Sedan Ingrid Broms kom tillbaka från semestern för 17 dagar sedan har hon arbetat 18 pass. Jobbstarten blev allt annat än lugn.

– Jag hade väl väntat mig att det kunde bli lite övertid eftersom det brukar vara så på sommaren, men att det skulle bli så här illa trodde jag inte, säger hon.

Medicinavdelningen på Sahlgrenska där hon och Jimena Tapia Robles arbetar har haft det extra tufft. Sjukskrivningar bland personalen har gjort att det ständigt funnits luckor i schemat.

– Det måste finnas beredskap ifall någon blir sjuk. När allt är så slimmat från början och det inte finns folk att ringa in, då havererar det, säger Ingrid Broms.

Hon har jobbat på avdelningen i tre år, Jimena Tapia Robles i fem år. Båda säger att den här sommaren har varit den absolut värsta hittills.

– Så här illa har jag inte varit med om innan, även om sommaren alltid är extra tung. Vi har haft 40 luckor i schemat de här tre veckorna, säger Jimena Tapia Robles.

För att fylla luckorna har de som är inne och jobbat fått ta extra pass och ofta jobba dubbelpass. Det innebär arbetsdagar på mellan 15 och 18 timmar.

– Jag har jobbat tre dubbelpass och en extra dag sedan semestern. Inte frivilligt, utan för att jag har blivit beordrad, säger Ingrid Broms.

Rädda att göra misstag

Både hon och Jimena Tapia Robles poängterar att de på många sätt älskar sitt jobb. Stimulerande arbetsuppgifter och bra kollegor gör att de inte har lämnat Sahlgrenska. Men när jobbet blir för tungt, dagarna för långa och stressiga, då börjar arbetslusten försvinna.

– Jobbet tar all energi. Man kommer hem och är helt slut, och att dessutom inte veta när man kommer hem, om man ens får sluta eller måste jobba flera timmar till, det är utmattande, säger Jimena Tapia Robles.

Men värst är känslan av att inte orka vara fokuserad. Att känna att de faktiskt inte kan garantera patientsäkerheten.

– Vi har ett jobb där du inte får göra misstag, men risken att du gör det är så mycket större när du är utarbetad. Det stressar i sig, att känna att man närmar sig gränsen där man kan göra något fel som drabbar patienterna, säger Jimena Tapia Robles.

Trots att de på många sätt trivs med sitt jobb så tror ingen av dem att de blir särskilt långvariga om situationen inte förbättras på Sahlgrenska.

– Fortsätter det så här hoppar jag av ganska snart, säger Jimena Tapia Robles.

– Det går inte att jobba så här länge till. Vi har gjort allt vi kan med fackets hjälp för att signalera att arbetsmiljön är ohållbar. Nu måste Sahlgrenska sluta förlita sig på att lojal personal räddar verksamheten, säger Ingrid Broms.