På Härbärget Udden i Sollentuna kontrollerar föreståndare Mikael Johansson rummen. Ser de okej ut? Han drar i en gardin som kommit snett, böjer sig över vita lakan i en obäddad säng.
Det är måndag och många av dem som blev inskrivna av socialjouren under helgen lämnade boendet i morse. När boendet öppnar klockan sju kommer de första nattgästerna. Mikael Johansson är osäker på hur många som kommer att sova på härbärget i natt.
Socialstyrelsen har definierat och delat in hemlösa i fyra grupper. Den första gruppen, akut hemlösa, är de som sover ute eller bor på härbärgen, så kallade akutboenden. I Socialstyrelsens senaste mätning från 2011 levde 34 000 människor i hemlöshet i Sverige. Av dessa var cirka 4 500 akut hemlösa. Värst är situationen i Stockholm och Göteborg där bopriserna är höga och bostadsbristen är störst.
Ingenting talar för att antalet kommer att sjunka. Tvärtom varnar Stadsmissionen i Stockholm för att hemlösheten kommer att stiga i takt med att nya grupper stängs ute från bostadsmarknaden.
”Kärleken är störst”
Klockan är sju. Håkan som säljer Situation Stockholm trycker på knappen till Udden med ett finger som är rött och grått. Ringklockan plingar elektroniskt innan dörren öppnas. Han får hjälp att hänga in ytterkläder i skåpet som tillhör rum nummer fyra. Det är hans rum i kväll.
– Hungrig, säger han.
I köket häller Thomas tomatketchup över uppvärmd köttfärs i tomatsås och tagliatelle. På måndagar serveras det rester. Han häller upp en halv centimeter Proviva rödbetavinbär i ett glas.
– Ett resultat av svensk forskning…, säger han, sticker ut tungan och smakar. Sen tar han ett glas saft i stället.
Han och Håkan sitter på rad. Jag sätter mig mitt emot. De äter snabbt.
Samtalet handlar om kärlek, frånvaron av den och längtan efter den.
– Kärleken är störst! Har ni läst Evangeliet? frågar Håkan.
– Nej.
– Läs det. Det är där det står, kärleken är störst! Du Thomas, har du en cigg att bjuda på förresten?
Håkan gillar Udden
Köttfärssåsen är slut och bitar av chorizo, kassler och köttbullar blandas i brunsås. På tv:n pratar programledarna i Husdrömmar med familjen som bor i det nyrenoverade huset. ”Känns det som ett hem då? Känns det som om det har blivit ett hem?” undrar programledaren.
Håkan berättar att han har en byggutbildning men att han gick in i väggen och blev missbrukare. På Udden har han bott i snart åtta månader.
– Jag bor här nästan varje kväll och gillar att komma hit. Det känns som ett hem, säger Håkan.
Han tycker om Udden med korridoren där metallrören snirklar sig i taket, med den röda mattan på golvet och en lampa vid varje dörr. Rummet med ljusgröna väggar och skinnsoffa, tv och en tavla som föreställer ett vattenfall. Matrummet där vasen med lila tulpaner står. Stålsängarna och de vita lakanen.
Kostar 1 100 kronor
Han som inte säger sitt namn tittar inte på mig när vi skakar hand. Han sätter sig längst bort, längst ut. Långsamt trär han upp fyra korvbitar på en gaffel. Han tittar på dem och i små rörelser gungar han fram och tillbaka. Han fyrar av ord och meningar okontrollerbart så att de vävs in i varandra till ett konstant flöde. Han höjer rösten och de andra tystnar, tappar fokus och kommer av sig. Han som inte säger sitt namn pratar bara med sig själv.
En övernattning i ett av Uddens trebäddsrum kostar 1 100 kronor. För att en kommun ska betala kostnaden ska den hemlösa ta kontakt med sin handläggare på sin kommuns socialförvaltning. Handläggaren utreder och beslutar om bistånd och på vilket boende den hemlösa ska få plats. Om den hemlösa missar tiden med sin handläggare har många kommuner en nattjour som härbärget eller den hemlösa kan anmäla sig till i stället.
