Ahmad Matar, 20 får hjälp av vännerna Bilal Baroudi, 25 och Ahmad Al-nmreni, 27 att hälla upp kokta kikärtor på ett stort fat. Suliaman Al-doos, 25 övervakar processen.
– Jag saknar min mammas mat på ramadan. Hemma i Syrien gjorde hon alltid olika rätter varje dag under högtiden. Men här lagar vi samma mat varje dag. Vi kan inte så många rätter än, säger Ahmad Matar och de andra skrattar.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
I köket sitter också Gunhild Högström, 81 och smuttar på en skål linssoppa. Hon träffade Ahmad Matar och Suliaman Al-doos vid Tenstas tunnelbana för ett par månader sedan. Pojkarna var på desperat jakt efter boende och för Gunhild Högström, som bott själv i en stor lägenhet i över trettio år, var beslutet lätt. Fyra dagar senare hade Ahmad och Suliaman flyttat in i hennes lägenhet.
– Jag fick en bra magkänsla av dem direkt. Mina vänner tyckte inte att jag var klok. ”Dem får du nog besvär med”, sa de. Men så fort de träffat pojkarna så ändrade de sig. ”Vad öppna och snälla de är!”, sa de då, berättar Gunhild.
– Hon är min mormor och hon hjälper mig med svenskan, säger Suliaman och håller om Gunhild.
Vid köksbordet står nu foton på pojkarnas familjer uppradade sida vid sida med foton på Gunhilds barn och barnbarn.
En extra prövning
Ett böneutrop bryter samtalet i köket. Genom en nerladdad app på Suliamans telefon får de veta exakt när de kan påbörja måltiden. De börjar med att äta dadlar eftersom det var just så som profeten Muhammed själv bröt fastan.
Ramadan är för många muslimer en av religionens heligaste högtider. Under den månadslånga fastan är det förbud att äta, dricka, röka eller ha sex mellan gryning och skymning. Mycket tid går åt till att be och läsa Koranen.
Att bo i Sverige innebär en extra prövning för ramadanfirare, eftersom solen går ner så sent. Här pågår den dagliga fastan under hela 20 timmar. Vännernas släktingar i Syrien fastar i ”bara” 16 timmar.
– Men i Syrien är det ändå nästan värre för det är så varmt och man blir väldigt törstig, säger Ahmad.
Splittrade familjer
Under högtiden är den sociala samvaron med familj och släkt viktig. Man träffas, umgås och lagar mat tillsammans. Men kriget i Syrien har splittrat de fyra pojkarnas familjer, som i dag är utspridda i Jordanien, Libyen, Egypten och Georgien.
Det är därför de träffas i lägenheten i Tensta för att fira den här kvällen. För att återskapa någon form av familjekänsla.
Det har gått snart fyra år sedan Ahmad Matar flydde från Damaskus i Syrien under dramatiska former. Han minns tydligt och klart den sista natten då bomberna föll över familjens hus. Grannfamiljen i lägenheten ovanför, som Ahmad känt sedan han var liten, utplånades helt. Tillsammans med sin mamma, pappa, två bröder och flera andra släktingar flydde de till Egypten.
Familjen öppnade så småningom en restaurang i den norra hamnstaden Damietta och livet flöt på.
Men som syrisk flykting var det svårt för Ahmad att få studera i landet. Han hade hört mycket gott om Sverige och visste att det var dit han ville.
– Sverige var känt i Syrien för att man snabbt kunde få permanent uppehållstillstånd och möjlighet att skapa sig ett bra liv där, säger Ahmad.
Han ordnade ett falskt pass och lämnade familjen. Redan i Sudan avslöjades det falska passet på flygplatsen. Ahmad sattes i fängelse, där han fick sitta i fjorton dagar innan han skickades tillbaka till Egypten.
Men han vägrade att ge upp. Det fanns en annan väg – den farliga vägen över Medelhavet. Ahmad fick plats på en fiskebåt tillsammans med tvåhundra andra flyktingar. Resan till Italien tog femton dagar.
Ahmad kunde inte sova på båten. Han var rädd för havet och för de fem meter höga vågorna som slog upp på det stormande havet.
– Jag glömmer aldrig den resan. Efter tre dagar tog maten slut på båten. Vi hade ett paket dadlar men det räckte bara till att äta en var om dagen. Folk kom och bad att få smaka men vi behövde det till oss själva, berättar Ahmad.
Efter sex dagar tog vattnet slut. Passagerarna fick dricka av den is som fanns på fiskebåten. Men på den tionde dagen var även isen slut. Dessutom började motorn på båten att krångla.
– Vi trodde alla att vi skulle dö. Båten före oss hade sjunkit och över 200 människor hade dött, minns Ahmad.
Till sist räddades de av den italienska kustbevakningen som bogserade dem till land.
I Milano tog han kontakt med smugglare för att ta sig vidare norrut. Inom ett dygn satte han foten i sitt nya hemland – Sverige.
– Det var fantastiskt att komma hit efter att ha upplevt kriget och rest över havet. Här kände jag mig trygg och säker direkt, säger Ahmad.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Saknar sin syster
Mycket har förändrats sedan Ahmad kom till Sverige för två år sedan. I land efter land har gränserna stängts för flyktingar.
– Nu tror de att alla som kommer hit är IS-terrorister. Men de flesta försöker bara skaffa sig ett liv, de vill studera och jobba, säger Ahmad.
Ahmad kan inte ens åka och hälsa på sin familj i Egypten, vilket är en stor sorg. Det är stopp för alla med syriskt pass. Den enda chansen för familjen att ses är om de möts i ett annat land – men även där blir möjligheterna allt färre.
– Det enda land vi skulle kunna ses i nu är Sudan. Det är det enda arabiska landet som inte har stängt sin gräns, konstaterar Ahmad.
Särskilt saknar han sin tvååriga lillasyster. Hon föddes i Egypten samma dag som Ahmad kom till Sverige. Han skiner upp när han berättar om systern och visar bilder i mobiltelefonen.
Ahmad pratar bra svenska efter att ha pluggat språket i två år. Nu läser han på Komvux och till hösten blir det gymnasiet. I framtiden drömmer han om att bli läkare.
Trots att hela släkten numera bor i Egypten är han säker på att han aldrig vill flytta från Sverige.
– Sverige var landet som gav mig permanent uppehållstillstånd. Här blir jag kvar, avslutar han.
