Samtalet.

2016-05-22 09:09
  • ”För mig blev skrivandet en ventil, jag fick möjlighet att göra ett avslut med vissa livsöden som jag gått och burit på länge”, säger Simon Häggström. Bild: Sofia Åkerstedt
    ”För mig blev skrivandet en ventil, jag fick möjlighet att göra ett avslut med vissa livsöden som jag gått och burit på länge”, säger Simon Häggström.
  • ”Vissa vill ta fokus från att prostitution är en kvinnovåldsfråga och ett mansproblem och det provocerar mig lite grann”, säger Simon Häggström.
    ”Vissa vill ta fokus från att prostitution är en kvinnovåldsfråga och ett mansproblem och det provocerar mig lite grann”, säger Simon Häggström.
  • ”Vi måste bli bättre på att fånga upp de ­utsatta. Många av de kvinnor som kommer hit faller utanför vår sociallagslagstiftning, de har inte rätt till den hjälp de skulle behöva”, säger Simon Häggström.
    ”Vi måste bli bättre på att fånga upp de ­utsatta. Många av de kvinnor som kommer hit faller utanför vår sociallagslagstiftning, de har inte rätt till den hjälp de skulle behöva”, säger Simon Häggström.

Han leder polisens torskfiske

Simon Häggström är en av ett fåtal poliser som jobbar mot sexköp och människohandel – brott som skapar stort lidande, men är lågprioriterade inom polisen. ETC har träffat honom för ett samtal om den verklighet han ser i sitt arbete. 

Du har skrivit en bok om dina erfarenheter. Hur kom det sig att du ville skriva den?

– Idén till boken kommer egentligen inte från mig själv utan från människor i min närhet. När man berättar om jobbet för familj, vänner eller journalister så reagerar folk ofta ”Är det här verkligen sant?”. Det är många människor, oberoende av varandra, som sagt att jag borde skriva en bok. Det här jobbet jag har är ett väldigt tungt jobb, vi ser mer lidande på en vecka, än en vanlig person upplever på en hel livstid. För mig blev skrivandet en ventil, jag fick möjlighet att göra ett avslut med vissa livsöden som jag gått och burit på länge.

Vad vill du förmedla?

– Den här frågan måste upp på agendan. Under de senaste åren har frågan försvunnit i samhällsdebatten. Fenomenet människohandel har nästan blivit normaliserat i samhället. Det rapporteras inte så mycket längre. De öppna gränserna och globaliseringen, det här är något vi får leva med, typ. När jag började med detta 2009 var det ett helt annat tryck, både i massmedia och från politiskt håll. Jag vill visa verkligheten för folk som bara kollat filmer som Pretty woman eller Taken och skapat sina bilder av hur detta fungerar. Kvinnorna behandlas som varor, de köps och säljs och recenseras.

– Det finns tyvärr en stark uppdelning mellan vad folk anser är prostitution och människohandel. Frivilliga eskorter, tänker folk, är självständiga kvinnor som trivs med sina jobb. Människohandel däremot är som slavhandel. Vad folk inte tänker på är att människohandelns ansikte är prostitution. Du hittar inga annonser på nätet där det står ”Hej mitt namn är Laila, jag är 19 år och offer för människohandel. Ring det här numret om du vill träffa mig för femtonhundra”. Allting, även människohandel, framstår som frivillig verksamhet.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0


 

– Människor har en bild av att människohandel, där sitter kvinnorna instängda i lägenheter där de blir slagna och våldtagna. Det synsättet ser man även i domstolarna där man resonerar att utsattheten inte är tillräckligt stor för att det ska bedömas som människohandel. 

– Men då mäter man bara den fysiska utsattheten och man har helt missat den psykiska utsattheten. Människohandlarna har gått mer och mer från att slå och våldta till att använda psykiska kontrollmekanismer. Man kanske hotar med att kidnappa deras lillasyster. På så sätt behöver man inte låsa dörren till lägenheten för att kontrollera kvinnorna. 

– Ser man till antalet domar gällande människohandelsbrott så har vi knappt någon människohandel i Sverige. Men ser vi till den faktiska handel som pågår varje dag där kvinnor säljs och köps då har vi jättemycket. Det finns idag runt 200 adresser bara här i Stockholm där det förekommer handel med människor.

– Sexköparna kan inte ha en aning om vilka kvinnor som är utsatta för människohandel eller inte. Ungefär 90 procent av kvinnorna vi träffar är utsatta för människohandel. Det finns en anledning till varför åtta av tio kvinnor kommer från Rumänien, eftersom det är ett av Europas fattigaste länder. Många av dem kan inte ens räkna och skriva på sitt egna hemspråk.

