Malin Bergman är en av dem som tröttnat. För drygt ett år sedan publicerade hon en debattartikel i Dagens Nyheter där hon skrev att asexuella osynliggörs i samhället, och att ”vi som inte vill ha sex kämpar för att bli sedda i en sexualiserad värld”. För Dagens ETC berättar hon att hon har tröttnat på att tillhöra en grupp som inte uppmärksammas vare sig i den heteronormativa världen eller i hbtqi-communityt.

När vi träffas en molnig sommareftermiddag i Stockholm visar Malin Bergman mig en bild på den svart, grå,vit och lila flaggan hon gick bakom på Pride-paraden i Stockholm: de asexuellas flagga.

– Att vara asexuell är att vara queer. Vi fanns med redan vid Stonewallupproret 1969 i New York, det står om oss i tidningsartiklar från den tiden. Men i nuläget är det många i hbtqi-rörelsen som vill exkludera oss. De tycker att vi inte har varit tillräckligt utsatta, att det inte är jobbigt att komma ut ur garderoben som asexuell, att vi inte blir mobbade, utkastade från våra hem, ifrågasatta och våldtagna. Men det blir vi visst! säger Malin Bergman.

Hon kom ut som asexuell när hon var tjugoett, men gick först igenom en lång process innan hon förstod att det var det hon var.

– Det började redan när jag var sju år och alla kompisar började puss-jaga varandra och hade fjärilar i magen. Jag kände inte mig som en del av det och var helt ointresserad. När jag var fjorton snubblade jag över ordet asexualitet, men då kände jag att jag var lite för ung för att  redan definiera mig, så jag avvaktade. Men sen kom jag till en punkt när jag var tjugoett, efter att ha analyserat mig själv i flera år, när jag kände att jag inte orkade mer. Jag insåg att jag var asexuell och valde att komma ut som det, berättar hon och ler lite åt minnet.

Har sex ibland

För Malin Bergman betyder det att hon inte känner sexuell attraktion till andra människor. Hon kan däremot uppleva det hon kallar för estetisk eller romantisk attraktion, bli väldigt kär, och även ha sex ibland.

– Jag har haft sex både före och efter jag kom ut som asexuell. I vissa perioder blir jag äcklad bara på tanken av könsorgan och nakna människor, men jag har också perioder där jag har sex med mig själv eller andra. Att vara asexuell betyder inte nödvändigtvis att man inte har någon libido, alltså sexdrift. En asexuell person kan ha en hög libido och vilja ha sex, men det verkar det vara få som vet, säger Malin Bergman.

Hon menar att många blandar ihop sexuell attraktion och libido, som enligt henne är två skilda saker.

– Libido har med hormoner att göra, och alla människor har hormoner, det spelar ingen roll vilken sexuell läggning du har. Men libidon hos asexuella är kanske något mindre, det är fler asexuella som inte har sex alls än de som har det. Det gemensamma för oss alla asexuella är att vi inte upplever sexuell attraktion, säger Malin Bergman.

Inte pk

Hon är aktiv på flera dejtingappar som till exempel Tinder och Ok Cupid, och tycker att att det ibland kan vara svårt att vara en person som är öppen med att hon inte vill ha sex, i en värld som kretsar väldigt mycket kring sex, attraktion och kroppslig njutning.

– Eftersom alla förväntas vilja ha sex och att sexlivet är en stor del av ens identitet, oavsett vilken sexuell läggning man har, så känns det inte så populärt och politiskt korrekt att vara asexuell i dagens samhälle. Eftersom jag är öppen med min asexualitet både på dejtingapparna och när jag skriver debattartiklar och bloggar får jag ta emot ganska mycket hot och hat. De skriver saker som ”jag ska omvända dig, du kommer sluta vara asexuell efter att du har legat med mig”,  ”du behöver kuk” och ”har du varit hos en doktor? Ät hormoner, lilla flicka!” Så att säga att vi inte blir utsatta stämmer inte, säger Malin Bergman.

