Dagens ETC
Han säger att hans starka antinationalism kostat honom massa högervänner. Så nu börjar den liberale författaren och debattören Johan Norberg snegla åt vänster. Och ångra att han inte lagt mer tid på klimatfrågan:
– Problemen är redan här och de skapar stora mänskliga och ekonomiska kostnader.
Samtidigt ser Norberg inte några baksidor med att arbeta för oljefinansierade nätverk.
Dagens ETC hälsar på hos kapitalismens främste försvarare hemma på Östermalm.
Foto
Det finns de som tycker att Johan Norberg är en misslyckad nyliberal. Han blev idéhistoriker istället för en framgångsrik entreprenör. För andra är han något så ovanligt som en svensk intellektuell, må så vara en som hans landsmän inte har varit särskilt intresserade av. Boken ”Det kapitalistiska manifestet” uppmärksammades i världen när den gavs ut på engelska 2023, men recenserades knappt i svensk press när högertankesmedjan Timbro gav ut den i original 2021.
Men så twittrade Elon Musk uppskattade om boken – framför allt det kapitel som försvarar den rikaste procenten. Inlägget fick 27 miljoner visningar, ledde till samtal på tumanhand med Musk, och vår främsta handelsresande i kapitalism gjorde comeback även i det svenska rampljuset. Nu även i Dagens ETC.
Som en sann miljövän dyker Johan Norberg upp på cykel några minuter sen. Han ber om ursäkt:
– Jag har varit på USA:s ambassad och försökt dra mitt strå till stacken med att lösa världens problem, säger han med ett vänligt leende.
Som han själv anmärker i ”Det kapitalistiska manifestet” var han före Hans Rosling, den kände och folkligt populära läkaren, med att använda siffror och grafer för att visa att västerlänningar som deppar över världens dystra tillstånd är dåligt pålästa.
Historien skänker tröst. Våra förfäder hade det för jävligt.
Nu är Hans Rosling död, nyheterna svämmar över av krig, katastrofer, klimatkris och ekonomiskt kaos, och Dagens ETC har bjudit hem sig till Johan Norberg.
I hans vackra 120 kvadratmeter stora våning på Östermalm i centrala Stockholm hoppas vi få hjälp att se ett ljus i tunneln som inte är ett tåg.
– Det är stora problem som vi står inför idag. Men mänskligheten har haft det tufft tidigare också. Historien skänker tröst. Våra förfäder hade det för jävligt. Men vi har glömt det för de tog sig igenom det, säger Johan Norberg.
Vår bästa tid är nu
Han påminner om att det länge har gått att säga att världen går åt skogen för att Ryssland försöker krossa andra länder, amerikansk politik är galen och det är krig i Mellanöstern. Det var sant 1956, men också 1967, 1968 och 1979, för att bara ta några exempel.
– Det vi glömmer är att samma period, sedan 1950-talet, har vi haft den bästa tiden i mänsklighetens historia sett till objektiva indikatorer. Den extrema fattigdomen har minskat från ungefär 50 procent av världens befolkning till ungefär åtta procent idag. Barnadödligheten har minskat med ungefär två tredjedelar.
Dagens ETC kontrollerar siffrorna – de stämmer. Om det beror på kapitalism och frihandel är dock svårare att leda i bevis.
– Det är det som håller mig uppe. Politiken är galen men det har den alltid varit. Men så länge det finns ett minimum av frihet så fortsätter mänsklig skaparkraft och kreativitet i skuggan av de stora katastrofala världshändelserna.
Är det ämnet för din nya bok?
– Jag tror det. Den handlar om att även under de mest hopplösa omständigheter kan det uppstå framsteg och innovationer. Sedan handlar boken i och för sig om hur alla de här civilisationerna – antikens Aten, Romarriket, Abbasidkalifatet – gick under, vilket inte är lika hoppfullt.
Pengajakt botemedel mot psykisk ohälsa
Spoiler alert: ”Peak human”, som gavs ut förra månaden, driver föga förvånande tesen att mänskliga guldåldrar uppstår i samhällen som präglas av medborgerliga fri- och rättigheter, rättsstyre, äganderätt, handel, tolerans och upplysning. De faller när de sluter sig från omvärlden och sluter upp kring starka, auktoritära ledare.
Johan Norberg ser på världen med liberal tillförsikt. Han tror inte på att jakten på rikedom gör oss olyckliga, själviska och antisociala – det är tvärtom. Ju rikare samhälle desto mindre ensamhet och psykisk ohälsa.
Om de blir rika på att vara kompisar med presidenten, då är de skurkar.
