Snickaren Arto, 52, sitter i skuggan på en träbänk vid det lilla torget på Henriksdalsberget. Hans fru Sari sitter bredvid med dagens Metro i handen. Hon jobbar på hemtjänsten häruppe, men för närvarande har de semester.
– Men vi måste sitta kvar här ändå, för att vakta katten, skrattar hon.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
På en låda utanför Ica-butiken mittemot sitter en sydeuroepisk man med en pappersmugg i handen. Solen steker och juliförmiddagen är nästintill folktom uppe på berget med den vidunderliga utsikten över nästan hela Stockholm. Varken Henkans pizzabutik eller den lokala puben Henkan kök & bar har öppnat för dagen.
Arto och Sari har bott häruppe på Henriksdalsberget sedan 1970-talet.
– Man var väl en liten ligist, om man säger så, skrattar Arto när minnet från ungdomsåren kommer på tal.
– Vi var väl ett ungdomsgäng. Det var lite stökigt, man var väl inte guds bästa barn när man växte upp här. Nu är det ju lugnare. Mer barnfamiljer.
Omvandlades till bostadsrätter 2009
Henriksdalsberget ligger precis på gränsen mellan Stockholm och Nacka kommun. Går man de 188 trappstegen ner till Saltsjöbanans station så befinner man sig i Stockholm, men alla boende på Henriksdalsringen tillhör Nacka. De två huslängorna med bostäder mäter tillsammans runt 1,3 kilometer gulockrafärgad lättbetong.
Bostadsområdet byggdes mellan 1964 och 1969, som en del i miljonprogrammet, och ägdes av allmännyttiga Stockholmshem. 2009 omvandlades samtliga hyresrätter till bostadsrätter, och alla boende erbjöds att köpa dem för knappt 12000 kronor per kvadratmeter, enligt de boende själva (11 609, enligt NvP/Wikipedia).
Vissa boende hade inte möjlighet att få lån och tvingades flytta, andra köpte för att nästan omedelbart sälja vidare till ett betydligt högre pris. Men de flesta stannade kvar, åtminstone till en början.
– Det har blivit sämre sedan dess. Från början sade de ju att alla skulle få lån, men så blev det ju inte. Jag tror att det var många som flyttade då, säger Sari.
Arto håller med om att det har blivit sämre sedan ombildningen för åtta år sedan.
– Ja, det tycker jag. Alla ska bräcka varandra och vara värre än grannarna med sina balkonger och inglasade balkonger och sådant. Det är det allt handlar om.
Nacka vill hjälpa i bostadsbristen
Mycket kommer att hända med Henriksdalsberget och hela västra Sicklaön, med Kvarnholmen och Finnberget, i den relativt nära framtiden. Ett långsiktigt planprogram för området presenterades nyligen av Nacka kommun. Tanken är att förtäta ganska ordentligt. Det ska byggas fler bostäder och allt från gator och kollektivtrafik till skolor, förskolor, parker och bollplaner ska utvecklas.
Gunilla Glantz är stadsbyggnadsdirektör i Nacka kommun.
– Vi har ju en stor bostadsbrist i hela Stockholm och där vill Nacka vara med och dra sitt strå till stacken. Det ligger ju så nära innerstaden och det är inte så särskilt tätbebyggt i dag, framför allt inte med tanke på sin närhet till stan. Så det känns väldigt lämpligt att göra en förtätning, säger hon.
Planförslaget, som är ett slags visionsdokument, gick sedan ut på samråd till medborgarna. Runt 480 yttranden med synpunkter kom in från både privatpersoner och intresseorganisationer. Oron handlade framför allt om att grönområden ska bebyggas, att den unika utsikten över staden riskerar att förstöras och att trafiksituationen ska förvärras med risk för trafikkaos, buller och mer avgaser.
– Vi har tagit till oss de här synpunkterna och lyssnat. Nu håller vi på med omarbetningar, där vi bland annat ser till att ta bort en del av den planerade bebyggelsen uppe på berget och lägger mer längs de befintliga vägarna i stället. Det är ett sätt att lyssna på synpunkterna och bevara större delen av naturområdena, men ändå försöka få in samma antal bostäder, säger Gunilla Glantz.
Brottsligheten har försvunnit
Vi promenerar längs med bostadsområdet uppe på det nästan 60 meter höga berget. Den monumentala utsikten skiftar från Saltsjön, Djurgården och city till Södermalm och därefter Hammarby sjöstad, Globen och Tele 2 Arena.
Precis ovanför reningsverket, där hela Stockholms avloppsvatten renas och som har gett Henriksdalsberget öknamnet ”Dasslocket”, möter vi Ivan. Han sitter i en splitterny BMW och berättar att han har bott här sedan området var helt nybyggt.
– Jag flyttade in 1969, då var jag tio år.
Ivan tycker att det mesta har blivit bättre på Henriksdalsberget sedan dess.
– Förut var det ju mycket inbrott i bilar och att de tände eldar och sådant. Men nu har det försvunnit. Det har förändrats och blivit bättre, mer blandat och lite lugnare. Men många av mina kompisar har flyttat.
