Dagen före intervjun har Ingrid Carlqvist hållit tal på Sergels torg i Stockholm och inför ett femhundratal åhörare och förbipasserande varnat för islamiseringen av Sverige och den annalkande kollapsen.
Hon är en av Sveriges främsta islam- och invandringsfientliga opinionsbildare och ett välkänt namn inom så kallade alternativmedier. Hon är grundare av Tryckfrihetssällskapet i Sverige, chefredaktör för den islamofobiska nyhetssajten Dispatch International och hennes artiklar sprids genom den amerikanska tankesmedjan Gatestone.
– Jag har fått ett exklusivt kontrakt med dem, de tycker att jag är superbra, och mina artiklar översätts till engelska, tyska, franska, spanska, polska, holländska och en rad andra språk.
En av hennes senaste artiklar, ”Sverige farligt nära kollaps”, om hur ”svenskarna” kan vara i minoritet i sitt eget land om bara 10–15 år, har delats femtiotusen gånger på engelska.
Ingrid Carlqvist tillhör den främlingsfientliga arena till höger om Sverigedemokraterna, som de senaste åren fått kraftig vind i seglen. Det finns flera anledningar till att intervjua henne. Det finns också ett par skäl att inte intervjua henne. Som att hon representerar åsikter som många menar är direkt farliga. Eller att man genom att upplåta spaltutrymme åt hennes tankar legitimerar och normaliserar rasism.
Samtidigt går det inte att tänka bort att åsikter som hennes existerar och frodas i dag. Inte heller går det att förstå det samhällsklimat som råder utan att sätta sig in i varifrån en relativt stor del av befolkningen numera hämtar sin världsåskådning. Referenser och delningar till texter från alternativa medier dyker upp allt oftare, och en växande skara hämtar nu all sin omvärldskunskap från dessa delar av internet, som ”vågar” tala om det som andra medier ”mörkar”. En av de populärare sajterna, Avpixlat, har enligt egen utsago en kvarts miljon unika besökare per vecka, vilket i så fall gör den till en av Sveriges större nyhetssajter. Det handlar inte längre om en liten och obetydlig del av samhället som uppfylls av de tankar som frodas här. Uppsvinget för de högerextrema sajterna går också hand i hand med att en femtedel av befolkningen numera uppger att de skulle rösta på Sverigedemokraterna. Nästan två miljoner svenskar.
Samtidigt har en annan del av befolkningen inte en aning om vad som skrivs i dessa alternativa medier eller vilka sanningar som de förmedlar. Få som läser ETC har nog hört talas om Ingrid Carlqvist tidigare. Det är också ett skäl till att träffa henne.
Ju mer debatten har polariserats, desto svårare tycks det ha blivit att kommunicera med människor på andra sidan, eller ens se vilka de är. Istället frodas demoniseringen fritt, på bägge sidor, och brandfacklorna haglar.
Hur ska vi ta oss ur det här?
Jag tackar Maria-Pia Boëthius för en ledare hon skrivit som påminner om att det mitt i allt negativt också finns ljusglimtar, som visar på positiv politisk organisering och framtidstro. Hon svarar att hon heller aldrig varit med om ett ”debattklimat” som idag, inte under Vietnamåren, aldrig. ”Men jag känner igen det, från 1930-talet, inte i Sverige men i andra europeiska länder”, skriver hon.
Det om något borde väl vara ett tecken på att det är dags att åtminstone försöka hitta mer konstruktiva vägar för att bemöta våra meningsmotståndare.
Jag har stämt träff med Ingrid Carlqvist på ett café på Drottninggatan i Stockholm. Det är ett försök att inte ta ytterligare spadtag ner i skyttegraven, utan se om det går att mötas, diskutera och kanske minska polariseringen.
Det visar sig lättare sagt än gjort.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
Jag är samtidigt genuint nyfiken. Varför har Ingrid Carlqvist valt att ägna hela sin gärning åt att peka ut människors olika religiösa bakgrund som ett gigantiskt hot mot samhället? Varför är hon så fullkomligt uppslukad av tanken på att vi måste hindra fler människor från att bosätta sig i Sverige? Det finns ju mycket annat här i livet, och om man är politiskt intresserad finns så många andra frågor att ägna sig åt. Vad driver en etablerad journalist att göra sig omöjlig och marginaliseras av kollegor och arbetsgivare för att helhjärtat ägna sig åt att upplysa om hotet från islam? Ett hot som bland andra Doug Sanders visat har varit ett ständigt återkommande tema genom historien, i form av varningar för en katolsk flodvåg i USA på 1950-talet eller en judisk flodvåg i Europa i början på 1900-talet.
