– Jag tar fasta på hur partier agerar i riksdagen, det gäller både Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet. Jag tar inte ansvar för andra partiers inre liv, sade Kristersson i Agenda.

Uttalandena, och närmandena till SD, har väckt kritik. 

I en tråd på Twitter skriver Anjeza Koxhaxhiku, riksdagskandidat för M och vice ordförande för moderatstudenterna i Göteborg, att hon är ”hjärtekrossad” och att hon tycker det är ”viktigt att politiker står upp för principer och värderingar som inte är förhandlingsbara”.
 

Att kritisera det parti jag spenderat flera år av min tid, kraft och energi oberoende av tid, dag, och rum är ett ypperligt sätt att förstöra arbetsmöjligheter för en som söker - men jag tillräckligt hjärtekrossad för att inte längre bry mig ett jävla skit. pic.twitter.com/t9wlXGBpMb

”Moderater försvarar SD”

Moa Berglöf, tidigare talskrivare åt Fredrik Reinfeldt och aktiv i Moderaterna under närmare två decennier, valde 2017 att lämna partiet. Nu är hon ledarskribent på Sydsvenskan, och skriver på en bok om tiden i M, som kommer i vår.

Hon är inte förvånad över Kristerssons positionsförflyttningar.

– Jag vet inte om det bara är ett politiskt spel, att man tror att man ska kunna tämja SD. Eller om man faktiskt håller med dem i de här frågorna. M pratar ju mindre om integration nu och mer om assimilering. Problemet är också att man gör det här med en klackspark. De som är mest aktiva i att försvara SD är ju moderater. 

Anjeza Koxhaxhiku ifrågasätter hur hon ska kunna vara ärlig mot väljarna i valrörelsen nästa år.

”En gång lovade vi inget samarbete alls, nu lovar vi istället inga regeringsplatser. Vilket svar förväntas jag ge våra väljare i valstugorna och under valkampanjerna? Jag vill inte ljuga, och några garantier har vi besvisligen inte”, skriver hon och tillägger:

”Att man har samma favoritbakelse som en nazist kräver inte att man fikar ihop.”

– Det är precis det där som är problemet, säger Moa Berglöf. 

– Det varit så många olika löften. Först lovade man inget samarbete alls. Nu lovar man att SD inte ska sitta i regering. Jag litar inte alls på det. Och Moderaterna utgår ifrån att de kommer bli största parti i oppositionen, men ju mer man pratar om de här frågorna så tyder det på att SD kan bli näst största parti. Tänk en situation där M får 20 procent och SD 25. Vem är statsministerkandidat då?

Kristersson tar ofta upp jämförelsen mellan SD:s och V:s problematiska rötter, men menar att det inte ska påverka eventuella samarbeten idag. Har han rätt i att fokus borde ligga mindre på historia och mer på sakfrågor?
– Han hade haft en poäng i det om SD hade förändrats, gjort sitt jobb och blivit ett annat parti. Det har väl ändå Vänsterpartiet gjort, även om det finns vissa i ungdomsförbundet som fortfarande pratar om kommunismen. Men SD tycker ju precis som man tyckte då, de har inte förändrats, de har lite snyggare kostymer bara, men exakt samma åsikter.

Hur utbredd är den interna kritiken mot Kristerssons linje tror du?
– Jag tror ändå det är hyfsat många. Det senaste Kristersson sa tror jag många tycker är jättesvårt att köpa. Det är många som är valtaktiska och tänker att ”vi behöver sitta i en regering och då får man göra vissa eftergifter”. Jag tror många vanliga moderater har svårt för de här åsikterna.