Han fruktar varken Kina, vars autoritära styre han tror kommer falla sönder, eller att klyftorna i Sverige växer. Som nämnt tillägnar han ett helt kapitel av ”Det kapitalistiska manifestet” till att försvara de ultrarika, som han ser som skapare av storheter som kommer hela samhället till gagn.
– Ja, så länge de håller sig utanför politiken försvarar jag dem. Om de blir rika på att vara kompisar med presidenten som ger dem subventioner och tullskydd, då är de skurkar och ska bekämpas.
Han vet varför liberaler kan vara optimister när vänstern oroar sig för att världen brinner:
– Vänstern är jätteduktig på att se problemen i världen men inte alltid så bra på att se lösningar. Å andra sidan har vi kapitalismen som är dålig på att se problem men kommer på en massa lösningar i alla fall: ny teknik och affärsmodeller som gör att man kan styra runt en del av problemen.
Sökes: vänstervänner
Deppvänstern har varit en uppskattad fiende, rolig att reta. ”Till världskapitalismens försvar”, titeln på hans uppmärksammade bok från 2001, var ett klämkäckt svar till författaren Björn Elmbrant. Vänsterns frontfigurer, som Göran Greider och Nina Björk, fortsätter att figurera i hans skrifter, även de som skrivs för en utländsk publik.
Men idag funderar han på om vänstern kan bli hans nya vänner.
– Jag har förlorat massor av vänner till höger under senare år. Jag älskar en öppen värld, migration och globalisering. Jag är antinationalist. Plötsligt visar det sig att en massa människor som jag tyckte om har motsatta åsikter. Då vill jag ju ha nya vänner.
Norberg säger att den borgerliga högern fallit samman i interna strider.
– Jag kan känna att många till vänster delar mina utgångspunkter när det gäller människosyn och öppenhet. Det vore trevligt om vi kan göra gemensam sak i de frågorna mot mörka krafter som drar ner oss som civilisation.
Elon Musk har satt kulturkriget främst. Är du besviken?
– Jag är väldigt besviken. Även om det låter förmätet, det låter som om vi är gamla kompisar och jag känner inte honom privat. Men jag har beundrat honom som företagsledare och innovatör. Som en kraft som ett samhälle behöver för att lösa utmaningar. Varför kan han inte fortsätta med elbilar och rymdfärder istället för Maga, Make America great again?
Vad driver kulturkriget?
– Vänstern och Trump-högern ser världen som en nollsummespel. Om det är någon som får det bättre betyder det att andra förlorar. Det läger som jag representerar tycker att ju fler som är med och skapar, handlar och arbetar, desto bättre blir det för alla. Ingen verkar hålla med om det här idag.
Tidö är förorad tid
Inte heller Moderaterna håller med Norberg om det här. Författaren beskriver Tidö-samarbetet som förlorade år.
– Den här regeringen slår över till en generell kontrollagenda som är djupt antiliberal. Frihetsreformerna begränsar sig till lite gårdsförsäljning av alkohol.
Under franska revolutionen hade jag varit extremvänster.
Hoppet finns kanske hos den amerikanska vänstern.
– Om jag har ett lästips så är det Ezra Klein och Derek Thompsons bok ”Abundance”. De kallar sig för en överflödsvänster som kritiserar Demokraterna för att ha gjort det svårare att bygga bostäder eller utveckla ny teknik. De vill svara på Maga-högern med en vision som skapar tillväxt. Deras avreglerings- och öppenhetsagenda är på många sätt väldigt nära vad jag tycker att vår tid behöver.
Vad är vänster för dig?
– Jag vet inte. Höger och vänster är helt meningslösa begrepp. Under franska revolutionen skulle jag, en republikan för frihandel, varit extremvänster. För 20 år sedan sa vissa att jag var tokhöger. Idag kallar de mig för woke-vänster och kulturmarxist. Jag har inte förändrat mig. Det är världen som snurrar väldigt snabbt. Ingen har gjort så mycket som Trump för att göra frihandel populärt.
Jonas Sjöstedt har sagt att Sverige kan skapa klimatnytta genom att exportera varor som annars tillverkas utsläppsintensivt i andra länder. Det här är en högeridé som Svenskt Näringsliv kampanjar för.
– Du ser. Jag har tappat allt hopp om högern men jag har hopp om vänstern.
Den liberala klimatångesten
Johan Norberg skriver i ”Det kapitalistiska manifestet” att han ångrar att han inte ägnat mer uppmärksamhet åt klimathotet i sina tidigare böcker. Att det är något som han kommer att ha svårt att förklara för sina barn.
