Inför valet 2014 dominerade Fi de sociala medierna och fick stort genomslag även i den traditionella nyhetsbevakningen. I år är läget annat.
Det är allvar nu. Ge ett bidrag till ETC Stödfond för att säkra utgivningen av Sveriges enda rödgröna dagstidning. Använd ETC Varuhuset eller:
Swisha: 123 508 754 9
BG: 5372-9141
Vad är det som har hänt?
– På sociala medier är vi nog ganska stora. Däremot så syns vi inte alls i de traditionella medierna. De har bestämt sig för att bara ta med riksdagspartierna och det är ett väldigt olyckligt ställningstagande för vår del. Då finns vi inte med i redovisningarna, eller när man tittar på partiernas politik i olika frågor. Då hamnar vi i medieskugga.
Det senaste året har till stor del präglats av feministiska frågor i kölvattnet av Metoo. Hur kan det komma sig att ni inte fått större genomslag?
– Våra medlemmar har i väldigt hög grad varit aktiva i den här rörelsen, även som administratörer för de olika hashtags som finns. Sedan har många av partierna, efter att först gått ut och sagt att det här är ju inte bra, förpassat frågorna och åter gjort dem till så kallade kvinnofrågor och särintressen. Det pratas inte om dessa frågor i valrörelsen, vi är det enda partiet som pratar om dem. Och vi är det enda partiet som har de punkter som den samlade Metoo-rörelsen gick med till regeringen i vårt partiprogram. Och vi hade dem där även tidigare.
Vi lever i en tid då de flesta riksdagspolitiker på toppositioner säger sig vara feminister: SD:s Paula Bieler är ”särartsfeminist” och vill strypa aborträtten och KD:s Ebba Busch Thor vill – i jämställdhetens namn – stoppa vad hon kallar för radikalfeminismens framfart. Har ordet feminist avradikaliserats?
– Det används väldigt slarvigt. Jag tycker vi ska ha en politik som baseras på kunskap.
– Jag har aldrig sett en rörelse som är så befriad från fakta och är på en så låg intellektuell nivå. Ta jämställdheten, som har hamnat på en nivå där man pratar om genusprusiluskor som vill vrida bilar ur händerna på pojkarna och ta dockor från flickorna. Och så sitter seriösa journalister och diskuterar detta!
Behövs socialism för att uppnå jämställdhet?
– Inte nödvändigtvis. Det finns många socialistiska länder som inte är jämställda, det finns inget automatik i detta. Det är därför vi har skapat Feministiskt initiativ som är en ideologiskt självständig rörelse som inte kryper under armen på någon annan ism, vare sig det är socialism, liberalism eller konservatism.
Undviker vänster-höger
Trots att Fi driver en politik med ingredienser av arbetskritik och radikal ekonomisk omfördelning har partiet med Schyman i spetsen ogärna pratat om var de befinner sig på vänster- och högerskalan. Gudrun Schyman har kallat skalan för förlegad och hellre fört in alternativa dimensioner i analysen. Den gamla Vänsterpartiledaren pratar gärna om GAL-TAN, det vill säga den skala som i den ena änden placerar grönt, alternativt och libertarianskt och i den andra traditionalism och nationalism.
– Jag tycker att vänster-högerskalan absolut är relevant, men den räcker inte för att förklara exempelvis mäns våld mot kvinnor.
– Ibland har vi en mer radikal fördelningspolitik än vad Vänsterpartiet har. Titta på vår statsbudget. Vi fördelar om och stärker välfärdssystemen. Vi går inte med på miljardrullningen till försvaret och återförandet av allmänna värnplikten som tyvärr Vänsterpartiet gått med på. I vissa avsnitt kommer vi till vänster i fördelningspolitiken.
Till de väljare som står och tvekar mellan V och Fi: Vad skiljer er två partier från varandra?
– Det absolut tydligaste är synen på militarismen. V pratar om oro i vårt närområde, att vi måste rusta upp det militära försvaret och att vi måste återinföra värnplikten. Det är en hotbild som vi inte delar över huvud taget. V har ramlat tillbaka i en militaristisk fåra. Det innebär att fredsrörelsen i dag saknar en röst i riksdagen.
Opinionsmätningarna talar inte till er fördel. Vad gör Fi efter valet?
– Vi fortsätter ju! Vi har vuxit som organisation. Att vi gjorde ett så bra val 2014 har inneburit att vi har byggt vidare på organisationen. Vi har idag drygt 100 lokala organisationer runt om i landet. Sen blir det en ny valrörelse till våren, då har vi ett EU-parlamentsval. Där behövs vi för där är nationalisterna stora.
