Gräva i det förflutna – en framtidsfluga

Arkeologidagen, som samordnas av Riksantikvarieämbetet, har i nuläget 40 anmälda händelser, något lägre än fjolårets 46. Men intresset bland vanligt folk att delta i arkeologiska utgrävningar fortsätter att öka – mycket tack vare nya direktiv om att kommunicera forskningen utåt och på grund av byggboomen.

Det blåser lite och regnar. Marken är geggig. En arkeolog i gul overall är lerig från topp till tå, vädret är inte optimalt men den arkeologiska grävsäsongen är i full gång. I Molnby i Vallentuna utanför Stockholm gräver just nu ett 30-tal arkeologer ut en kilometerlång sträcka för att bereda väg för SL:s tågförvaring utefter Roslagsbanan. På den här platsen har folk bott från bronsåldern fram tills i slutet av 1700-talet, avslöjar lagren av jordskikt.

– Vi går ut i ur och skur brukar vi säga, säger Lotta Mejsholm, arkeolog och kommunikatör i Molnby och berättar att säsongen ofta pågår från april fram till november.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

”Skattebetalarna som betalar”

Sedan ett par år tillbaka finns ett särskilt direktiv i upphandlingsprocessen för arkeologiuppdrag att kommunicera ut fynden, och informationsspridningen kring arbetet har blivit allt viktigare.

– Arkeologin ska förmedlas, det vi gör, och inte fastna hos oss enbart, menar Anna Hed Jakobsson, arkeolog och projektledare, som jobbat som arkeolog sedan 1988.

– Det är Riksantikvarieämbetet och ytterst riksdag och regering som har beslutat om detta. Som i fallet med Molnby – där är det Stockholms Länstrafik och ytterst skattebetalarna som betalar för arkeologin, och då är det inte mer än rätt att det ges något tillbaka.

”Lite som kejsarens nya kläder”

Fikar gör de i en barack med skogräns och tillfälliga kontor, bredvid stenrösen som är gamla gravplatser. Modern arkeologi jobbar också med frågor om platsen och dess människor, där syftet med undersökningarna är att bekräfta eller dementera.

– Vi undersöker, som vi säger, frågeställningsinriktat. Vi gräver inte planlöst. Men det är inte alltid så att vi arkeologer ställer de bästa frågorna. Jag skulle säga att det är tvärtom många gånger, att besökarna som kommer ser saker med nya ögon. Det blir lite som kejsarens nya kläder, säger Lotta Mejsholm.

Finns det ett stressmoment i att behöva tänka på tillgänglig­heten?

– Nej, jag tycker inte det. Vi tar ju aldrig betalt för våra förmedlingstjänster, så det blir ingen ekonomisk fråga. Vi ska fullfölja vårt uppdrag och det här är en del i det, det är mer att man blir sporrad att hitta rätt budskap till rätt personer.

– Jag tror också det finns en folkbildningstradition i branschen, inflikar Anna Hed Jakobsson. Det är ganska många som tycker det är roligt att berätta.

Har beslutade arkeologiska utgrävningar ökat i takt med att det byggs mer?

– Ja, jag skulle nog vilja påstå det även om det mest är en magkänsla. Kanske inte bara på grund av bostadsbyggandet, utan även infrastrukturen omkring har påverkat. Det är svårt att få tag i arkeologer just nu för att fylla ett sådant här projekt. Vi har anställt folk som är precis nyexaminerade. Om man var en ny arkeolog för ett par år sedan var det hopplöst svårt att få jobb. Så det är konjunkturberoende – byggs det mycket så blir det mer jobb för oss. Och just nu är det lite av en boom. Vi har Förbifarten, så småningom kommer Ostlänken, E4:an för några år sedan. Det har även varit mycket bostäder, som exempelvis i Sollentuna.

Läs vidare på nästa sida: Stort intresse för Arkeologidagen