Hur ska vi beskatta de allra rikaste?

Förmögenhetsskatten hade funnits i Sverige i 60 år när den avskaffades av regeringen Reinfeldt 2007. Men efter att statsministern nyligen öppnade för någon form av ny beskattning på höga inkomster har den börjat diskuteras igen.

Sverige är dock inte ensamma om att ha avskaffat förmögenhetsskatten, i EU är det bara Frankrike och Spanien som har en beskattning på förmögenhet just nu. President Emmanuel Macron har aviserat att den kommer att avskaffas inom kort och i Spanien har skatten införts som en tillfällig lösning efter finanskrisen.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Tekniskt svår skatt

Och det finns en anledning till att många har avskaffat skatten. Åsa Hansson är nationalekonom och en av författarna till tankesmedjan SNS årliga konjunkturrapport, hon menar att det finns tekniska svårigheter med beskattning av förmögenheter.

– Det är svårt att mäta värdet på tillgångarna. Poängen med skatten är att den ska träffa alla typer av tillgångar, men vissa typer av förmögenheter finns det inget marknadsvärde på, säger hon.

Hon nämner så kallade onoterade aktier, det vill säga ägande i bolag som inte ligger på börsen. Konst och äldre båtar är också saker som kan vara värt mycket pengar men inte har ett fastställt marknadsvärde, de skulle inte inkluderas i förmögenhetsskatten vilket kan leda till oönskade effekter av beskattningen.

– Då skulle man sätta sina investeringar i de tillgångarna i stället, det blir en snedvridning av placeringarna. Man kommer kunna undvika skatten genom att investera där, och det är ju inte tanken, säger Åsa Hansson.

”Skulle bli frivillig”

Nationalekonomen Stefan de Vylder menar att eftersom vi har gynnsamma skatteregler på olika former av kapital- och sparkonton så motverkar det beskattningen av förmögenheter.

– Det skulle riskera att bli en frivillig skatt att betala, eftersom det är politiskt känsligt att avskaffa de skattegynnade spar­formerna. Och dessutom skulle det förmodligen leda till skatteflykt, det finns många skatteparadis kvar ännu, säger han. 

Att det inte finns ordentlig statistik på förmögenheterna, Skatteverket har avskaffat all redovisningsplikt för förmögenheter, gör det också svårt att driva in skatten.

– Att återinföra något slags förmögenhetsskatt, som Löfven nu flaggar för, det tror jag vore knepigt i en globaliserad ekonomi. Hellre då fastighetsskatt och arvsskatt, säger Stefan de Vylder.

Sverige sticker ut

Sverige är alltså inte unikt i att inte ha någon förmögenhetsskatt. Men i ett annat avseende sticker vi ut. Det finns inget annat land inom OECD som inte har någon, eller väldigt låg, beskattning på både förmögenheter, fastigheter och arv. Stefan de Vylder beskriver hur vi hamnade här:

– Det var en socialdemokratisk regering som avskaffade arvsskatten, men sedan tog regeringen Reinfeldt bort förmögenhetsskatten och gav dessutom efter för att KD hade lovat att avskaffa fastighetsskatten.

I SNS konjunkturrapport slår man fast att dagens situation, där kapital, arv och fastigheter är lågt beskattade men arbete högt, är ohållbar. Men i stället för förmögenhetsskatt vill man utreda arvs- eller gåvoskatt och införa en enhetligare beskattning av kapital.

”Omvänt Robin Hood-system”

Hos LO-ekonomerna tycker man också att dagens skattesystem får helt fel effekt. Åsa-Pia Järliden Bergström är expert på ekonomisk politik och offentliga finanser, hon är kritisk till att ju högre inkomster vi har desto lägre blir andelen skatt.

– Jag tycker att ett viktigt steg på vägen är att gå ifrån det ”omvända Robin Hood-systemet” och närma oss likabehandling. Nästa steg är att fundera över en progressiv kapitalinkomstbeskattning som ju då kan kallas för en sorts förmögenhetsskatt, säger hon.

Man stänger inte heller dörren helt till en någon typ av förmögenhetsskatt, men ser också problem med den som fanns innan 2007.

– Den tidigare förmögenhetsskatten innefattade inte pensionssparande, onoterade tillgångar eller huvuddelägda aktier. Detta var ett problem som jag menar måste lösas för att inte bygga in nya olikformigheter i systemet, säger Åsa-Pia Järliden Bergström.