Logiken är densamma då som nu. Om dagens invandring fortsätter kommer Sverige att vara en sharia-stat om tjugo år, hävdar Ingrid Carlqvist.
Jag frågar om hon känt sig personligen drabbad av invandring eller islam på något vis, om hennes liv blivit sämre på något sätt, eller om hon blivit förfördelad. Men det har hon inte.
– Inte mer än att jag är föremål för många muslimers vrede. Men det har inte med några personliga erfarenheter att göra, jag ser bara vad som sker med samhället och vad det kommer att bli. Och då ser jag ett skräckscenario framför mig.
När började du se invandring som det stora hotet mot samhället?
– Det var inget avgörande ögonblick eller så. Jag var också en av alla dessa journalister som skrev helt okritiskt och var övertygad om att den stora invandringen inte skulle märkas, och att de skulle bli precis som vi efter en generation. Sedan har jag sakta men säkert i och med den muslimska invandringen börjat se att det kommer hit människor som inte alls tycker om Sverige, som inte alls vill anpassa sig, utan istället kräver att vi ska anpassa oss efter dem.
Var ser du det någonstans? Du slänger ur dig det som om det skulle vara ett jättestort samhällsproblem.
– Det är klart att det är. Hederskulturen i förorterna! Alla ”no go”-zoner! Nu är det fler än sextio stycken dit ambulanser inte kan köra utan poliseskort.
(Uppgifterna om att Sverige skulle ha ”no go”-zoner har funnits i flera medier, även internationellt, men det rör sig om en missuppfattning som polisen flera gånger har tillbakavisat.)
– Det sociala kittet i samhället bygger på samhörighet, att man talar samma språk, att man har saker gemensamt och så vidare. Det är den samhörigheten som gör att man trivs i det land där man är född, med det språk man har lärt sig från första början. Nu har vi plötsligt en massa människor som bara genom sin klädsel talar om att de är annorlunda och inte vill vara som oss, det skapar en otrygghet. Forskningen visar också att homogena samhällen har mycket mer av det här sociala kittet, ju mer mångkultur man får, desto tunnare blir det och folk blir mer misstänksamma.
Men det finns ju annan forskning som säger helt andra saker. Som Richard Wilkinson, som visat att i princip alla variabler för hur väl ett samhälle fungerar beror på ekonomisk jämlikhet snarare än något annat.
– Jag har inte sett den studien, men jag sätter mig gärna in i den. Och jag är inte sämre än att jag kan säga att då hade jag fel, men jag tror inte det, för det finns inte ett enda mångkulturellt lyckorike här på jorden.
Men om man jämför Sverige med länder som haft mycket mindre invandring ligger Sverige fortfarande i topp vad gäller välfärd.
– Jag tror att det beror på att de flesta svenskar inte har haft invandringen så nära inpå sig. Jag tänker på det varenda gång jag kommer till Stockholm, här ser man inga muslimer, här går inte så många karlar runt i pyjamas eller kvinnor i burka. I Malmö ser du dem överallt.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
Förhärdningen av debattklimatet sker successivt och på en glidande skala, för bara några år sedan såg vi på Danmark i kollektiv avsky och självgodhet och sa att så kommer det åtminstone aldrig att bli här. Men det började väl redan någon gång 2009, inför valet då Sverigedemokraterna på kort tid etablerade sig i det offentliga rummet. Jimmie Åkessons debattartikel i Aftonbladet för ganska exakt sex år sedan med rubriken ”Muslimerna är vårt största utländska hot”, markerar kanske något slags brytpunkt.
Nu ekar denna idé om islam som det största hotet mot vår existens över såväl alternativmedier, bloggare som näthatare, och har även börjat treva sig in på borgerliga tidningars ledarsidor. Den ligger också som en våt filt över hela intervjun med Ingrid Carlqvist. Det tycks vara själva kärnan i hennes engagemang.