Hur orolig är du för klimatet?
– Normalorolig. Jag har inte panik men jag är inte nonchalant. Jag ser att problemen redan är här och att de skapar stora mänskliga och ekonomiska kostnader. Men jag är även hoppfull, därför att jag tycker att vi har lösningarna. Världens friaste, mest innovativa, kapitalistiska, rika länder har de senaste decennierna minskat sina koldioxidutsläpp.
Du tror att vi kan rädda klimatet utan stora samhällsförändringar?
– Ja. Lösningen finns inte i minskad tillväxt. Då struntar människor i hur klimatet är om 100 år, och tänker mer på hur de ska få mat på bordet. Vi behöver elektrifiera allting med el från sol, vind, vatten och kärnkraft, samt att lösningarna kommer ner i pris. Då kan vi leva som vi gör idag och även bättre.
Går det tillräckligt snabbt? Är det inte läge för lite panik ändå?
– Det går inte tillräckligt snabbt, det håller jag med om.
Make koldioxidskatter great again
Johan Norberg vill skynda på den tekniska utvecklingen genom att sätta pris på utsläppen. Koldioxidskatter är en lösning som högertankesmedjor av typen Timbro länge lyft fram. Vänsterkrafter menar att det är omöjligt att införa, och för ett par år sedan kunde Greenpeace avslöja att oljejätten Exxon stöttar en koldioxidskatt som en avledningsmanöver från verklig handling.
Johan Norberg säger att det går att göra koldioxidskatter populära.
– Pengarna borde skickas tillbaka till folket. Kalla det för miljöåterbäring. Så att de som får en check känner att de tjänar på politiken istället för att det bara ska bli dyrare att ta bilen.
Northvolt gjorde allting utom att komma på hur man tillverkar vanliga jävla batterier i Skellefteå.
På vissa punkter finns det faktiskt en samsyn mellan Johan Norberg och samtida kommunister som Clara Mattei, den italiensk-amerikanska ekonomen. Båda avskyr idén att stater ska finansiera den gröna omställningen. Clara Mattei tror att det är ett sätt att befästa arbetares underordning när skattepengar slussas till företag.
”Jag hatar industripolitik”
Johan Norberg förklarar sina invändningar genom att ta Northvolt som exempel. Han säger att det vore kul om mer av batteriproduktionen skedde här hemma, istället för i Asien. Men:
– Hur? Det räckte inte med 15 miljarder dollar och massor av beställningar till en fabrik i Skellefteå. Den kollapsade direkt. Affärsmodellen byggdes inte stegvis utifrån kommersiella grunder där man testar sig fram. Northvolt gjorde tvärtom. De fick obegränsat med pengar och ville göra allt: AI, batterianalys, litiumförädling, cellulosabaserade batterier. De gjorde allting utom att komma på hur man tillverkar vanliga jävla batterier i Skellefteå, vilket var uppdraget. Man hade för mycket pengar och för mycket politisk vilja. Det här är varför jag hatar industripolitik.
Hur är Tidöregeringens klimatpolitik?
– Jag är mer engagerad i USA. Vad vi gör är inte så viktigt jämfört med hur vi kan påverka internationella förhandlingar. Jag får inte panik över miljömål och hur vi ska nå dem till 2030. Det känns marginellt.
Varför?
– Sverige har redan ett grönt energisystem. Vi har löst grundläggande problem genom skatter och EU:s utsläppshandelssystem. Däremot är det töntigt att sänka bränslepriset. Jag vet att jag låter som en bortskämd urbanist som cyklar. Men varför inte upprätthålla höga priser och ge pengarna till folket? Så får de välja om de vill betala för dyrt bränsle som skadar naturen eller om de ska göra något roligare. Med den reservationen tycker jag att regeringens klimatpolitik är okej i övrigt.
Hur ska Sverige vara en röst om vi samtidigt missar våra egna klimatmål?
– Det är klart att det skulle inspirera världen om vi kunde lösa ambitiösa mål på ett smidigt sätt. Men det finns ett värde i att ha folket med sig. Protester kanske avskräcker omvärlden. Lite av trenden i USA och Kanada är att säga ”vi vill inte ha det som européerna”.
Varför är du inte en starkare röst i klimatdebatten? Om det är något som du har svårt att förklara för dina barn.
– Det är jag nog inte, det ska jag villigt medge. Ett enkelt svar är att i Sverige blir jag bara inbjuden att tala om förmögenheter. Det blir som att jag bara vill försvara miljonärerna. Jag gjorde en film om energi- och miljöfrågor för amerikansk tv. Det får jag inga samtal om.
