”Jag tar med mig en penna doppad i gatusmart bläck”

– Jag älskade att vara redaktör på magasinet, men så ramlade jag över ett tips om missförhållandena på Operakällaren och gjorde det grävet för dagstidningen. Det gav blodad tand. Jag är reporter i grunden, har varit det i 25 år och älskar det, nu får vi se om det kan vara till nytta för Dagens ETC. Men det är bara en tjänstledighet på ett halvår, så vi får se var det slutar. Det är roligt att vara redaktör också, men jag vill gärna vara antingen eller.

Ja, din granskning av Opera­källaren fick stort genomslag. Hur vill du följa upp den?

– Drömmen vore att fälla fler mäktiga män från deras omhuldade piedestaler, men såna chanser får man kanske bara en gång? Men man ska sikta högt! Bostadsmarknaden – en rykande ruin i alla svenska storstäder – är ett kärt ämne för mig. Det återvänder jag gärna till, i den solkiga pölen finns det gott om feta, fula fiskar att fånga. Sedan så, om man tittar bort från den grävande nyhetsjournalistiken, så är jag en gammal kulturknutte. Skulle gärna se att bevakning och kritik av musik återfår den status som fanns förr.

Vad kommer din penna att tillföra till Dagens ETC?

– Jag kommer bidra genom att vara någon som tar ut svängarna språkligt. Jag skriver om allvarliga saker med en lättare hand, inte så formellt. Jag tar med mig en penna doppad i gatusmart bläck! Det är det få som har på Dagens ETC.