– Högermänniskor har inte alls några problem att förstå hur ni till vänster tänker, men vi tycker att ni tänker fel. Ja, ni vill vara snälla och goda, men om vi tillåter den invandring som ni föreslår kommer allting att rasa samman och vi har ingen demokrati eller välfärdsstat längre. Då kan inte ni komma tjugo år senare och säga, ”ja, vi var väl lite naiva då”. Det håller inte!
Är det inte just den attityden som är en del av problemet, att du säger att alla andra har fel och skjuter ditt ansvar ifrån dig för att bidra till polariseringen?
Ingrid Carlqvist tystnar för en stund och funderar.
– Alltså, för mig är det här livsviktiga frågor och jag försöker med mina artiklar, tal och intervjuer förklara varför, så när jag då blir kallad rasist och nazist... Jag föraktar totalitära ideologier, det är det värsta jag vet, och det är därför jag varnar för islam eftersom det är en totalitär ideologi. Hur tycker du att jag skulle göra det upplysningsarbetet utan att upprepa de här sakerna?
Kanske genom att lyssna på ett annat perspektiv, som pekar på en annan verklighetsbeskrivning och andra problem?
– Du menar problemet med rasism och främlingsfientlighet? Som du ser som det stora hotet i Sverige idag?
Ja, ett av dem i alla fall. Finns det i alla fall inte en paradox i att säga sig vara för ett enat Sverige samtidigt som man låser sig i en hotbild och distanserar sig från resten av befolkningen, utan att ens vilja verka förstå deras perspektiv?
– Jag förstår visst, men jag menar att de har fel. Och medan politikerna sätter fokus på fel frågor fortsätter den utveckling som jag är rädd för. Och då duger det inte att sen komma och säga att vi var naiva när vi har bytt ut den svenska befolkningen.
Ingrid Carlqvists väg bort från den etablerade journalistiken började kring 2011, då hon blev krönikör för Barometern, men tvingades sluta efter en krönika med titeln ”Gud bevare oss för antirasister”, där hon försvarade Sverigedemokraterna efter en antirasistisk motdemonstration i Malmö. Tidigare har hon arbetat på bland annat Kvällsposten, Aftonbladet och skrivit böcker ihop med Carolina Gynning.
Vad beror din ilska mot traditionella medier på?
– Att ni sviker journalistiken.
Vad tror du att vi sysslar med då, att vi har en dold agenda?
– Nej, inte dold agenda, det låter så konspiratoriskt. Men jag tror att den nya generationen journalister har missat det viktigaste av allt, att granska makten, och att ni ägnar er åt att uppfostra folk istället.
Och makten är islam?
– Nej, makten är politikerna, det är inte islams fel att de kommer hit, men ni granskar inte längre makten, ni är maktens megafoner!
... menar du att ETC är maktens megafoner?
– Okej, kanske inte ETC då. Fast ni är det på så sätt att ni alltid sätter vänsterpolitik främst.
– Jag tror att både vänstersidan och alliansen har jobbat aktivt för massinvandring, men av helt olika skäl. Alliansen, och framförallt Reinfeldt, ville krossa välfärdssamhället genom att fylla landet med folk som aldrig kan komma in i vårt kunskapssamhälle, men som kan jobba för tio kronor i timmen och därigenom ta tillbaka produktionen från låglöneländerna och bli ett nytt jätteproletariat. Det tror jag har varit Reinfeldts syfte hela tiden, för att få ett totalt delat Sverige där allt som blir kvar är en nattväktarstat som har extremt lite med folk att göra.
– Vänstern å sin sida, som ju är för välfärdssamhället, tror jag har velat importera valboskap. När svenskarna fick det riktigt bra efter 70-talet slutade de att rösta på sossarna och började tänka på sig själva. Samtidigt vet vi att invandrare röstar vänster och därför har sossarna sett sin chans att importera folk som röstar på dem. Så höger och vänster har fört samma invandringspolitik men för att uppnå hela olika saker.
– Samtidigt har jag grunnat mig blå över varför de gör så här. Varför vill politikerna förstöra Sverige? Varför?! Men som jag sa i mitt tal igår, vi får helt enkelt strunta i varför, för nu handlar det om hur vi ska få stopp på detta vansinne som pågår.
Jag börjar undra om det är någon mening med det här samtalet längre. Är det någon vits att ens börja bemöta de här påståendena?