Han pratar om att människorna har bytts ut mycket under åren.
– Folk köper och säljer och det flyttar in nya grannar. Det har blivit stor omsättning på folk.
”Ingen tvingar någon att flytta”
Sedan Henriksdalsringen omvandlades till bostadsrätter har prisutvecklingen varit hög. Genomsnittspriset för en lägenhet 2009, direkt efter ombildningen alltså, var 1,49 miljoner eller 22 708 kronor per kvadratmeter, enligt siffror som Svensk mäklarstatistik har tagit fram till ETC Stockholm.
2017 års snittpris ligger på 3,46 miljoner eller 44 490 kronor per kvadratmeter. Nästan en exakt fördubbling på åtta år. Totalt har 400 bostadsförsäljningar gjorts sedan 2009, enligt Svensk mäklarstatistik. Detta på de totalt 770 lägenheterna som tillhör området.
Är det en gentrifieringsprocess som har påbörjats i Henriksdal? Jag ställer frågan till stadsbyggnadsdirektören Gunilla Glantz.
– Nja, det vet jag inte. Det är ingen som tvingar någon att flytta bort. Alla befintliga bostäder finns ju kvar. Men de bostäder som byggs i dag blir ju ganska dyra tyvärr. Det beror på många saker. Produktionskostnad, det är väldigt hög standard på bostäder i dag, med mycket krav på tillgänglighet och hissar
etcetera. Och det är ju ganska höga skatter på byggande, tyvärr, så att det är svårt att bygga billigt. Men alternativet är ju att inte bygga alls, och det är ju inget alternativ, säger hon.
Alla känner alla
Nere i det stora garaget under bostadsområdet står en ung man och plockar i ordning sina målargrejer inför dagens arbetspass. Han vill inte uppge sitt namn.
– Kalla mig ”Målarn” bara, säger han och ler hemlighetsfullt.
”Målarn” har bott på Henriksdalsberget i hela sitt 24 år gamla liv. Han tycker om platsen, den är ”najs”, och säger att det speciella läget uppe på berget ger en speciell gemenskap.
– Ja, det är lite bykänsla. Alla vet vem alla är. Du känner alla. Ser jag en granne inne i stan så nickar jag. Men det blev skillnad när det blev ombildat och många flyttade. När man kom upp med bussen och bara shit, man känner ingen häruppe längre.
Vad har förändrats mest här?
– Det har förändrats mycket, hela tiden. Det kommer in nya folk. Innan var det Stockholmshem. Nu är det föreningar. Det är ju lite mer ”estet-människor”. Det har kommit mer speciella människor. Skalet är fint, men jag vet inte hur fin insidan är. Innan var det ju bara hyreslägenheter. Det var ju mycket den lägre klassen, om man säger så.
Har det blivit lugnare här nu än förut?
– Jag tycker att det alltid har varit lugnt här. Visst, det är lite stök och bus, men det finns i alla områden. Det jag gillar med Henkan är att det är långt ifrån den här grova kriminella grejen. Någon kanske smäller en smällare eller krossar en ruta, men det går inte folk och skjuter varann i portarna här.
”Omöjligt” för en 24-åring att bo kvar
Trots att ”Målarn” är 24 år gammal bor han fortfarande hemma hos sin mamma. Han vill flytta hemifrån, men tror att det är svårt att kunna bo kvar i Henriksdal då.
– Jag vill ju bo här, men jag ser det som omöjligt nu när det har blivit ombildat. Hur ska jag, 24 bast, kunna punga upp för en lägenhet på 3,8 miljoner, eller vad de kostar. Det är ju omöjligt, eller inte omöjligt, men man får kämpa lite.
Enligt kommunens planförslag, som efter att synpunkterna har behandlats ska omarbetas och på sikt göras om till detaljplan, ska mellan 1 400 och 1 700 nya bostäder byggas i området. Runt 30 procent ska vara hyresrätter, enligt förslaget, och några ska dessutom vara studentbostäder, äldreboenden och så kallat sociala bostäder.
– Vi tror att alla möjliga typer av stockholmare ska bo här, det är ju ganska nära innerstaden, säger Gunilla Glantz.
”Kommer förstöra hela känslan”
”Målarn” nere i garaget är ambivalent inför de nya byggplanerna.
– I målerisyfte är det ju bra med mera jobb. Och det är bra att det blir fler lägenheter, men de kommer förstöra hela känslan som fanns här. Det är redan förstört. Förut var det Henkan, helt tyst och lugnt, nära stan men ändå långt borta. Nu kommer det ju att bli stan. Det har sina fördelar, men det kommer bli mer stress. Det är 50-50, bitterljuvt, säger han och tillägger:
– Jag har alltid sagt att jag aldrig ska flytta härifrån, men nu har jag kommit till den åldern att jag kanske vill flytta ändå. Jag kommer alltid att gilla området. Jag kommer alltid ha med mig det, hela livet. Mina vänner och allting här. Det är som familj häruppe. Det kommer jag alltid ha med mig. Men man får se. Världen är stor. Vi kanske tar med oss Henkan och bygger upp det någon annanstans.
