Den 23 januari häktades en av de ledande personerna inom Rojavakommittéerna misstänkt för olaga hot, efter att äpplen med Adolf Hitler-ansikten och en docka med ett avhugget huvud placerats utanför biståndsminister Benjamin Dousas (M) och migrationsminister Johan Forssells (M) bostäder. 

Aktionerna är en del av en kampanj med anledning av att Sverige utökat biståndet till Syrien, där staten har kopplingar till organisationen HTS.

I nuläget har Sverige inga avtal direkt med den syriska staten, men efter ett regeringsbeslut får Sida ”möjlighet att finansiera aktiviteter som kan bidra till att stärka offentliga institutioner i Syrien”.

Rojavakommittéerna har påpekat att om man som privatperson ger pengar till HTS kan dömas för terrorfinansiering, vilket var fallet för en svensk man så sent som 2024.

Argumentet har upprepats av vänsterpartisten Showan Shattak som tagit kampanjen i försvar. 

– Moderaterna vill kasta ut invandrare till vilket pris som helst, även om det innebär att skicka nästan 300 miljoner kronor till terrorgruppen al-Qaida, sade han till Dagens ETC. 

Mannen som dömdes 2024 omskrevs i media som ”Kryptojihadisten”. Han hade stridit i Syrien 2012 och gick senare med i Hayat Tahrir al-Sham. HTS leddes av Ahmed al-Sharaa, som hade ett förflutet i al-Qaida. I dag är al-Sharaa Syriens president.

När ”kryptojihadisten” dömdes var det för att ha överfört motsvarande 40 000 kronor i bitcoin till HTS-anknutna konton under perioden 2019–2020.

– Sedan 2019 har det hunnit hända en hel del. Inte minst har HTS och deras allierade tagit makten i Syrien, säger Aron Lund, Syrienexpert och analytiker vid Totalförsvarets forskningsinstitut.

Har HTS blivit regeringsdugliga?

Enligt HTS själva upplöstes de i januari 2025 av Ahmad al-Sharaa, Syriens övergångspresident, eftersom de uppnått det centrala målet med organisationen: att få bort diktatorn Bashar al-Assad från makten. 

– Sedan är ju frågan: vad innebär det i praktiken? Vissa av de här grupperna finns garanterat kvar, men hur det är med HTS vet man inte riktigt, förklarar Aron Lund. 

Att HTS numera någorlunda är den syriska staten väcker en prekär tolkningsfråga för länder som terrorklassat organisationen. Vilket är i princip alla, eftersom Hayat Tahrir al-Sham står på FN:s internationella sanktionslista. Alternativen blir då att antingen betrakta styret som giltigt, eller att terrorstämpla alla statliga institutioner i Syrien.

– Det senare alternativet, att man skulle betrakta hela Syrien som en terrororganisation, verkar ingen riktigt vilja. Men det blir ju en gråzon, säger Aron Lund.

Sanktionerna mot HTS, och därmed mot Ahmed al-Sharaa, är kvar. Samtidigt kan EU-länderna ha kontakt med regimen, och HTS lär bli av med sin terrorstämpel i sinom tid.

– Alla terrorlistor av det här slaget är ganska hafsigt ihopsatta grejer som förhandlas fram i stora kommittéer där stater har mer eller mindre bra koll på ämnet, säger Aron Lund.

Allihopa har betett sig illa mot civila

HTS lyckades överta Syrien från Assadregimen i december 2024. Men områdena i nordöstra Syrien har fortsatt vara någorlunda självstyrande regioner som gått under samlingsnamnet Rojava, ”väst” på kurdiska. Militären i Rojava heter SDF, Syriska demokratiska styrkorna. 

HTS-sidan och SDF-sidan har historiskt sett stått långt ifrån varandra och inte haft särskilt mycket gemensamt. Och egentligen är det missvisande att måla upp konflikten som HTS mot SDF. 

På båda sidor finns organisationer som bytt etikett utan att byta innehåll, grupper som bytt inriktning men bevarat namnet, grupper som gått ihop med varandra och grupper som brutit sig ur. Inte sällan benämns de med förkortningar på tre bokstäver. På den kurdiska sidan: SDF, YPG, YPJ, PYD, och på president al-Sharaas sida: HTS, SAF, JFS, och ANF. 

I Sverige har konflikten målats upp som enklare än vad den är, enligt Aron Lund. 

– De väpnade aktörerna i detta – SDF och den nuvarande syriska staten, före detta HTS – har en lång historia av att bete sig illa mot civila, allihopa. Det är olyckligt när svenska politiker, på bägge sidor, försöker göra det här till en svartvit hjälte-skurk-historia. 

Sverige har tidigare gett bistånd till irakiska Kurdistan, och till kurdiska grupper i Syrien under bekämpningen av IS. 2024 drogs biståndet till Irak in helt. Under Natoprocessen förde Turkiet en smutskastningskampanj och hävdade att Sverige finansierat kurdiska ”terrorister” också i Syrien.

