"Jag fick en klump i halsen"

Det är ingen lätt uppgift för en radioreporter att rapportera om ett annat lands politik – man måste vara både koncis och förklarande. Under de senaste dagarna har jag gjort radioinslag om det svenska valet åt Lettlands radio. Det är många moment i svensk politik som är svårbegripliga för den lettiska publiken.

Till exempel det där med Sverigedemokrater – hur ska man benämna dem och förbli både saklig och opartisk? Jag har följt diskussionerna om huruvida journalister ska använda begreppet ”främlingsfientliga” om Sverigedemokraterna. SR och SVT har valt att kalla dem ”invandringskritiska”.

Jag funderade en hel del på om jag ska göra detsamma. Men där uppstår ett allvarligt problem. ”Invandringskritisk” är absolut inte något negativt begrepp på lettiska. De flesta i Lettland är invandringskritiska, vilket delvis förklaras av den historiska erfarenheten. Under Sovjetunionen fick Lettland betydande ”invandring” från Ryssland.

Nationalism med positiv klang

Någon föreslog att vi kan väl säga att Sverigedemokraterna är nationalister. Men det funkar inte heller. I Lettland – till skillnad från Sverige – ses nationalism som någonting positivt. Och då menar man med detta ord något som refererar till vårt lands återvunna självständighet. En nationell uppväckelse som i och med Sovjetunionens kollaps gav oss vår självständighet.

Alltså, säger jag att ett parti är nationalister så kommer mina radiolyssnare tänka på en rörelse som kämpar för folkets frihet och rätten till självbestämmande.

Det går inte heller att säga bara partinamnet naturligtvis. Det säger ju ingenting om Sverigedemokraternas väsen och snarare hindrar en utomstående från att förstå vad detta parti har för idéer och planer.

Jag valde till slut att kalla dem ”främlingsfientliga”. Ett ord som på lettiska har till och med starkare klang än på svenska. Ingen på redaktionen sa emot.

Men då hände det något.

Konsekvent används ”extremhöger”

Efter att ha levererat flera radioinslag fick jag vara i en live radiosändning. Och då hörde jag plötsligt nyhetsankaret säga: ”Prognoserna visar att extremhögerpartiet Sverigedemokraterna kommer att ha stora framgångar i valet, hur kommenterar du det?” Jag fick verkligen en klump i halsen av överraskning, men redovisade lugnt om opinionsläget och hur det kan tolkas.

Efter sändningen kollade jag på en gång några lettiska nyhetssidor, och mina misstankar bekräftades – de alla kallade konsekvent Sverigedemokraterna för extremhöger.

Jag hade med andra ord faktiskt varit mycket mildare i min rapportering jämfört med andra lettiska medier. Jag hade ju kallat Sverigedemokraterna ”bara” främlingsfientliga.

Kalla saker vid rätt namn

Vem har rätt i hela denna soppa? Skulle jag bli utskälld i Sverige om jag gjorde som jag gjort på Lettlands radio? Och till slut – i vilket fack ska man då placera Sverigedemokraterna egentligen? Vi har i Lettland ett parti, Nationella alliansen, som motsvarar Sverigedemokraterna i regeringen. Få vågar kalla dem främlingsfientliga, ännu mindre extremhöger – trots att båda benämningarna stämmer på dem.

För mig känns det konstigt att journalister förbjuds använda vissa benämningar. Även om det bestäms internt. Journalister måste beskriva och förklara verkligheten. Därför hoppas jag på att någon svensk journalist ska kalla Nationella alliansen vid dess rätta namn – ett främlingsfientligt högerextremt parti.