Maria-Pia Boëthius skrev en hoppfull ledare om världens framtid i (ETC nr 2 -16). Krigen måste ta slut! Men vad ska man göra med alla dessa testosteronstinna unga män som utkämpar sina egna små krig med varandra i brist på större ”uppgifter”? Förr var det dansbanebråk, där bypojkar från den ena byn slogs med bypojkar från en annan. Idag är det rivaliserande gäng i städerna.
På 70-talet när jag var ung fick jag inblick i vänstergruppers sätt att resonera. Man tog inte avstånd från våldet, utan försvarade det. Och då var ändå syftet ”gott”, det vill säga demokrati och jämställdhet. En mig närstående person uttryckte saken så här: ”Kom ihåg att när det gäller män, så slutar/börjar det alltid med våld”. Inte så hoppfullt minsann! Hur ser du på saken?
Annika Rosén
Svar: Jag gissar att vi är jämngamla, jag demonstrerade också på 70-talet och jag minns några demonstrationer som var rätt våldsamma på så sätt att demonstranterna försökte hoppa över Spanska ambassadens staket för att protestera mot avrättningarna som Francos fascistiska regim just hade gjort. Jag minns också demonstrationer då vänstermänniskor satt ner på gatan och stoppade nazister från att vandra runt.
Det fanns i Sverige, efter Paris -68, en liten romantiserad bild över demonstrationer och självförsvar mot kravallpolisens attacker (hela maj -68 var ju enorma demonstrationer där bilar vältes och klassiska barrikader skapades – som om det var Paris revolutionen på 1800 talet en gång till).
Men det där försvann rätt snart och svenska vänsterns demonstrationer blev lika prydliga som socialdemokratins första maj tåg. Idag är det mest våldsamma man kan se dessa härliga stora trummor som återinförts i tågen. Bump, bump och husen skakar.
Det fanns nog flera orsaker till denna förändring. En enkel är att folk blev äldre. Har man barnvagnar i tågen gillar man lugn. En annan att de demokratiska socialisterna som jag själv demonstrerade med var livrädda för att andra skulle provocera fram våld, man höll hårt i demonstrationsdisciplinen. Våld skapade nämligen bara polisvåld som svar och det skapar bara isolering och förstörelse av en politisk debatt. Bästa exemplet är väl demonstrationerna i Göteborg 2001 där våld från svartklädda och våld från poliser (man sköt skarpt in i demonstrationen) också förstörde hela den kritiska globaliseringsrörelsen som höll på bli stor i Sverige. Ungdomarna som misshandlades och blev jagade av media blev också politiskt passiva och faktiskt rädda för det samhälle de trodde man kunde agera i. Våld som politisk metod förstör all radikal politik.
Men har det med män som sådana att göra? Testosteron? Nej, det har möjligen med manlig kultur att göra, en jättefråga som behandlats i många böcker (bland annat om fotbollshuliganer) men jag värjer mig kraftigt emot tron på att det är något naturen gett oss. Tvärtom vill jag påstå att om det är något ”naturen” det vill säga människans ursprung visar så är det att vi är den art som tvingades skapa en unik medkänsla, medansvar och samarbete för att kunna överleva. De första människornas största styrka var samarbetet, att man för att skydda barnen jobbade ihop (våra barn kräver enorm energi och enorm omsorg, något som en enskild förälder aldrig kan samla in i naturen). Jag har en favoritförfattare när det gäller det ämnet. Lasse Bergs Kalaharisvit diskuterar det här mycket roligt.
Människan är enda djuret utan försvarande betar, utan klor, utan förmåga att springa snabbt och fly … Vi har byggt våra första samhällsformer på fred och samverkan och empati och det där med våldet är en senare fråga.
Nej, det går inte att veta säkert. Antropologi utvecklas hela tiden. Men tanken är minst lika sann som tanken på att ”hannar” har ett våldsbehov som de inte kan behärska.
99 procent av alla män begår aldrig några övergrepp. 96 procent av alla män gör aldrig något olagligt.
Berättelsen om oss är berättelsen om fredliga mumlande alltmer hårlösa varelser som snart åker ut i rymden och ropar på fred i Universum.
Jo, jag tror det.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
