina:
– Vi får gåvor från flera håll. Det som är speciellt med Håkan är att han är privatperson och har hållit på i så många år.

15 år har det blivit hittills. Trots att han egentligen är pensionär jobbar snart 68-årige ”Målar-Håkan” vidare, både som målare och med insamlingen, trots att han flera gånger har sagt att det är sista gången.
– Det tar emot att sluta, säger han och berättar att kontakten med alla villiga bidragsgivare gör att han vill fortsätta.
– När jag köpte ny bil för ett tag sedan övertalade jag bilfirman att skänka pengar. Man får inte vara blygsam.

Hanna Eklöf