BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Under hennes tal i på Almedalsscenen höll en grupp aktivister från nazistiska Nordiska motståndsrörelsen upp en stor banderoll och skrek slagord för att störa talet. Många i publiken reagerade starkt på NMR:s aktion. En av dem var Anette, 58. Hon gick direkt fram till nazisterna när hon hörde dem.

– Jag stod en bit bort när NMR började skräna och försöka störa Annies tal, vilket var väldig irriterande. De vill att vi ska visa dem respekt hela tiden, och att de ska få vara med och demonstrera. Då ska de hålla sig till reglerna så att vi kan få lyssna till Annies tal, säger hon till Dagens ETC direkt efter händelsen.

”Är inte rädd”

Anette, som inte vill att vi skriver hennes efternamn, ställde sig mitt ibland de vitklädda männen och sa åt dem att vara tysta. Hon var väl medveten om vilka det var hon protesterade mot, men var inte rätt för att bli angripen fysiskt.

– Jag är inte rädd. Jag tror att de är mer rädda än vad jag är. De tyckte jag var hotfull när jag ställde mig i gruppen. De vill inte att jag skulle stå där, säger hon.

Att de kan vara beväpnade och våldsamma tycker Annette är ett svaghetstecken och inget som skrämmer henne.

– Det säger mer om dem än om mig. Jag stod där och var bara jag. Jag var inte rädd att de skulle bli våldsamma, det var så mycket folk här runtomkring.

Längtat efter att säga ifrån

Anette berättar att hon drömt om liknande situationer och då få möjlighet att säga ifrån och visa vad hon tycker.

– När tillfället nu kom så kände jag bara att nu kör vi. Jag har nästan längtat efter det och väntat på att tillfället skulle komma, säger hon.

När hon efteråt har hört om NMR:s olika aktioner och att de också varit våldsamma mot deltagare i Almedalen så blir hon ändå inte rädd.

– Det är nästan löjligt det de håller på med, varför är de här? De vill bara ställa till det för andra, störa och förstöra för oss som är här för att inspireras och lyssna på varandras åsikter. De vill att vi ska respektera dem, men de själva respekterar ingen annan, säger Anette.