Och om den hemlösa inte är skriven på härbärget kan personalen låta hen övernatta ändå, utan avgift, som en sista utväg. Trots detta sover människor ute, men hur många det faktiskt är som sover på gatan i Stockholms län är osäkert, eftersom flera av kommunerna här inte för någon statistik över detta.
Olika regler
Föreståndaren Mikael Johansson diskar, pratar, kokar mer pasta och svarar i telefon. Tar ett bett i mackan med ost och skinka, kaffet i koppen har slutat ryka. Återigen hörs ringklockan och Mikael Johansson går snabbt bort till hallen. Han arbetar ensam måndagar och torsdagar.
Lena rullar in i hallen med sin väska som innehåller hennes liv.
– Jag vill ha väskan i mitt rum. Vad tror du att den ska göra? Hoppa på mig? Jag behöver ha mina saker! Jag ska läsa den här i natt. Jag har inget förbjudet i min väska. Titta!
På näsan sitter gröna glasögon och i håret sitter ett par lila. Hon plockar upp ett tredje par och lägger tidning, tomburkar, en mosig banan, två clementiner, ritblock, tre barnböcker, klänningar, behå och penna på golvet. Jag sträcker fram handen och hon besvarar den med en knoge med rosa lackrester på tumnageln.
– Jag är uteliggare, förklarar hon. Jag har varit det i 19 år.
Klockan närmar sig elva. Det är då dörren stängs, inga fler insläpp. Hur länge härbärgena har öppet, vilken mat som serveras och vilka regler som gäller om droger skiljer sig åt mellan Sveriges akutboenden.
Thomas sitter hopsjunken i sin säng och tittar ner i en telefon. Han har två.
– Det är alltid någon som blir snodd. Det försvinner grejer här hela tiden.
Athletics East 1953 står det på hans tröja. Thomas växte upp i Fisksätra med en lillasyster, en mamma som sade att hon önskade att han inte hade blivit född och en pappa som var våldsam. Han blev äldre, boxades på elitnivå och spelade fotboll. Han startade en organisation för att bekämpa kriminalitet och missbruk hos unga.
Sedan började han langa narkotika, blev heroinist och hemlös. De röda trådarna i vårt samtal sticker åt olika håll. Tappas för att tas upp igen. Jag får fragment. Försöker pussla ihop bilden.
Thomas samlar ihop jeans, handduk och strumpor med dödskallar på. Allt slängs in i tvättmaskinen. I en hög bredvid ligger ett lakan med en stor gulorange fläck. Det luktar fränt.
”Vi är från mars”
Varje kommun har ansvar för sina hemlösa. Stockholm har ansvar för Stockholms, inte Solnas, Sollentunas eller Sundbybergs hemlösa. Om härbärgena är fulla eller om kommunen saknar sådana, kan den akut hemlösa bli placerad på en annan kommuns akutboende eller på ett vandrarhem. Hur många härbärgen det finns i Sverige har varken Socialstyrelsen, Sveriges kommuner och landsting, Statistiska centralbyrån eller Inspektionen för vård och omsorg siffror på.
Magnus får inte stanna för att han är skriven på ett härbärge i Skarpnäck. Han får en kopp kaffe och sedan måste han gå.
I matsalen sitter Lena.
– Jag ska bli vegetarian. Men det går långsamt, säger hon och stoppar en chorizobit i munnen.
Hon fnittrar. Några tänder saknas och hon sätter ena handen för munnen.
Lena berättar att hon har en son som hon tog hand om tills han var sju år, fram till 1996. På lucia förra året skulle hon ha träffat honom. Hon skulle bjudit på Skansen och Globen men någon stal hennes väska. Hon blev sjuk och det blev ingen träff.
Klockan är halv tolv. Håkan går i kalsonger, farfarströja och strumpor ut från badrummet in till sig. Thomas sover fullt påklädd med tänd taklampa och dörren på glänt. I köket sitter Lena i strumplästen. Hon smuttar på en kopp kaffe och lutar sig tillbaka i stolen. Jag frågar om hon är från Stockholm.
– Mars, svara Lena. Vi är väl riktiga marsmänniskor.
Klockan åtta nästa morgon ska de vara ute.
Fotnot: De boende heter egentligen något annat
