Mötet.

2018-06-18 11:00

Hon lade grunden till incel-rörelsen: ”Vad har jag gjort?”

Incel betyder ofrivilligt celibat och har blivit ett stridsrop för män som anser att kvinnor förtrycker dem genom att vägra ge sex och uppskattning. Men begreppet kommer från just en kvinna. Hon har senaste åren tvingats se mansrörelsen växa fram, kapabel till både extremt hat och blodiga våldsdåd.

”Det är omskakande”, säger Alana i den första intervjun med en svensk tidning.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Alana ställer två villkor för intervjun. Inget efternamn, inga bilder. Det handlar inte om att hon befarar repressalier från incel-rörelsens män som annars gärna straffar sina kritiker med, i bästa fall, digitala hatstormar. Snarare är skälet att hon trivs med sitt liv, med sitt jobb. Alla känner inte till hennes bakgrund.

Hon vill helt enkelt inte framträda fullt ut i offentligheten som den där kvinnan som för snart två decennier sedan utnyttjade sin egen plågsamma erfarenhet av ofrivilligt celibat för att starta ett projekt som skulle hjälpa andra.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Hon är idag 45 år och bor i Toronto, Kanada. Här berättar  hon sin historia, hur allt började.

Startade en stödgrupp

Alana skulle snart ta examen på ett universitet i Ottawa. Men hon var inte lycklig. Varför verkade alla andra ha sex? Varför hade hon aldrig haft en pojkvän? Frågor som inte hade några självklara svar, även om hon många gånger tittade sig i spegeln och avskydde sin längd, sin vikt, sin finniga hud. Var hon för ful?

Tankarna snurrade.

Alana säger att det förlösande blev internet, att hon där kunde gå utanför sig själv för att hitta stöd – och svar – från ett myller av röster. Hon fann ett slags självkänsla. Och genom det en partner. Inte en pojkvän, men en flickvän. När relationen sedan tog slut ville hon analysera sin egen process, men också underlätta för andra.

– Då var det senaste digitala stödgrupper. Så jag ordnade en egen.

Sajten som hon programmerade var enkel men funktionell, egentligen mer en mejllista. Den behövde ett namn. Något som satte ord på det som Alana gått igenom. Evigt singel? Icke blommande? Nej, hon hittade ett mer direkt begrepp: ofrivilligt celibat.

Alana’s involuntary celibacy project startade 1997.

– Stämningen där var definitivt vänlig. Människor skrev långa inlägg om sina egna liv och skickade stöttande meddelanden till varandra.

Så ni drabbades aldrig av hatet och bitterheten som förgiftat dagens incel-forum?

– Kanske fanns det en del negativa känslor gentemot ”attraktiva” personer som kunde dejta mycket. Ja, visst fanns det någon kille som såg kvinnor som objekt. Men vi slapp hatet. Ingen uttryckte sig våldsamt. Jag behövde inte ens moderera.

2018 är situationen en annan. Incel-forum är för män. Om någon kvinna söker sig dit blir hon först grundligt trakasserad, sedan utslängd. I denna miljö odlas ett martyrskap. Sex- och kärlekslöshet skylls på feminism och på att kvinnor utövar ett maktspel.

Incel-rörelsen drömmer om att återkräva vad man anser är mannens rätt och kvinnans skyldighet, en övertygelse som manifesterar sig i våldtäkts- och mordfantasier, men även i faktiska attentat.

Alana ger inte mycket för deras analys.

– Om en man känner sig underlägsen, då är det på grund av hans hans egen osäkerhet. Vissa män växer upp och förväntar sig att bli mäktiga enbart för att de är män som lever i patriarkala samhällen. Men en man med starkare självkänsla förstår att status kommer ur att andra respekterar dig. Du får respekt genom att visa respekt.

Trigga en arg man

Alana lämnade sitt incel-projekt efter något år. Hon noterade inte att hennes begrepp, och avsikt, muterade. Det var ett trauma att plötsligt upptäcka.

I maj 2014 mördade studenten Elliot Rodger sex personer i Isla Vista, USA. Han begick sedan självmord. Han lämnade efter sig ett budskap: ”Jag vet inte varför ni tjejer inte är attraherade av mig, men jag kommer att straffa er alla för det.” Han förklarade krig mot kvinnor.

Några månader senare bläddrade Alana i ett magasin. Hon såg ett reportage om Rodger, och om incel. Begreppet hade nu förvandlats till något mörkt, polariserat och farligt.

Den kvällen skrev hon på sin blogg:

”Jag kan inte radera begreppet incel. Jag kan inte heller förbehålla det trevliga personer. Jag är forskaren som uppfinner något som sedan slutar som ett vapen för krig.”

– Det var omskakande. Vad har jag gjort? Men mina vänner fick mig att förstå att jag inte bär någon skuld.

23 april i år utförde Alek Minassian en fordonsattack i Alanas hemstad Toronto. Han dödade tio personer, främst kvinnor. Men först efter att ha skrivit på Facebook: ”Incel-upproret har redan börjat.” Där hyllade han även Elliot Rodger.

Det är han inte ensam om.

Incels uppmärksammar hans dödsdag.

Vad har hänt mellan 1997 och 2018, har du någon förklaring till skillnaden mellan din incel-grupp och det vi ser idag?

– Frustrationen har funnits tidigare, det har alltid gjort ont att bli ratad. Men backlash är en rätt bra förklaring, alltså mot feminism och jämställdhet.

Världen har fått flera kvinnofientliga ledare. Som president Donald Trump. Tror du att det ger energi till den nya incel-rörelsen?

–  Populistiska, auktoritära ledare har existerat sedan tidernas begynnelse. Liksom att ledare sagt sexistiska, misogyna saker. Liksom att män brukat våld mot kvinnor. Incel-morden är en variation på det.

– Vad som helst kan trigga en arg man. Separation, skilsmässa. Inte bara ensamhet.

Tvångsdejt för Peterson

Alana delar stad med psykologiprofessorn Jordan B Peterson, vars budskap har vunnit miljoner vilsna manshjärtan. Han propagerar bland annat för ”påtvingad monogami”, att en man ska kunna ha garantier på den ”sexuella marknaden”.

– Det vore roligt om dessa manliga tyckare själva tvingades dejta och gifta sig med någon som blivit slumpmässigt utvald. Kanske finns det någon gaykille som behöver få sex omfördelat till sig?

Jag har intervjuat svenska incels. De hatar kvinnor. Men i någon mån hatar de sig själva också. Är det samhällets ansvar att hjälpa dem ur sitt mentala fängelse? Om inte annat för att förhindra våldsutbrott.

– Samhället har inget ansvar för en individs lycka. Det finns dessutom studier som visar att när en person väl fastnat i ilska och hat, är det mycket svårt att förändra åsikterna. Bättre då att fokusera på dem som verkligen vill ha förändring.

Alana har startat ett nytt projekt. Love not anger (kärlek inte hat) ska ge stöd till både män och kvinnor som lider av att inte ha en relation.

– Det är ett positivt svar på allt det negativa som omger incel.

Ambitionen är högt ställd. Hon vill att det utvecklas till en global verksamhet som samlar akademiker och psykologer, för att kunna förstå och behandla.

– Det kommer att ta år. Men jag vill ge hopp till ensamma människor där ute. Och det är viktigt att visa att det inte bara är heterosexuella män som blir frustrerade. Relationer är svårt för alla. Men alla kan hitta kärlek.

Alla kan välja en väg utan hat.

– Exakt.  En dag kanske du trivs bättre med dig själv och kan träffa andra människor, kanske till och med ta risken att bjuda ut någon.