I och med att du är polis tycker jag att du sticker ut lite då du argumenterar med själ och hjärta för sexköpslagen och mot en legalisering av sexköp. De flesta poliser skulle nog anse att det inte hörde till deras arbetsbeskrivning.

– Hm, ja, intressant. Vi har fått kritik för det, att vi skulle hålla på med opinionsbildning. Men då brukar jag förklara att vi bara visar hur verkligheten ser ut. Jag tänker inte hålla käften när jag ser detta ofattbara som bara fortgår. 

– Dels blir man frustrerad över att leva i den här världen med så mycket elände hela tiden där man känner att övriga samhället inte bryr sig, de ser inte att hundratals kvinnor får sina liv förstörda. Men sen handlar det nog om ett ansvar jag känner, gentemot de kvinnor som vi möter. Om inte vi säger något och ställer oss upp och pratar. Då har vi bara en sida som hörs i debatten och det är dem som hävdar att detta bara är ett vanligt jobb med vanliga kvinnor som vill tjäna extra pengar. 

– Jag hade önskat att de drabbade kvinnorna själva hade pratat för sig men du får inte den här 18-åriga flickan från Rumänien eller den 35-åriga kvinnan från Nigeria att sitta i Nyhetsmorgon. Men däremot kan du hitta den andra sidan där. Och de får inte stå oemotsagda med sina osanningar. En liten minoritet får inte föra majoritetens talan. Därför tar vi på Prostitutionsgruppen ett stort ansvar, för nio av tio som vi träffar vill inte göra det här.

Vill du berätta lite om hur ni i prostitutionsgruppen arbetar?

– Vi är en spaningsgrupp på fyra poliser, fullt utrustade med vapen, pepparspray och batong, men vi är alltid civilklädda. I gruppen ingår även en socialsekreterare som arbetar med att stötta och hjälpa de prostituerade. Vårt viktigaste uppdrag är att gripa de som köper sex, att spåra upp minderåriga som håller på att fastna i detta och att erbjuda prostituerade en väg ut. Vi rör oss i alla de miljöer där prostitutionen finns; på Malmskillnadsgatan, i lägenheter, hotell, lekparker och på kyrkogårdar. Allra mest arbetar vi mot nätet. Gatan är förvisso det som syns för vanligt folk men det är bara toppen på ett isberg.

Apropå gatan versus nätet. Vad tänker du om de som säger att sexköpslagen som kriminaliserar torskarna bidrar till att prostitutionen går under jorden och att polisen då inte kan hitta dem?

– Att det är en av de mest spridda lögnerna kring sexköp idag. Jag kan här och nu ta fram 200 hundra adresser där det säljs sex i den här staden. Om en sexköpare kan sätta sig framför sin dator och inom loppet av några minuter få fram på vilka adresser de kan åka för att köpa sex så självklart kan polisen göra samma sak. Vi rör oss i samma miljöer som sexköparna och har inga som helst problem att hitta dem. Och det här snacket om lyxeskorter som väljer detta för att de vill, det är samma typ av kvinnor, det är samma typ av utsatthet. Skillnaden mellan rumänskan på Malmskillnadsgatan och rumänskan på nätet är att det står lyxeskort på den senare.

Finns det några myter eller fördomar kring vilka torskarna är?

– Ja definitivt. Många tror att sexköparna är män som har det svårt, som är väldigt ensamma, som är handikappade, fula eller bara har allmänt svårt att träffa kvinnor. Det är den största myten vilket tyvärr skapar en acceptans, att ”Vad gör vi med alla stackars män som inte kan få närhet”.

– I sexköparna har du en kriminalitet som omfattar alla samhällsklasser. Skötsamma män som betalar sin skatt som aldrig skulle få för sig att snatta på Konsum.

Läs vidare på nästa sida: Skriver recensioner om kvinnor de köpt

Simon Häggström

Ålder: 34.

Yrke: Chef för prostitutionsgruppen i Stockholm.

Aktuell: Släpper i maj boken Skuggans lag – En
spanares kamp mot prostitutionen, Kalla kulor förlag.

Senast lästa bok: Jag har knappt hunnit läsa
någonting det senaste året men just nu håller jag
på med boken Djävulens tonsteg av Hans-Olov
Öberg som tillika är min förläggare.

Senast sedda film: Quentin Tarantinos The Hateful
eight.