Jobbar åt fossilpampar
Det är ingen hemlighet att Johan Norberg genom åren jobbat åt tankesmedjor som finansieras av fossilindustrin och klimatförnekare. I detta nu arbetar han till exempel åt amerikanska Cato institute, där han är senior medarbetare. Institutet grundades på 1970-talet av oljemiljardären Charles Koch och ingår i nätverket Atlas, finansierat av fossilindustrin. Norberg har flera gånger talat på Atlas olika internationella forum.
Överskatta inte hur bra koll folk har.
Och förra året avslöjade Dagens ETC och Supermiljöbloggen hur oljebolaget Exxon smusslat hundratusentals kronor via Atlas, till svenska högersmedjan Timbro för att bromsa miljöarbete. Norberg jobbar även åt Timbro som dessutom ger ut hans böcker.
Kan det också vara så att du inte blir inbjuden till klimatdebatten för att du inte ses som en oberoende röst?
– Det är möjligt. Men överskatta inte hur bra koll folk har. Dagens ETC har koll på tankesmedjorna, hur de har finansierats och tycker att jag är suspekt. Det tror jag inte är någon tanke som har farit genom särskilt många andras huvuden. Men jag kan ha fel.
Är det problematiskt att du har jobbat för de här organisationerna? Att du satt en trevlig stämpel på dem?
– De som jag har talat för har haft ett bättre rykte och genomslag än vad jag har. Jag har i bakhuvudet att var man än ställer upp är risken att man associeras med det sammanhanget. Men när det gäller Cato och liknande så vet jag vilken integritet de har.
Johan Norberg
Född: 1973, Stockholm
Gör: Författare, debattör, dokumentärfilmare, idéhistoriker. Har varit knuten till tankesmedjor som Timbro, Centre for new Europe, Cato institute samt nätverket Mont Pelerin society. Alla har i perioder fått finansiering från Atlas network, en amerikansk tankesmedja som bland annat kampanjat mot klimatpolitik.
Tjänar: 2 876 000 kr (2024)
Verk i urval: ”Till världskapitalismens försvar” (2001), ”Det kapitalistiska manifestet” (2023), ”Peak human” (2025)
Mathias Wåg om Norberg: Gömde flyktingar ihop
Vänsterprofilen och researchern Mathias Wåg, som skriver åt bland andra Dagens ETC och Aftonbladet, berättar om duons mångåriga vänskap:
– Vi var del av samma synthgäng på gymnasiet i Vällingby och bildade en anarkistisk skolgrupp. Jag gick vänsterut, de andra åt höger. Många hamnade i Frihetsfronten och på nattklubbarna Docklands och Tritnaha. Under 90-talet hjälpte Frihetsfronten vänstergrupper att gömma flyktingar. Vi fixade bostäder, de fixade svartjobb. Johan och jag umgås inte så mycket längre men träffades senast i höstas på Front 242. Bredvid stod Richard Jomshof och blängde.
Delar ni några åsikter?
– Johan brukade styra upp brännbollsmatcher mellan liberaler och konservativa. Jag våndades för att gå på de här matcherna, för då fick jag vara i Johans lag mot de konservativa. Båda tror vi på ett samhälle som utvecklas. Johan har progressiva ideal med sin syn på mänskliga rättigheter, minoriteter och migration. Sen delar jag inte hans syn på ekonomi och nyliberalism i övrigt. Men han är kul att diskutera med. Han har varit inne och nosat i det jag ser som min frihetliga vänster. Han har aldrig gått åt det reaktionära hållet som många nyliberaler gjorde när de insåg att de måste ha med SD för att driva borgerlig politik. Så nu är Johan rätt ensam. Han är den siste nyliberalen.
Vad kan vänstern och högern lära av varandra?
– Min familj var arbetarklass och jag hade inte råd att köpa skivor. Johan spelade in sina skivor åt mig på kassettband. Jag tyckte att det var en paradox. Å ena sidan handlade han med aktier och pratade om vinst. Å andra sidan var han väldigt givmild. Jag hjälpte i min tur Johan att batikfärga kläder. Han lyssnade på Skinny Puppy och de hade pösiga byxor som var svarta och vita, en speciell estetik. Inte en hippielook, det var vass, hård industrisynth. Det är viktigt att förtydliga så att ingen tror att vi var hippies!
Foto
Ämnen i artikeln
Kommentarer
Den här konversationen modereras enligt ETC:s communityregler. Läs reglerna innan du deltar i diskussionen. Tänk på att hålla god ton och visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Olämpliga inlägg kommer att tas bort och ETC förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.