Långt ifrån alla asexuella är så öppna med sin läggning som Malin Bergman. Astrid, som egentligen heter något annat, bor i en mindre stad några mil från Stockholm och kom ut för sin närmaste för två år sedan. Då var hon i en relation sedan tre år tillbaka och skulle fylla 38.

– Jag vaknade en morgon och sa till min dåvarande partner: ”Vet du vad? Jag tycker inte om sex, jag är trött på det här snacket om att jag aldrig vill eller kan, jag vill aldrig mer ha sex!”. När jag sa det så kändes det för första gången som att jag kunde andas, som att en stor sten som jag hade gått och burit på i hela mitt liv lättade från min rygg, säger Astrid, som är mamma på halvtid till en dotter från en tidigare relation. Hon beskriver hur hon som tonåring aldrig kunde haka på kompisarnas snack om killar, sex och raggning, och att hon inte kände till begreppet asexuell.

– Jag trodde att alla människor skulle hitta någon som de kunde tycka om, skaffa barn med och ha sex med några gånger i veckan. Jag växte upp på 90-talet och som tonåring hade jag kompisar som kom ut som homosexuella, men det var ingen som pratade om att det faktiskt finns dem som inte gillar att bli kramade eller ha sex.

Astrid började ändå som ung vuxen att ha kärleksrelationer, men det blev ofta konstigt.

– Jag har aldrig känt något behov av den fysiska och sexuella delen av en relation. Det ledde till att mina relationer gång på gång tog slut, och jag kände alltid att det var för att jag inte kunde. Det här gjorde att jag började se sex som en lösning för att bli älskad och för att få behålla min partner och skapa närhet hade jag sex ändå, fast jag inte hade lust, berättar hon.

Släkting också asexuell

När hon vågat ta steget ut och vara öppen med sin asexualitet började hon läsa på om det och sökte sig även till en terapeut för att förstå mer om sig själv.

– Tyvärr fick jag inte så bra hjälp, det finns inte heller så mycket forskning gjord på asexualitet. Jag har fortfarande så många frågor: Vad beror det på? Är det något man föds med? För mig är det här en pågående process, säger Astrid.

Hon upplever att hon mötts av förståelse och respekt av sin omgivning sedan hon kom ut och framförallt hennes föräldrar har varit stöttande, fast på olika sätt.

– Mamma och jag pratar jättemycket om det. Jag blev utsatt för ett övergrepp som tjugoåring i min första relation, vi har funderat på om det kan ha påverkat. När jag berättade för en annan nära familjemedlem fick jag en reaktion som jag inte hade förväntat mig.

Han visade sig också ha haft tankar kring sin asexualitet, så jag började fundera på om det kan vara ärftligt, säger Astrid.

Hon har haft en relation som öppet asexuell och det gick bra eftersom mannen hon var med också var ”lite åt det hållet”, som hon beskriver det.

– Vi höll i hand på stan, kunde kramas och pussas. Men vi sov aldrig ihop, det vill inte jag. Jag attraheras inte sexuellt vare sig till kvinnor eller män, det har jag aldrig känt. Jag kan ha sexuella fantasier, men de är ganska tama. Det händer att jag onanerar, men det har en rent fysisk uppgift som fungerar som avslappningsövning och sömnpiller, inget mer. Däremot kan jag bli kär och jag vill gärna leka, utbyta tankar och vara tillsammans i en känslomässig och intellektuell bubbla med den jag är kär i, säger Astrid.

Hon tycker att det skrivs och pratas för lite om asexualitet och att det borde få ta mer plats både på Pride, i sex- och samlevnads-undervisningen i skola, och i barnlitteratur.

– Jag tycker alltid att man ska inkludera asexualitet när man pratar om sexualitet och olika sexuella läggningar. Jag skulle också vilja att barnböcker tog upp det, numera finns det ju barnböcker som bryter mot heteronormen och visar stjärnfamiljer med föräldrar av samma kön, men det skulle vara bra om det också fanns böcker som visar en förälder som vill ha barn men inte vill vara i en relation, säger hon.