Det svenska biståndet till Kurdistan har dragits in, men biståndet till Syrien ökar. Det biståndet kan också komma att påverka situationen i Rojava.

Under fredagen den 30 januari slöts ett historiskt avtal mellan kurdiska SDF och den syriska regeringen i Damaskus om att ”ena syriskt territorium och till fullo integrera”. Det är oklart om avtalet kommer att hålla, och SDF lär inte vara helt nöjda med överenskommelsen. Utsikterna för en autonom kurdisk stat ser ut att mörkna.

Å ena sidan är det inte omöjligt att det kommer till stånd något kurdiskt ”mini-självstyre”, enligt Aron Lund.  al-Sharaas regering är förhållandevis obrydda om kurdiska kulturella rättigheter, menar han. 

– Jag tror att den nya regimen i Syrien egentligen inte har några problem med kurder – de har problem med icke-muslimer, säger Aron Lund.

Å andra sidan är det också möjligt att Sharaaregimen utökar sin makt och rensar bort kurdernas politiska inflytande i Rojava.

Sharaas övergångsregering beskrivs både som teknokratisk och som en kvoterad sammansättning av representanter för flera syriska minoriteter, däribland druser, alawiter och kristna.

– Men man har inte kunnat ha val i de här områderna (Rojava, reds. anm.), för att frågan med SDF har varit olöst, säger Aron Lund.

Därför har man väntat med att bestämma hur kurdernas politiska inflytande i det nya Syrien ska se ut. Minoritetsfrågor i allmänhet har varit känsliga i Syrien, och frågor som rör kurderna har varit särskilt känsliga eftersom den minoritetsgruppen haft ett stort intresse för separatism. Detta har försvårats ytterligare, från syriska statens perspektiv, av en stark rörelse i turkiska och irakiska Kurdistan.

– Kopplingen till PKK i Turkiet har gjort att det här är en gränsöverskridande fråga som nästan inte går att lösa inom landet. Jag tror att det är många politiker, ledare, militär och andra i Damaskus som sliter sitt hår för att de inte begriper alla kopplingarna.

I väst har Rojava blivit känt för sin feministiska politik, där SDF har en kvinnlig brigad och könskvotering tillämpas i alla representativa organ.

– Det är ju inte det som har kännetecknat HTS genom historien, konstaterar Aron Lund.

Tvärtom har HTS varit en av Syriens mest konservativa grupperingar. Dagar innan avtalet med SDF slöts instiftade lokalpolitiker på Syriens västkust ett förbud mot att bära smink i offentlig sektor. Beslutet har tolkats som ett tecken på att den nya regimen håller fast i sina radikalislamistiska rötter.

– Om jag får gissa är kvinnlig representation en sådan sak som Ahmed al-Sharaa och hans kumpaner i Damaskus tycker är obegriplig och vedervärdig. Men det är också lite struntsamma för dem, så länge de får kontroll över oljekällor och gränser. Vi får se hur hårt de kopplar greppet. 

– De har ju sina egna åsikter, men de är väldigt inställda på att bara få allting att funka och behålla makten. Då kan ideologin vänta lite grann, säger Aron Lund.

Det svenska stödet till al-Sharaa

I november 2024 dömdes ”Kryptojihadisten” till ett års fängelse. Målet har överklagats till hovrätten.

I november 2025 åkte migrationsminister Johan Forsell (M) och biståndsminister Benjamin Dousa (M) på en hemlig resa till Syrien. I en kommentar skrev ministrarna att de ville ”använda möjligheten som det nya styret kan innebära för att landet ska få en fredlig och demokratisk utveckling”. 

Resan skedde efter att regeringen uppdaterat riktlinjerna kring biståndet i Syrien så att det är möjligt att stödja offentliga institutioner i landet, till ett belopp av 295 miljoner kronor fram till 2027. I ett mejl skriver Sidas presstjänst att ”Sida har inga direktavtal med offentliga institutioner eller myndigheter i Syrien och således inga direkta finansieringar”.

I en kommentar till Dagens ETC skriver Benjamin Dousa:

”Sverige ger inte på något sätt bistånd till al-Qaida eller HTS. Påståendet är helt felaktigt. Vi har inte heller något budgetstöd till den nya syriska regeringen.

Sverige vill vara med och stödja byggandet av det nya Syrien. Vårt stöd går både till livräddande insatser för att täcka de akuta humanitära behoven och mer långsiktiga insatser, det kanaliseras framför allt genom FN-organisationer som UNHCR och World Food Programme.

På sikt har vi öppnat upp för Sida och andra myndigheter att ingå myndighetssamarbeten. Det kan exempelvis handla om att skicka svenska experter, och det förutsätter ett Syrien som rör sig i rätt riktning i frågor om inkludering och mänskliga rättigheter.

Det finns stora utmaningar i Syrien, särskilt kopplat till skyddet av minoriteters rättigheter, vilket jag såg med egna ögon under mitt besök. Vid mitt möte med utrikesminister al-Shaibani framförde jag att vi inte kommer att stötta landet om vi upplever att den nya regeringen inte tar dessa frågor på allvar.”