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
Ingrid Carlqvist berättar att hon själv har varit gift med en muslimsk man från Marocko. Eftersom han till en början varken gick i moské, åt halal eller bad till gud var hans muslimska bakgrund inga problem för deras relation. Men när han flyttade till Sverige och träffade andra marockaner började problemen, berättar hon.
– Plötsligt skulle han fasta under ramadan eftersom hans kompisar tryckte på, och när jag skrev en krönika om att jag inte trodde på gud blev han helt chockad. Det visade sig att vi pratat om helt olika saker när vi pratade om religion. Svenskar förutsätter att alla människor är likadana som vi och vill ha demokrati och yttrandefrihet. Nej, yttrandefrihet är förbjudet enligt sharia. Man får inte ens skratta åt muslimer. Och jag menar att det där sitter så djupt, till och med hos dem som säger att de inte är religiösa, när det kommer till kritan är de rädda för Allah, för det har de vuxit upp med.
Så du förutsätter att en majoritet av muslimer är antidemokrater?
– Ja, det finns massor av undersökningar på det. Man har gjort undersökningar i Tyskland och flera andra länder där man frågar muslimer om de i första hand upplever sig som tysk eller som muslim, och då svarar en majoritet att de i första hand upplever sig som muslimer och vill att Tyskland ska ha sharialagar hellre än människostiftade lagar.
(Efteråt får jag källhänvisningar av Ingrid med artiklar om forskning som säger sig stödja dessa påståenden. Jag hittar flera andra undersökningar som ger en helt motsatt bild liksom forskning som visar att alla människor i grunden vill bort från auktoritära styren och korruption oavsett ursprung.)
Det verkar som om du är väldigt rädd – rädd för förändring och vad nya saker kan leda till som ännu inte har hänt?
– Ja, om man vill veta något om framtiden måste man studera historien, och då kan man inte utgå ifrån att alla människor vill ha demokrati. Om du utgår från att det bor en svensk inuti alla, som är beredd att arbeta i sitt anletes svett för att betala skatt åt andra som har det sämre, då kommer vi att förlora demokratin och yttrandefriheten och få sharia-lagar här.
Du kan väl inte mena att alla människor som vuxit upp i andra kulturer har en inneboende drivkraft att störta den västerländska demokratin?
– Nej, jag säger inte att det är alla, men det är tillräckligt många.
Jaha. Men sådana människor finns väl i alla samhällen och kulturer i så fall. Vi har ju stora grupper nationalistiska nynazister i Sverige idag.
– Jag tror inte att de är så många. Och den stora skillnaden mot den invandring vi har nu är att det kommer stora grupper hit från helt andra kulturer där demokrati anses vara emot Allah och där man inte får lov att tänka så. Det betyder inte att alla tänker så, men en stor del av dem som nu bor här föraktar vår demokrati. De tycker att vi är gudlösa och vägrar ta kvinnor i hand.
Finns det någonting konstruktivt i det du säger nu? Det låter som om du har stängt dörren för något annat scenario.
– Det jag ägnar mig åt är ett upplysningsarbete, att få folk att förstå att islam är en totalitär ideologi. Det andra är att om vi vill bevara välfärdsstaten kan vi inte ta in så många människor och hela tiden krympa den del av befolkningen som bidrar, medan den del av befolkningen som tar emot bidrag ökar.
(Antalet som försörjs med sociala ersättningar och bidrag har i själva verket minskat med 20 procent sedan år 2000).
Varför är nationen så viktig för dig?
– Därför att nationalstaten är den viktigaste formen för att bevara demokrati. Dessutom är det som en familj, vi svenskar tänker ju ganska lika ...
... det verkar inte så. Skillnaderna mellan dina och mina åsikter är väl minst lika stora som mellan någon annan?
– Ja, men varken du eller jag skulle skära halsen av varandra.
Det är det väl ingen annan som gör heller ...?
– Jo, det är det.
Efter intervjun skickar jag en länk till en sammanfattning av Wilkinsons forskning om ekonomisk ojämlikhet. Ingrid Carlqvist svarar med att skicka sex länkar tillbaka med texter hon tycker att jag borde läsa. Några dagar senare sker det fruktansvärda dådet på skolan i Trollhättan.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
