Dagens ETC har granskat företaget Mendly som har använt chatterapi, en behandlingsform som inte är evidensbaserad men där företaget ändå lyckats få sin affär skattefinansierad genom region Sörmland. Nu berättar Allireza Aromäki Ghahremani, VD för företaget Ahum, att de har gjort samma sak men till skillnad från Mendly stoppat verksamheten efter att man insett att den inte har tillräckligt mycket stöd i forskningen.
Varför valde ni att avsluta chatterapi?
– Chatterapin började innan jag kom ombord 2019 och var kopplad till landstinget med avtal i Blekinge. Då sa man att ”det går som tåget, folk rusar in efter att vi satt ut annonser”. När jag kom in började jag med att ringa upp de 60 psykologer som vi hade i nätverket. De två psykologer som jobbade med det här sa att det inte kändes bra. De tyckte dels det var obehagligt att göra bedömningar men också att inte kunna ta hand om människor som mår så dåligt på ett bra sätt.
Hur reagerade du när du läste reportaget om Mendly?
– Oavsett om det är skattepengar eller inte så ska man inte sälja ormolja. Däremot ska man vara modig. Jag tyckte chatterapi var spännande när jag kom, men har det inte evidens så får vi väl stänga av. Gör man saker utan evidens, ja då ska man få fan. Vi har gjort ett ställningstagande att inte gå in mer i den sfären. Det är en för stor politisk risk. Vi vill inte bråka bland Mendly, Kry och Mindler.
Många kritiker menar att dessa verksamheter som främst riktar sig mot personer med ”lättare problematik” tar resurser från vården som hade kunnat gå till vårdcentralerna. Vad tänker du om det?
– Absolut. Det är svårt. Vi hade den diskussionen: Ska vi behandla den typen av problem där någon gjort slut med sin tjej och behöver gå och gråta en stund? Jag tycker det är kårens ansvar att säga att de inte tycker de är etiskt rätt att behandla den individen. Men jag tycker ändå att dessa företag har en funktion. När man går till en vårdcentral är det inte ovanligt att de säger ”vår närmaste tid är om två månader”. Det är ju inte bra. Då blir ju Kry och Mindler väldigt attraktiva för du får tid på en gång.
Du är själv inte utbildad psykolog. Det var ju ingen i styrelsen i Mendly heller. Kan det vara svårt att ta vissa beslut om till exempel terapiform när man saknar en viss baskunskap?
– Nej då får man ju skaffa sig folk omkring sig som kan råda dig. Låter vi bara forskare ta fram bolag händer det ju inte särskilt mycket, de behöver någon som tänker affärer och hur ska vi driva det här framåt.
Men ni var ju också ett företag som drog igång chatterapi utan evidens?
– Ja men det var innan mig. Det här bolaget har också startats av psykologer. Men jag tror inte det nödvändigtvis behöver bli mer etiskt för att man sätter en psykolog som vd. Vi vet alla vad som är rätt och fel. Sen kan det vara så att man ha goda intentioner och så blir det ändå dåliga konsekvenser. Vi insåg ju med god rådgivning på vägen att nej det här funkar inte, vi stänger av det.
Vad tänker du om de patienter som fick vård under den tiden. Var det patientsäkert för dem och spelar det någon roll att det var en stor grupp som ”testades” under lång tid?
– Bra fråga, jag har inget bra svar på det faktiskt. När jag kom pratade vi om evidens men när vi sen började prata om patientsäkerhet började avvecklingsresan, det är ju en helt annan fråga. Självklart ska det vara fokus på patientsäkerheten både om man är en vårdcentral eller ett privat vårdbolag.
